Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-05-28 22:06

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/viktor/2014/09/01/linjen-blir-gul-men-vart-tar-den-vagen/

VIKTOR BARTH-KRON

Linjen blir gul - men vart tar den vägen?

Stockholms nya tunnelbanelinje har fått färg. Det handlar alltså om den tre stationer korta sträckning som ska transportera folk från Odenplan via den framväxande Hagastaden och dess Karolinska sjukhus och vidare upp till Arenastaden i Solna. Eller åt andra hållet förstås, om man så vill.

Efter en kampanj där medborgarna fått föreslå färger (omkring 15 000 förslag kom in enligt landstinget, av uppenbara skäl dock inte 15 000 olika förslag) och diverse omröstningar på nätet kunde så en påtagligt nöjd Christer G Wennerholm (M), trafiklandstingsråd och SL-ordförande, på måndagen meddela att tunnelbanelinjen han fram till nyligen hellre sett som spårvagn blir gul.

Om detta finns inte mycket att tillägga. Folket har än en gång visat sig rimligt; med tanke på övriga färger i tunnelbanan var gult ett självklart val. Lila, som Socialdemokraterna drivit, skulle hamna för nära den blå linjen visuellt. Samma gäller för Miljöpartiets förslag om orange och den befintliga röda.

Återstår då betydligt knivigare frågor kring den nya, gula linjen.

Det kan låta lite märkligt med en tunnelbanelinje om bara tre stationer, men det finns skäl till det. För det första: Från början var tanken att tunnelbanan till Hagastaden skulle vara en avgrening på den befintliga gröna linjen. Det fanns dock goda argument mot en sådan lösning: Vart tredje tåg från Odenplan västerut skulle då ”försvinna”, vilket skulle öka den redan hårda belastningen. Med en ny, separat linje uppstår inte det problemet.

För det andra, och viktigare, är tanken att linjen i en inte alltför avlägsen framtid ska fortsätta. Dels norrut, troligen mot Danderyds sjukhus och Täby. Men förmodligen också söderut. Samtliga oppositionspartier har luftat planer om en dragning under Kungsholmen, via Liljeholmen och ner mot Älvsjö. Liknande tankar har också hittat in i alliansregeringens visionslunta ”Sverigebygget”. Christer G Wennerholm själv låter positiv, så förutsättningarna för en i princip total politisk konsensus torde vara goda.

Det finns dock en komplicerande omständighet. Vissa arbeten för den nya tunnelbanan är redan gjorda vid Odenplan, i samband med bygget av Citybanan, vilket förkortar byggtiden för gula linjen. Dessa bygger dock på den gamla planen om en avgrening – skulle man fullfölja enligt den planen är det praktiskt omöjligt att dra vidare linjen söderut. I så fall skulle den då tämligen nya tunnelbanan i vitala delar behöva rivas upp och göras om den dag man bestämmer sig för att bygga vidare mot Liljeholmen.

Knappast optimalt, och alldeles säkert ett argument mot ett sådant projekt den dag det skulle bli aktuellt. Som alternativplan har nämnts att runda problemet genom att den nya, södergående sträckningen helt enkelt undviker den framtida "superknutpunkten" Odenplan och ansluter direkt vid Hagastaden. Även detta får milt uttryckt sägas ligga utanför det optimala.

Ingenting är klart än, men enligt uppgift lutar man från landstinget åt att prioritera tidsvinsten och följa den gamla planen. Det finns anledning att överväga det både en och två gånger.

En nord-sydlig spårkoppling under Mälaren som till skillnad från alla andra inte tar vägen förbi city vore bra för Stockholm på många sätt och för många herrans år framöver. Det vore synd om en så god idé kör in i en kortsiktig bergvägg i Vasastan.