Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-19 17:38

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/viktor/2014/11/06/hogtflygande-planer-med-viss-markkontakt/

Viktor Barth-Kron

Högtflygande planer med viss markkontakt

Kolumn i torsdagens DN Stockholm.

Stadshusstyren kommer och går, men frågan om höga hus i Stockholm kvarstår som en av de mest omdividerade. För tillfället handlar det dels om den skyskrapa som ska ersätta en av gasklockorna i Hjorthagen, dels om ”Tellus Tower” vid Telefonplan – av denna spalt omdöpt till ”Empire Sten Building” efter det förra finansborgarrådet – som med sina 237 meter är tänkt att bli Nordens högsta hus. Det senare finns sedan i onsdags att beskåda i stadens utställningslokaler.

Man kan utan problem finna bägge projekten smått märkliga. Stockholm är inte det Hongkong som företaget bakom Tellus-huset hämtat inspiration från. Telefonplan är absolut inte Hongkong. Det är inte brist på byggbar mark som är det stora problemet här.

Bägge nybyggena kommer, om de blir av, under överskådlig tid att sticka ut på ett högst udda sätt i sin omgivning. Den som står högst upp i Tellus Tower kommer långt, långt under sig se miltals av lågt och förhållandevis glest bebyggt stadslandskap. Det hela lär påminna mer om att vara på månen än i New York City.

För att skapa en sådan där levande stad som alla säger sig vilja ha är höghusen som sådana samtidigt oviktiga. Stadsliv utspelar sig i första hand längs marken, inte 150 meter upp i luften. Därför är det intressanta hur alla hus i ett område interagerar med sin omgivning – oavsett om de har två eller tvåhundra våningar.

Men samtidigt: Om någon absolut vill och kan genomföra sådana här projekt – varför inte? Bostäderna behövs onekligen. Vid Telefonplan tycks det också finnas en genomtänkt idé om hur man så att säga ska ansluta jättetornet till marken, med en bredare ”fot” fylld med publiktillvända lokaler.

Sedan finns en aspekt till.

200-metershus i Stockholm blir i första hand symbolbyggnader. En symbolbyggnads främsta effekt är varken visuell eller funktionell, utan psykologisk. Om de här två byggena kan tjäna som oundvikliga påminnelser om att man faktiskt visst kan tänka och bygga nytt och urbant utanför de stadsgränser som definierades på 1800-talet så har de nog gjort en stor insats för framtiden.

Även om de är lite fåniga.