Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-05-24 23:27

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/usablogg/2012/11/12/darfar-gar-republikanerna-comeback-om-tvay-ayr/

GELINS USA

Därför gör republikanerna comeback om två år

I veckans eftervalsanalyser är i princip alla överens om att republikanerna lider av en kris, manifesterad av en väljarkoalition som består av de grupper vars dominans långsamt håller på att tyna bort i amerikanska val: det är vita, äldre, värdekonservativa på landsbygden – amerikaner som har tiden emot sig.
Demokraterna har vunnit det totala antalet nationella väljare i fem av de senaste sex presidentvalen. För tio år sedan började man prata om "the emerging democratic majority". Nu är denna väljarkår här.

Bland republikanerna finns det således en tilltagande överenskommelse om att de måste bli ett bredare parti, som lär sig att nå ut till framför allt latinamerikaner och kvinnliga väljare, i stället för att förbli en koaliion av vita gamla män.

Men deras koalition skulle också kunna kallas något annat: koalitionen som röstar i mellanårsval.

Det förklarar därmed varför republikanerna, även om det ser mörkt ut just nu, sannolikt gör comeback i mellanårsvalet 2014.

• Dels så tenderar valdeltagandet i mellanårsval att domineras av just den koalition som stöder republikanerna. De är äldre, de är vitare, och de är strax över medelinkomst.
Som den demokratiska strategen Ed Kilgore skriver:
“Midterms always, always produce an electorate that is older and whiter than presidential cycles.”
Precis som att väljarkåren 2012 såg ut som väljarkåren 2008 (Obama-kampanjen lyckades i båda valen mobilisera historiska mängder av unga, latinamerikanska och svarta väljare) så kommer väljarkåren 2014 sannolikt att se ut mer som väljarkåren 2010, då republikanerna vann 63 säten i representanthuset.
Dessutom tenderar sittande presidenter att ha det väldigt kämpigt i mellanårsvalet under sin andra mandatperiod – med 1958, 1966, 1974, 1986 och 2006 som historiska exempel (Clintons andra mellanårsval, 1998, var däremot relativt bra för demokraterna).

• Dels är själva valsystemet i USA i dag så skevt att republikanerna vinner säten även om de får färre väljare nationellt.
I valet i tisdags var det mer än 500 000 fler amerikaner som röstade på demokrater i representanthuset; ändå behöll republikanerna majoriteten.
Det här beror på att republikanerna ritat om valdistrikten så effektivt över hela landet, den process som kallas “gerrymandering” (demokraterna ägnar sig åt detta i lika hög utsträckning, men nu är det republikanerna som dominerar på delstatsnivå och de har varit mer aggressiva med detta de senaste åren).

Jonathan Chait förklarar pedagogiskt det komplicerade taktiska spelet bakom denna process.

Oavsett yttre omständigheter, och i princip oavsett hur partiet löser sin interna kris, så är det alltså mycket som tyder på en republikansk comeback 2014.

Det är därför klokt av demokraterna att de nu väljer att fokusera på just denna utmaning: hur ska de se till att väljarkåren 2014 kan se ut lite mer som 2012 och 2008, än som 2010?
Michael Tomasky skriver också om detta.