Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-07 09:24

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/wiman/2010/10/25/pa-rymd-harrys-tid-8373/

Wiman

På "Rymd-Harrys" tid

Min söndagskrönika om Stockholms stadsteaters återupptäckt av Harry Martinsons ”Aniara” väcker minnen till liv hos DN:s läsare. En av dem formulerar sin tids- och läsupplevelse från 50-talet i ett vackert mejl: ”Det kalla kriget var som kallast, atombomben högst verklig, provsprängningar pågick i väst och öst. För oss var det radioaktiva regnet från öst det mest hotfulla, svenska myndigheter utfärdade varningar för att äta ägg (!) och för barn att slicka i sig nedfallen snö. Vi högläste ’Aniara’ i sängen. Vi tänkte på barnet, kände skräcken, domedagen var nära. Eller var den kanske inte det?”

Jag tittar i min egen förstaupplaga av boken, köpt för en femtiolapp på antikvariat: ”Albert Bonniers förlag 1956. Femte tryckningen. 15–19:e tusendet”. 

Nästan 20 000 exemplar tryckta. För en diktsamling. Första året. Man får, oavsett vad man tycker om ”Aniaras” vidare öden och äventyr, konstatera att marknaden för nyskriven svensk lyrik genomgått en astronomisk förändring.