Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-08-04 08:16

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/tvbloggen/2011/04/29/the-voice-en-positiv-overraskning/

TV-bloggen

"The Voice" - en positiv överraskning

Mitt i American Idols slutspurt och juryspekulationerna inför X-factor hade i veckan ytterligare en konkurrent premiär i USA. "The Voice" heter programmet och vi känner igen upplägget: Fyra domare, eller "coacher" som de vill kalla sig, väljer via en auditionprocess ut varsitt lag av sångare som de ska handleda genom tävlingen. Tittarna får rösta och till slut står en artist som segrare.

Det som ska särskilja "The Voice" från andra sångtävlingar är följande twist: Coacherna sitter bortvända från de tävlande och ser dem inte när de sjunger. Utseende, stil och scennärvaro har alltså ingen som helst betydelse i den första bedömningen.

Men orkar vi verkligen med en talangtävling till? Är inte marknaden mättad för länge sen? Nej, tydligen inte. Första avsnittet hade vårens bästa premiärtittarsiffror i USA och vann den åtråvärda tittargruppen 18-49-åringar, trots att Glee sändes samtidigt. Och det finns flera skäl till framgången:

Coacherna. Man har knutit till sig fyra stora namn: Christina Aguilera, Cee Lo Green, Adam Levine och Blake Shelton. Eftersom programledare Carson Daly höll en befriande låg profil fick de fyra stort utrymme och det skapades nästan genast en intressant kemi mellan dem.

De tävlande. Alla är bra. Inga uppmärksamhetstörstande idioter i maskeraddräkt, tjejer i bikini eller hunkar som bara är med för att visa magrutorna. De kommer i alla åldrar och storlekar men alla kan sjunga. Även de som inte går vidare.

Twisten. Sjunga-till-juryns-ryggar-idén fungerade över förväntan. Det tillförde ett extra spänningsmoment och en känsla av fair play. Frågan är dock hur länge den effekten håller i sig – så fort en av domarna sagt ja till den som sjunger så snurrar stolen runt och de får se den tävlande. Den "blinda" delen är därför över väldigt snabbt, och återstoden blir som ett talangprogram som alla andra.

Vissa frågetecken inför fortsättningen alltså, men jag ska definitivt fortsätta titta.