Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-12-04 06:25

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/teknikbloggen/2012/11/28/integritetsovertramp-by-proxy/

TEKNIKBLOGGEN

Integritetsövertramp by proxy

DN:s artikel om hur föräldrar använder positioneringstjänster för att hålla koll på sina barn har varit ett av veckans ämnen i P1 Morgon.

Nätforskaren Marcin de Kaminski var en av dem som var med och diskuterade i radio. I ett blogginlägg han skrev som uppföljning tar han upp en intressant aspekt: Hur föräldrars övervakning av sina barn kan slå mot andra.

"Anton i inslaget är ju uppenbarligen nöjd med den här överenskommelsen han har med sin mamma. Fair enough. Men är Antons kompis Pelle (fiktivt namn) lika nöjd över att umgås med en vandrande spårsändare? Pelle kanske har en mer komplicerad relation med sina föräldrar och har anledning att emellanåt hålla sig undan? Har någon över huvudtaget frågat Pelle? Eller Antons klasskamrater, fotbollslag eller hänget han umgås med när han driver omkring på stan till klockan fyra på morgonen?"

Marcin de Kaminski kallar det för "övervakning-by-proxy" – att Antons vänner och bekanta blir utsatta för en indirekt övervakning. Anton är överens med sin mamma om förutsättningarna, men för hans vänner återstår att avbryta umgänget om de inte är bekväma med situationen.

Man kan lika gärna vidga begreppet och tala om "integritetsövertramp-by-proxy".

Väldigt mycket av det vi gör på internet omfattar också släkt och vänner. Vi taggar dem i bilder, vi checkar in med positioneringstjänster och talar om att de är med, vi lägger till dem i grupper på Facebook.

Utan att alltid fundera på om de tycker att det är okej eller inte.

Hur det senare kan slå helt fel bloggade jag om för ett tag sedan. Några ungdomar som ännu inte berättat om sin homosexualitet för sina föräldrar blev tillagda i en grupp för sin homosexuella kör - vilket föräldrarna, som de var vänner med på Facebook, genast fick ett meddelande om.

Och snart är det lucia, vilket åter aktualiserar det Emanuel Karlsten skrev om i en krönika för ett år sedan: Förskolorna som förbjöd föräldrarna att fotografera luciatåget. På ett plan givetvis sorgligt, men på ett annat högst begripligt. Det kan finnas barn i gruppen som har skyddad identitet, och som därför inte ska finnas med i bilder på Facebook. Eller föräldrar som utan någon särskild anledning alls inte vill att bilder på deras barn ska spridas på nätet.

Det är fullständigt uppenbart att den tekniska utvecklingen, med smarta mobiler, internet och massor av sociala nätverk, för med sig effekter som vi ännu inte fullt ut lärt oss att hantera.

Men i många fall är det enkelt: Fråga.

Får jag tagga dig nu när jag checkar in på Gamla Ullevi? Är det okej att jag lägger upp den här filmen på dig? Den här roliga bilden på dina barn, får jag visa den för mina vänner på Facebook?