Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-23 18:05

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/viktor/2014/11/21/uppfrasta-kontor-raddar-inte-city/

Viktor Barth-Kron

Uppfrästa kontor räddar inte City

Kolumn i DN Sthlm 22/11. Det händer mycket

I veckan kunde DN berätta om de storslagna planerna för Gallerians del mot Regeringsgatan: Hela fastigheten jämnas med marken och byggs upp i ny, större, fräsigare och på alla sätt bättre form. Om man ska tro de ansvariga.

Någon halvkilometer västerut, kring Centralen, planeras samtidigt för omfattande tillbyggnader. Sammanlagt uppåt 80 000 kvadratmeter kommersiella lokaler, enligt Fastighetsvärlden.

Fler nyheter av det här slaget är att vänta och man kan notera några saker här.

Först att de (företrädesvis folkpartister) som oroat sig för att senare tids lite högre byggprojekt i området ska utlösa en kedjeeffekt på Stockholms skyline ser ut att få sina farhågor besannade.

”Allt fler fastighetsägare ser möjligheten att bygga på sina fastigheter i området runt Centralstationen efter att Waterfront Office höjde byggnivån”, skriver Fastighetsvärlden.

Man kan också lägga till projektet Orgelpipan, alltså det nya stationshuset vid Vasagatan som kommer att bli 13 våningar högt. Den som vill hävda nolltolerans mot höghus lär ha många ronder att gå de kommande åren.

Någon större folkrörelse emot planerna är ändå inte att vänta, och det är väl heller inget att sörja. Få älskar området av i dag och än färre känner varmt för oljekrisens ledsna fasader. En stad är inte statisk och måste kunna förändras i takt med behoven. Och så vidare.

Ändå kan det finnas skäl att slänga in en liten brasklapp i alla projekteringspärmar.

”Vi kommer att förvandla centrala lägen som kan anses vara baksidor till framsidor och de blir en naturlig del av stadskärnan”, säger Jernhusens Ann Wiberg till Fastighetsvärlden angående de planerade fastigheterna runt Centralen.

En god ambition, förstås. Men huvudproblemet för stadsmiljön i City, både kring Vasagatan och runt Gallerian, är inte att husen är fula, för låga eller för få. Det är att utbudet är för ensidigt. Ett helt kontorsdominerat område avfolkas på kvällen oavsett om kontoren är 100 stycken eller 100 000.

Vad gäller den rent estetiska frågan är det givetvis så att ett vackert hus är trevligare än ett fult, vem som nu ska vara domare i den saken, men det som verkligen avgör vad ett hus tillför staden är vad det innehåller och hur det interagerar med sin omgivning.

Titta på det ständigt och på goda grunder nedsablade Brunkebergstorg. Peter Celsings riksbankshus på platsen är ju rent estetiskt en imponerande byggnad. Tyvärr är det också ett riksbankshus, vilket betyder att det är hermetiskt tillslutet och att fastighetens enda kommunikation med omvärlden är när tjänstemän går in och ut genom säkerhetsdörren.

Det där var alltså ett exempel – jag menar inte att vi ska sluta ha ett riksbankshus. Problemet uppstår om många hus i ett område beter sig som riksbankshus.

För säkerhets skull, ett exempel till:

Den som vill skapa något i stil med den allmänt uppskattade stadsmiljön runt Sankt Eriksplan gör bättre i att titta på sammansättningen av bostäder, kontor, teatrar, butiker och restauranger än att börja med att rita en massa hus i 1910-talsstil.

I projektet för Gallerian har politikerna sett till att tjata in 30 bostäder på ett hörn. En mycket modest insats, men den får gärna växa och bli stilbildande.

För det vore ju tråkigt om vi gjorde samma Citymisstag en gång till.

Det vill säga att vi konstaterar att det inte är bra som det är, därför river det och bygger upp det med samma innehåll men i något större och mer modernt utförande. Och att vi således om 30–40 år konstaterar att nej, det blev ju inte heller bra, och därför vill riva och bygga om igen.

Så kan man förstås göra, i oändlighet, om det nu finns fastighetsägare som tycker att det är väl använda pengar.

Men det verkar lite omständligt. Och framför allt tråkigt under tiden.