Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-14 18:37

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/viktor/2014/05/17/en-drastisk-bluff-med-ett-visst-matt-av-substans/

Viktor Barth-Kron

En drastisk bluff - med ett visst mått av substans

Lördagskolumn i DN Stockholm. I veckan inleddes

Ungefär samtidigt damp ett brev ner hos villaägare på Brommas finare adresser. Det såg ut att komma från Stockholms stad, var skrivet på moderiktig konsultlingo och lät meddela att Brommafolket nu bjöds in till samråd angående planerna på att expropriera deras tomter för att i stället uppföra flerfamiljshus. Detta i syfte att ”öka valfriheten” bland boendeformer.

Brevet var undertecknat ”Exproprieringsnämnden” och ”Lars Joakimsson”, men den egentliga avsändaren var Förbundet Allt åt alla.

Och vilka är nu det? Det är inte alltid lätt att definiera den yttre vänsterkantens grupperingar – en stor del av deras historiska verksamhet har ju gått åt till att bråka inbördes om den saken – men låt oss för enkelhets skull säga att Allt åt alla är något så ovanligt som kommunister med humor.

”Exproprieringsnämnden” och ”Lars Joakimsson” syftar på exploateringsnämnden och dess ordförande Joakim Larsson (M).

Bortom vitsigheten är budskapet att det är orättfärdigt att förtäta i lägenhetsförorter, när det finns mer välbeställda villaområden som har ännu färre invånare per hektar.

Enligt kommunistisk logik bör man således tvångsriva villorna och bygga hyreslägenheter i stället.

Förtätningsmotståndarna har många fel, men någonstans här finns ett centralt argument som är svårt att lämna obesvarat: Varför ska Hammarbyhöjden behöva ge upp sin skogsdunge, medan Östermalmsbornas enorma gärde står orört enligt lag? Varför ska lägenhetsförorterna förtätas, när de ännu glesare villaområdena knappt diskuteras?

Som själv uppvuxen i diverse lägenhetsförorter från förra seklets mitt har jag inga problem att se en rad fördelar med förtätning just i sådana områden. Underlag för förbättrad närservice och kollektivtrafik är det viktigaste; ”centrumdöden” är ingen slump.

Samtidigt behöver det inte vara antingen eller. För att Stockholms nödvändiga utbyggnad ska kunna ske på ett sätt som uppfattas som och blir rimligt så lär alla stadens delar behöva bidra med sin del.

I Bromma (liksom i Hammarbyhöjden) finns stora möjligheter att bygga nytt, även söder om Drottningholmsvägen och utan att expropriera något. Flerfamiljshus äldre än många villor finns redan, exempelvis längs Alviksvägen.

Motargumentet om ett områdes ”unika karaktär” är inte heller särskilt starkt – alla områden är unika på sitt sätt. Att riva bra miljöer är dumt överallt, men att komplettera dem med nya är nödvändigt. Den som vill bo i ett oföränderligt utomhusmuseum får lägga bud på en bit av Skansen.

Att ducka för förtätningsmöjligheter i Bromma av rädsla för röststarka advokater vore således mycket riktigt att spela den i händerna som yrar om att bostadsbyggandet är något slags ”krig mot förorten”.

Av en lång rad skäl är det lämpligt om någon annan än Förbundet Allt åt allas ”exproprieringsnämnd” tar hand om en framtida förtätningsprocess i Bromma. Dels av demokratiska orsaker, dels av kommunikativa.

Alla områden måste bearbetas på sitt sätt och vill man åtminstone försöka få några redan boende positivt inställda till det hela är det förmodligen klokt att inte ha en retorik av slaget ”nu ska ni få se på höghus, borgarjävlar”.

Förslagsvis säger man i stället ”lite mer som de där husen vid Ålstens torg där ni brukar fika och handla fisk”.