Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-03-28 22:05

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/vmbloggen/2010/07/13/ratt-lag-vann-7777/

VM-bloggen

Rätt lag vann

Hämtar den nyreparerade bilen på verkstaden ute i Berlin-förorten Buchow,  sätter på VM-skivan på högsta volym, den som börjar med "Sign of a victory".

Till min egen och den mötande lastbilschaufförens förskräckelse kör jag fortfarande vänstertrafik, än har jag inte riktigt landat. 

Flög hem mitt i natten, bara några timmar efter slutsignalen för finalen och hela VM.

Åkte med en skön känsla i kroppen, en känsla  av att det goda till sist hade segrat, att rättvisa hade skipats.

Erkänner att jag beundrade holländarna under matchen (frånsett karatesparkar och andra övertramp), men när Iniesta gjorde målet var det rätt man som avgjorde och rätt lag som vann.

Vi stod kvar och såg Casillas glädjetårar och snackade om det fantastiska spanska laget.

Fotbollsvärlden är ofta grotesk med alla sina överbetalda super-narcissisister. Spanjorerna verkar nästan normala. Iniesta hade kunnat vara killen jag  mötte i passkontrollen här på flygplatsen i Berlin, Xavi förmannen på bilverkstan ute i Buchow och Xabi Alonso  brevbäraren som kom på den gula cykeln i morse.

Säkert är denna alldaglighet en del av den spanska hemligheten. 

Tyskland var näst bäst, hade nog slagit Holland om tillfälle hade givits, och de vann definitivt VM i presskonferenser.

Många sådana tillställningar var ett hån. Nigeria var allra värst. Minns när vi tagit oss ned till Richard´s Bay och fick träffa två spelare _ i fem minuter.

Tänk om alla vore som tyskarna. Presskonferenserna pågick i en timme. Tränaren Joachim Löw aldrig arrogant, spelarna förvånansvärt klyschfria.

Fyndet Thomas Müller talar som han spelar _ helt oförfärat. 

I den mixade zonen efter Englands-matchen ställde jag den måttligt begåvade frågan - har du  inga nerver?

-Det hoppas jag, svarade han blixtsnabbt med en glimt i ögat.

Det blir säkert mycket Müller framöver och jag har svårt att tro att några mediatränare kan döda hans personlighet.

Olyckskorparna hade gjort sig breda före VM och förutspått hur besökarna, oavsett om de var journalister eller VM-turister, skulle rånas och hur organisationen skulle kollapsa.

Så blev det inte. Säkert bidrog varningarna och alla våra säkerhetsåtgärder.

Ändå _ det jag minns från Sydafrika är ett brett leende, två tummar i luftar och ett "sharp"! 

Stoltheten, hoppet och den goda viljan segrade. Rätt lag vann.