Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bostad

Anlägg en örtagård från medeltiden

Klosterromantiken blommar, men hur såg den medeltida klosterträdgården ut? Tja, varken som i filmen eller böckerna om Arn. Här har vi samlat tidstrogna tips för din egen trädgård.

Jag hade längtat efter att få se filmen om Arn. Inte för striderna och kärleken, utan för klosterträdgårdarna. Men vad snopen jag blev - svisch, så var scenen förbi. Det enda jag hann se var lite lavendel.

Och inte är det mycket bättre i böckerna. Jan Guillou berättar om hur Arn olovandes plockar lavendelkvistar som han uppvaktar vackra Birgite med. Han skriver om vårens första snödroppar och om tulpanerna som ligger som långa, röda band i klostergården.
Problemet är bara att lavendel inte odlades i Sverige på 1100-talet. Inte heller tulpaner och snödroppar. De dök upp 500 år senare.
Guillou har lika dålig koll på hur en klostergård såg ut, alltså den fyrdelade kvadratiska innegård som är så typisk för medeltida kloster. Där odlades inga blommor. Där växte gräs och möjligen vilda örter som smugit sig in bland grästuvorna.

Trädgårdarna låg alltid utanför klostergården. Den viktigaste var örtagården, medeltidens apotek. Hit pilade munkar och nunnor och hämtade läkande blad att lägga på patientens infekterade sår.

Det är mycket vi inte känner till om medeltida klosterliv. Men vi vet hur en örtagård kunde se ut och vad som odlades i den. Det vet vi tack vare den skönhetsälskande munken och abboten Walafrid Strabo. Han levde under 800-talets första hälft vid klostret Reichenau i tyska Bodensjön. Där skrev han det charmerande poemet "Hortulus" om sin lilla örtagård. Han berättar om de 24 växter han odlar och om hur de används. Han klagar över nässlor som invaderar och skuggan som lägger sig över bäddarna. Samtidigt är han barnsligt lycklig över vårens spirande grönska.
Allt som odlades under medeltiden var till nytta. Så också i Strabos täppa. Alla hans växter biter på någon krämpa, fler är samtidigt läckra på tallriken.

Till och med rosen är medicin, vilket inte hindrar honom från att prisa de purpurfärgade blommornas vällukt och skönhet och utnämna rosen till "blommornas blomma".

Teckningen ovan visar hur Walafrids välordnade örtagård såg ut. Det är en rekonstruktion utifrån den information han själv ger i poemet.
Men såg örtagårdarna ut så i Sverige? Det vet vi inte. Men nog är det intressant att ett träsnitt från tidigt 1500-tal av Sankta Klara Kloster i Stockholm visar en örtagård med stora likheter.

Vill du skapa en medeltida örtagård à la Strabo? Börja då med inhägnaden. Strabos täppa var muromgärdad, men flätade staket var lika vanliga. Du kan själv fläta ett sådant (se nästa sida).

Ta sedan fram spaden och forma rektangulära odlingsbäddar, 90-100 centimeter breda. Placera dem på var sida om en bred mittgång och utmed staketet. När det grönskar i kantbäddarna blir örtagården ett ombonat rum. Gångarna bör vara minst en krattbredd breda.
Strabo höjde upp bäddarna från markytan och kantade dem med bräder. Det ger inte bara medeltida stuk åt trädgården, utan får också dina växter att stortrivas.

Vilka av Strabos växter ska vi välja? Faktum är att alla utom pumpa, melon och polejmynta odlades i Norden under medeltiden eller nämns i medeltida nordiska örtaböcker. Du har alltså 21 växter att välja mellan.

Själv satsar jag på vinrutan för dess sirliga grågröna bladverk. Men betänk att bladen påverkar sexlusten, mäns minskar, kvinnors ökar.

Rosen är given. I Norden odlades ofta apotekarros (Rosa Gallica-gruppen Officinalis), vars vällukt kommer att fylla ditt trädgårdsrum. Gillar du utmaningar kan du plantera den snövita och intensivt doftande madonnaliljan. Men gudarna ska veta att den är besvärlig. Själv har jag misslyckats flera gånger.

Jag skulle också satsa på humlesuga, som är perenn. Inte bara för att den enligt örtaböckerna hjälper mot 40(!) krämpor utan för de vackra purpurfärgade blommorna. Opium är inte precis vad vi trädgårdsodlare behöver, men den ettåriga opiumvallmons blomma är söt, och självsår sig så att den dyker upp lite varstans i trädgården. Moderna sorter innehåller nästan inget opium alls, men ger frön till brödbaket.

Sedan ska katten ha sitt, det vill säga kattmynta. Det är en självgående flerårig ört, vars blad ger katten lyckofnatt.

Malört är självskriven för den som vill testa medeltidsnunnan Hildegard av Bingens dunderkur. Den intas på våren så fort det finns späda blad att skörda. Man kokar upp en skvätt vin, blandar i en klick honung samt lite malörtssaft som pressas ur färska blad.

Några klunkar undanröjer melankoli, renar inälvorna och bjuder djävulen motstånd. Förhoppningsvis sätter den också fart på spaden.