Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Viktor Barth-Kron

Decemberöverenskommelsen, möt verkligheten

decoken

De arga borgerliga utspelen har haglat på sistone:

Regeringens föreslagna skattehöjningar och indragna subventioner kommer att drabba Sverige hårt. Jobben blir färre och svar saknas på akuta samhällsproblem.

Alliansen är helt enkelt djupt kritisk till den vårbudget som de inte tänker försöka stoppa, eller ens ändra i delar.

Decemberöverenskommelsen, möt verkligheten.

Vissa har kallat ”DÖ” för ett hot mot demokratin. Det är knappast rimligt, men däremot ska vi inte glömma att den är ett verk av taktikbesatta partister.

Det normala i ett parlament är att de som sökt och fått mandat agerar så gott de kan inom konstitutionens ramar för att få igenom vad de ser som bra politik och för att stoppa dålig politik. Decemberöverenskommelsen stipulerar inte bara att fyra partier sätter sig på läktaren, utan uppdrar också åt regeringen att föra en ur de fyra läktarpartiernas perspektiv ännu sämre politik.

Mest skruvat är förstås att det var de fyra läktarpartierna som tvingade igenom överenskommelsen i fråga.

En tanke – om det nu finns sådana inblandade – måste vara att politiken med Vänsterpartiets hjälp ska bli så fördärvlig att folk röstar bort regeringen 2018.

Metoden är att omvandla parlamentet till världens mest utdragna strategispel.

Horace Engdahl kallade en gång Tyskland för ”ett Sverige för vuxna”. Det får stå för honom, men man kan konstatera att när Tyskland efter valet senast hamnade i ett liknande parlamentariskt läge – rödgrön övervikt, men socialdemokratiska SPD vägrade regera med stöd av vänsterextrema Linke – så slutade det med att SPD gjorde upp med Merkels kristdemokrater.

Ingen tyckte att det var jättefestligt, men det gick. Såvitt känt är den tyska demokratin intakt.

Stefan Löfven sade själv att han upplevde det som märkligt att de borgerliga till varje pris ville undvika att få det inflytande han erbjöd. För detta anklagades den i sammanhanget oerfarne statsministern för dåligt politiskt sinnelag och bristande analysförmåga.

Må så vara. Men kanske var det också så enkelt att det var de andra som var konstiga, och han som var normal.

* * * * *

Vårbudgeten och en rad andra anledningar till käbbel diskuteras i veckans Viktors valse programmet här.