Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-07-25 19:05

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/viktor/2013/03/02/en-port-till-det-forflutna/

VIKTOR BARTH-KRON

En port till det förflutna

Lördagskolumn i DN Stockholm. Bild från arkitektkontoret BIG.

Stockholm ska få en helt ny stadsdel, meddelade Stadshusstyret i veckan. ”Stockholmsporten” ska när den står klar knyta ihop stadens nordvästra ytterkanter med Barkarby i grannkommunen Järfälla. 5 000 bostäder och 6 000 arbetsplatser ska det bli, på mark som i dag nyttjas av få.

I bostadsbristens Stockholm borde det förstås tas emot med jubel och fanfarer, men entusiasmen har varit tämligen begränsad. Det är inte särskilt konstigt – det finns goda skäl till att ställa sig avvaktande skeptisk till det här påhittet. Ungefär dessa:

1. Tidsaspekten. Projektet ska nu utredas i två år, med förhoppning om att kunna dra igång byggande om ett decennium. Vilka behov stadsdelen svarar mot då är med andra ord en hypotetisk fråga.

2. Grannskapet. Stockholmsporten ska byggas kring det framtida Hjulstakorset, där Förbifart Stockholm bryter i dagen och möter E18. Det blir med andra ord en gigantisk trafikanläggning, som ska ligga nedsänkt i vad borgarrådet Joakim Larsson (M) själv kallar en ”krater”. Det är förstås bättre att trafikplatsen är nedsänkt i marken än att den inte är det, men en motorvägskrater står fortfarande långt ner på de flestas lista över önskvärda grannar. Att man avser hissa upp en gigantisk, ”svävande” spegelsfär över just den här motorvägskratern förändrar inte den omständigheten.

3. Motiven. Det finns stor efterfrågan på bostäder i Stockholm, men det är framför allt vissa typer av miljöer som är attraktiva. Motorvägsnära inlandslägen med långt till centrala staden har historiskt inte visat sig vara ett av dem, inte ens om de förses med tunnelbana.

Det finns därför anledning att tro att Stockholmsporten svarar mindre mot medborgarnas behov och önskemål än mot politikernas behov av att göra något med en bit mark som kringgärdar förutbestämd infrastruktur. Var det inte just den typen av stadsplanering som vi skulle undvika framöver, eftersom den skapar bilberoende enklaver till förorter – och samtidigt driver segregation?

”Stadsdelen är ett viktigt steg i arbetet med Promenadstaden Stockholm”, skriver Moderaterna i sin presentation av Stockholmsporten.

Det tror jag när jag ser det. Hittills liknar det snarare något som Hjalmar Mehrs mest tondöva byråkrat glömde i skrivbordslådan 1965.