Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-09-21 09:28

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/varldenbloggen/2009/06/01/det-ekade-tomt-i-bilhallen-3590/

Världenbloggen

Det ekade tomt i bilhallen

Det pratas mycket om den krisande amerikanska bilindustrin i dessa dagar. Själv hade jag tjänste-Volvon på service i veckan som gick. Att besöka märkesverkstaden med den vidhängande försäljningshallen var en deprimerande upplevelse. Inte på grund av servicen, som utfördes prompt och utan anmärkning. Men jag var den enda besökaren i hela den stora anläggningen, som ligger i Fairfax strax söder om Washington, längs en motorled där bilhandlarna ligger tätt tätt.
Men nu har flera av Chrysler- och GM-handlarna tvingats slå igen. Volvo härdar ut, men frågan är hur länge.
- Vi har krav på oss att sälja fler bilar, sade Volvokillen dystert och lät blicken svepa över den öde försäljningshallen.
Volvo har enligt uppgift 350 återförsäljare i USA. General Motors har 6.000 men ska minska med en tredjedel, liksom Chrysler. Att så många bilhandlare försvinner betyder mycket mer än man tror. Hur liten amerikansk håla jag än hamnat i, så nog har där funnits en bilåterförsäljare. Och att vara bilhandlare i USA har inte den knodd- och skojarklang som häftar fast vid sysslan i Sverige. Ägaren av en ”car dealership” är en aktad man på orten, ofta stor sponsor av ungdomsidrotten och rundhänt bidragsgivare till den lokala välgörenheten.
Medan jag väntade på att Volvon skulle bli klar gick jag in på bokhandeln Border's på andra sidan Fairfax Boulevard. I stapeln för nya böcker låg krönikören P J O'Rourkes senaste. O'Rourke, som är något så ovanligt som en r o l i g konservativ skribent, har tagit sig an den krisande bilindustrin i USA och vad den gjort med amerikanernas självbild. Som den sanne bakåtsträvare han är drömmer sig O'Rourke bort till 1970-talet, tiden innan bilarna blev ”motordrivna mugghållare”. Boken heter “Driving Like Crazy” (“Kör som en dåre”) och verkade kul efter vad jag kunde se. Men det skulle kännas taktlöst att komma tillbaka till den ekande tomma bilhallen laddad med galghumor, så jag lät P J O'Rourke ligga kvar.