Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-16 06:05

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/usablogg/2012/11/22/hillary-clinton-och-fyra-andra-kvinnor-som-kan-stalla-upp-i-presidentvalet-2016/

Gelins USA

Hillary Clinton och fyra andra kvinnor som kan ställa upp i presidentvalet 2016

Valet 2012 var en historisk triumf för kvinnliga kandidater. USA har nu 20 kvinnliga senatorer och 81 kongressledamöter – ganska sorgliga siffror med svenska mått, men ett steg i rätt riktning för USA. De kommer också att sätta tydliga spår på den politiska debatten i Washington under de kommande åren och sannolikt även prägla diskussionerna inför nästa presidentval. Det är förstås för tidigt för att spekulera om 2016, men det växande utbudet av tunga, kvinnliga kandidater är redan nu en påminnelse om en bestående följd av presidentvalkampanjerna 2008 och 2012: att vita män inte längre är the default för presidentval. Här är fem kvinnor som kan kandidera i nästa val, eller i vilket fall förutspås en framträdande roll i den nationella politiken:

• Hillary Clinton

När man pratar med demokrater som har någorlunda koll på Clinton-familjens framtidsplaner så säger de flesta samma sak: om Hillary Clinton har en chans att vinna valet 2016 så kommer hon att ställa upp. Om omständigheterna är rätt, då kandiderar hon. Om ekonomin däremot har kollapsat och Obama har popularitetssiffror på 25% – då är det inte så sannolikt. För många demokrater är tanken på 12 eller 16 år med Obama och Clinton i Vita Huset svindlande. Det råder knappast något tvivel om att det skulle innebära en historisk, ny fas i amerikansk politik.

• Susana Martinez

När republikanerna försöker ta itu med sitt akuta problem med att nå ut till latinamerikanska väljare så är Florida-senatorn Marco Rubio alltid det första namnet som nämns, medan Susana Martinez får nöja sig med att vara en parentes. Men medan Rubio ofta kan framstå som all hat and no cattle, ett slags manlig Sarah Palin som är mer karisma än innehåll, så har Martinez bättre bevisat sin kompetens. Hon var guvernör i en liberal delstat, New Mexico, i en region där republikanerna desperat behöver stärka sitt stöd: sydvästra USA lär fortsätta att avgöra val, med brokiga delstater som Colorado, Nevada, Arizona och New Mexico. Martinez tillhör inte heller den yttre högern av republikanerna, även om hon har ett populistisk drag (se hennes rad om att bära vapen i RNC-talet ovan) som kan attrahera partiets kärna. Hon var det mest googlade namnet på republikanernas konvent i augusti i år.

• Elizabeth Warren

Jag skrev en artikel om Warren förra hösten, där jag kallade henne “de progressivas nya hjälte", men jag trodde ärligt talat inte att hon skulle vara särskilt bra som kampanjpolitiker. Hon är en akademiker, inte en stor retoriker, men detta verkade, under hennes senatskampanj i år, vara en tillgång snarare än ett problem. Just hennes outsider-status stärkte hennes autentiska utstrålning, och hennes principfasta försvar för medelklassens arbetande familjer gör henne till en oemotståndlig ledare för demokraternas kärnväljare. Mycket står förstås i vägen för en nationell kampanj, men hon lär spela en dominerande roll i amerikansk politik under de kommande åren oavsett.

• Kelly Ayotte

När Olympia Snowe lämnar senaten i januari blir Ayotte, tillsammans med Susan Collins, republikanernas enda röster från New England i senaten. Ayotte är ovanligt värdekonservativ för att vara senator i frihetliga New Hampshire, och principfast mot abort, vilket lär gör henne populär bland republikanernas bas.

• Kamala Harris

En av demokraternas stigande stjärnor. 48-årig attorney general i Kalifornien som kan lyfta klimatpolitiken högre upp på agendan. Verkar inte ha någon brådska att gå vidare nationellt, men förutspås en ljus framtid i partiet.