Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-13 01:46

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/viktor/2014/06/16/valkomna-ater-stockholmspartiet/

Viktor Barth-Kron

Välkomna åter, Stockholmspartiet!

Kolumn i dagens DN Stockholm. Miljöpartiets interna

Tillvägagångssättet vid valet liknades internt vid en kupp och de som avgjort utgången benämndes ”Slussentrotskister”. Detta med anspelning på den trotskistiska strategin att ta sig in i befintliga organisationer för att sedan använda dem för egna syften.

Från det ena till det andra: Stockholmspartiet är tillbaka! Partiet, som fört en tynande tillvaro sedan man åkte ur kommunfullmäktige 2002, ställer upp i höstens val med uppdaterat program och ny energi. Huvudfråga? Nej till Nya Slussen.

Jag påstår naturligtvis inte att de här två sakerna har med varandra att göra.

Hur som helst: Att bevara Slussen är inte det enda Stockholmspartiet vill och den som gillade partiet förr lär känna igen sig. I övrigt liknar handlingsprogrammet en bred meny för alla de protestgrupper som låtit höra om sig på senare år:

Nej till skyskrapor i innerstaden. Nej till Nobelcentret på Blasieholmen. Nej till förtätning på alla sorters grönmark, även utanför innerstaden. Nej till rivningar, nej till Förbifarten och Österleden, nej till uppluckrat strandskydd. Ja till cykelbanor och till att omvandla industrimark och kontor till bostäder.

Oavsett om man håller med eller inte finns anledning att hälsa Stockholmspartiet välkomna tillbaka. Det är bra för debatten att den byggkritiska opinionen får en mer konkret form.

För även om de sannolikt överskattar just Slussens bevarande som dragplåster är det tveklöst så, vilket den här spalten påpekat många gånger förr, att opinionen för de här idéerna finns och att det varit en tidsfråga innan någon hittat ett sätt att kanalisera den partipolitiskt.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet, de partier som hittills legat närmast Stockholmspartiets agenda, är inga optimala alternativ. De breda grupperna potentiella V-väljare är mer intresserade av välfärdsfrågor och billiga hyresrätter än av hur högt ett hus sticker upp på Östermalms skyline. MP:s nya väljargrupper är mer progressiva än sin lokala partiledning.

Opinionen vi talar om är heller inte som regel utpräglat vänster – man kan snarare tala om ett till stora delar borgerligt missnöje.

Originalskurken i den här idévärlden är ju Hjalmar Mehr (S) och hans betongkollegor på vänsterkanten, även om man i dag är mest arga på Sten Nordin (M) och det Folkparti som anses ha svikit sitt historiska uppdrag.

På områden som skola, vård och omsorg uppvisar också det nygamla Stockholmspartiet en tydligt borgerlig agenda, med krav på ordning och reda och en positiv inställning till valfrihet och privata alternativ i välfärden.

Så – vilken potential har ett nyväckt Stockholmsparti i höstens val? Det är kort om tid, men utgångsläget får ändå sägas vara hyggligt. Partinamnet klingar bekant för många och man lär kunna samla både röst- och resursstarka aktörer bakom sig. En hel del borgerligt orienterade väljare lär kunna tänka sig att överväga ett alternativ, nu när allianssamarbetet slätat ut särarterna till den grad att Centerpartiet numera argumenterar för Förbifart Stockholm.

Att lyckas knipa en vågmästarroll och få så mycket ut av den som Stockholmspartiet fick senast blir dock ingen promenad i Nationalstadsparken. Det är många om budet i år.

Sverigedemokraterna – de har förresten också gjort en del mer eller mindre utsiktslösa försök att fånga in det grönkonservativa missnöjet, vilket är lite dråpligt eftersom man samtidigt jagar missnöjda bilister – lär kunna knipa några stolar. Feministiskt initiativ fick 43 000 Stockholmsröster i EU-valet. Och vad händer med Kristdemokraterna och Centern?

Den senaste mandatperioden har Rådssalen i Stadshuset kunnat fungera som knapptryckarexpedition för en solid och samtrimmad alliansmajoritet. Mycket tyder på att det blir betydligt mer spännande – och betydligt stökigare – från och med i höst.