Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-05-27 15:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/teknikbloggen/2011/12/16/vill-vi-verkligen-slappa-ratten/

Teknikbloggen

Vill vi verkligen släppa ratten?

Google hör till företagen som tror att bilar som styr sig själva hör till framtiden. Företaget har jobbat med utvecklingen under en längre tid. I oktober testkördes ett antal bilar på vägarna mellan Silicon Valley och Santa Monica och i veckan fick sökjätten en patentansökan på området godkänd i USA.

Men Google är givetvis inte det enda företaget som utvecklar den här typen av teknik. Redan 2004 arrangerade amerikanska Darpa en tävling för robotbilar, och sedan dess har utvecklingen tagit många steg framåt. I höstas körde till exempel två Piaggo Porter från Parma till Shanghai, som en del i det italienska forskningsprojektet Vislab.

Här i Sverige jobbar bland andra Volvo med de här idéerna. För ett tag sedan skrev jag en artikel om ett av företagets projekt. Idén är att låta specialutrustade bilar följa i en tät kolonn bakom en ledar-lastbil. På så sätt ska bilpendlare kunna släppa ratten och läsa morgontidningen på vägen till jobbet. Trevligt för den enskilda personen, men också en ekonomisk vinst eftersom det enligt Volvo ger en bränslebesparing på upp till 20 procent. Dessutom ska tekniken ge samhällsnytta, eftersom fler bilar på detta sätt ska gå att få in på vägarna i rusningstrafik.

Men frågan är om vi människor vill - och vågar - släppa kontrollen till bilens datorer? När jag gjorde intervjuer på Volvo stod det klart att ingenjörerna som jobbar med det här står inför två utmaningar: Den ena är att utveckla teknik som fungerar, den andra är att övertyga bilförarna om att tekniken faktiskt är pålitlig.

Nyligen skrev jag en artikel i Forskning och framsteg som på sätt och vis angränsar till den här utvecklingen med autonoma bilar: Om riskerna med att lägga för många beslut i händerna på ett flygplans autopilot.

Så länge autopilot och instrument fungerar som de ska är allt frid och fröjd. Men när det blir problem, då vill man att det ska sitta en erfaren pilot vid spakarna. Problemet är att ju oftare det är autopiloten som flyger, desto mindre erfarenhet samlar piloterna på sig. I artikeln intervjuar jag Patrik Stensson, doktorand på Försvarshögskolan, och han säger bland annat:

"Det finns en övertro på våra matematiska analyser av verkligheten och de simulerade försök som bekräftar att automatiserad teknik fungerar. Vi inbillar oss att verkligheten går att reducera till en idealvärld som kan beskrivas fullständigt med deterministiska modeller. Hade det varit så, då hade automation alltid fungerat perfekt."

När tekniken utvecklas testas den i matematiska modeller av verkligheten. Men dessa modeller utgör inte en komplett beskrivning av världen, och när tekniken flyttar ut i verkligen kommer den till slut att stå inför situationer som inte har simulerats.

I samband med Googles försök i oktober trodde företaget att det åtminstone dröjer åtta år innan förarlösa bilar börjar säljas. Det ger trots allt ett visst utrymme för fortsatt teknikutveckling, och kanske kommer vi våga släppa ratten när biltillverkarna säger sig ha utvecklat teknik som fungerar.