Vem är det du anförtror dina hemligheter?

I veckan lanserades en Androidversion av den hemliga tjänsten Secret. Secret är inte hemlig i den bemärkelsen att ingen ska veta att den finns, utan hemlig i den bemärkelsen att ingen ska veta vem som använder den. Secret kan enklast beskrivas som ett anonymt Twitter, där ingen vet vem som postat en viss uppdatering. Men som användare får man ändå i första hand se de hemligheter som vännerna postar. Vilka det är vet Secret genom att på ett säkert sätt hämta kontaktuppgifter från telefonens adressbok.

Tjänsten har orsakat en hel del rabalder. Anonymiteten uppmuntrar till hot och lögner, har det sagts. En diskussion som känns igen från andra hörn av nätet där användarna är anonyma. Samtidigt finns det andra som menar att anonymiteten lägger grunden för något positivt.

Men även om det finns likheter mellan Secret och diskussionen om anonyma kommentarer på nätet går mina tankar i stället åt ett annat håll.

Jag har gjort intervjuer med nätaktivister som hjälper personer i länder som Syrien och Egypten att komma åt nätet och använda det på ett säkert sätt. Verktygen som används är bland annat Tor, ett teknik som gör det möjligt att surfa anonymt på nätet, och PGP, ett verktyg för att kryptera e-post.

Att komma igång med tekniken är en av utmaningarna, säger nätaktivisterna. En annan är att lära andra att använda den på rätt sätt. Kryptering och anonymitet kan ge en för stark känsla av säkerhet och trygghet som i värsta fall resulterar i att en person berättar för mycket för fel person.

Det förhållningssättet står i tydlig kontrast till Secret, där syftet är just att dela med sig av hemligheter man annars inte skulle avslöja. “Secret is a space to openly share what you’re thinking and feeling with your friends. Speak freely, share anything.” skriver företaget på sin webbplats. I ett blogginlägg har man också förklarat varför det går att anförtro sina hemligheter åt Secret.

Jag tänker inte ha några synpunkter åt vare sig det ena eller åt det andra hållet. Självklart är det bra med tjänster som låter personer använda nätet anonymt, självklart leder det också till problem.

Min poäng är istället en annan: Fundera på vem det är du anförtror dina hemligheter till. Och då tänker jag i första hand inte på vem som får läsa dem, utan hur.

Det verktyg som nätaktivister och andra använder för att flyga under radarn är verktyg med många år på nacken, utvecklade med öppen källkod som är granskad av många ögon. Betrodda, helt enkelt. De nya, hajpade tjänsterna som Secret har inte samma historia att luta sig mot och sällan (aldrig?) källkod som andra än företagets utvecklare har insyn i.

Om du verkligen vill använda nätet för att avslöja riktiga hemligheter samtidigt som du är anonym, se då till att du använder teknik som så långt som möjligt går att lita på.