Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bostad

Färgstark blandning som aldrig ska bli perfekt

En har rötterna i Vasastan och en i den uppländska myllan. Båda tycker om att leta ­efter vackra ting till sitt gemensamma hem. Följ med på visit hos Susanna Popova och Johan ­Hakelius.

Susanna Popova är en äkta innerstadstös, uppvuxen som hon är i Vasastan i Stockholm och bosatt där under större delen av sitt liv. Det var bara under en period i sitt förra äktenskap som hon med familjen bodde i en villa i Bromma. Hon hade fått för sig att hon skulle ägna sig åt en trädgård.

– Trädgården såg jag bara genom fönstret, eftersom detta var när jag arbetade som mest som ledarskribent på Svenska Dagbladet.

Det var på Svenska Dagbladet som Susanna träffade Johan Hakelius. De arbetade båda på ledarredaktionen tillsammans med Marie Söderqvist och Håkan Hagwall. Det var en rolig period, är de ense om. Under denna tid var de kamrater, gifta som de också var på var sitt håll.

Johan Hakelius är en bondpojke, uppvuxen på en gård utanför Enköping. Han har emellertid anpassat sig helt till stadslivet eller snarare innerstadslivet i Vasastan efter några boenden här och där i Stockholm. Susanna har hållit sig till Vasastan med ovan nämnda avbrott i Bromma samt en period på Kungsholmen bredvid affären Room.

– Det blev dyrbart, konstaterar Susanna med ett leende.

När Susanna Popova och Johan Hakelius blev ett par började de leta efter en gemensam bostad. Helst skulle den ligga i Vasastan. Efter mycket letande fann de år 2000 drömlägenheten på 130 kvadratmeter, som var vitmålad i varje vrå.

En snickare hade senast bott här och han hade fixat till den, sparat stuckaturer och gamla dörrar. Huset är byggt 1889, varför alla fina detaljer i just denna våning bevarats tack vare denne kunnige och omsorgsfulle snickare.

– Vi ville inte ha vitt överallt utan har i stället målat varje rum i olika nyanser, säger Susanna och Johan.

I stället har taken och stuckaturen fått behålla den vita färgen medan exempelvis vardags­rummet har en varmt gul ton. Hallen är uppiggande röd och på hatt­hyllorna ligger Johans samling av halsdukar från college i Oxford och Cambridge, medan väggarna pryds av engelska gamla tryck.

Johan Hakelius har ett utpräglat intresse för Storbritannien i såväl kläd- som levnadsstil. Varifrån kommer detta?

– Jag vet inte. Jag tittade på den engelska teveserien ”Hem till gården” när jag var fem sex år och var fascinerad av landskapet och Landrovern. Jag har alltid gillat England.

I vardagsrummet studsar jag till när jag ser en snygg tapetklädd byrå. Är det Josef Frank? Nej, designen är gjord av Johan Hakelius. Han har prytt framsidan på byrån från Room med en amerikansk tapet, ”American vintage” av Ray­mond Waites.

– Kan du sådant? undrar jag eftersom den alltid elegant välklädde Johan Hakelius med sina stundtals sanslösa krönikor i Aftonbladet inte ger intryck av att vara en händig man.

Det är precis detta han är och han gillar verkligen att skapa och leta efter vackra ting, intygar ­hust­run.

Intresset är gemensamt även om inte Susanna bygger om, men de går gärna runt på auktioner, konstgallerier, butiker och tittar på saker, funderar ibland hur interiörer i hemmet kan ändras eller bara låta vissa föremål få byta plats.

– Vi trixar rätt mycket men det får inte bli perfekt, säger Johan.

Hur gick det när de slog ihop sina pinaler i det gemensamma hemmet? Ja, Johan bidrog mest med böcker och i vardagsrummet den zebrarandiga schäslongen, bekväm att luta sig i, titta på teve från eller bara ligga och stirra på elden i den överdådigt dekorerade kakelugnen.

Soffan från Room är tio år, ursprungligen vit men nu omklädd i tyget ”Eleonor chinese”.

– Lägger jag mig i soffan somnar jag, säger Johan och lutar sig i stället i schäslongen.

Han kan läsa till en lampa, inköpt på Ikea men med en skärm från Svenskt Tenn.

– Definitionen av medelklass, säger han.

Soffbordet är inköpt på Indiska medan mattan från Nessim är i silke som ger färg och lyster beroende på hur ljuset faller från de tre stora fönstren mot Vasaparken.

Förnöjt tittar paret ut och konstaterar att bland nybygget på and­ra sidan nu finns den kända Melanders fisk, inspiration till goda middagar.

Vid fönstren hänger gardiner som ursprungligen kommer från ett slott i Mälardalen. Tygerna har inköpts i Susannas favoritaffär, Lata pigan i Enköping, vars innehavare specialiserat sig på gamla utsökta tyger och plagg från femtio- och sextiotalen eller ännu tidigare.

Johan Hakelius visar på omtagen med snoddar, som han hittat på Folckers snörmakeri på Hornsgatan i Stockholm, stadens enda affär med en enorm samling av band och snoddar.

Mellan fönstren står Susannas farmors gamla sminkbord och en samling silversaker. Ett olivträd vintervilar i en kruka.

Ovan Johan Hakelius vackert tapetklädda byrå hänger tavlor med fyra generationer: Susannas mormorsmor, mormor, mamma och Susanna själv. Väggarna i våningen pryds av många fotografier, konstverk och imponerande är porträttet av Johan Hakelius farfar Axel, på plats bredvid den lika imponerande kakelugnen.

Ett annat exempel på Johans händighet är klädhängaren i sonen Kalles rum. Han ville inte ha skåp som skulle tynga ner rummet. I stället gjorde Johan en fiffig ställning med en fiskehåv, hängande från väggen och med nätet för smågrejer.

När dottern Karolina flyttade hem­ifrån gjorde de om hennes rum till bibliotek och arbetsrum. Väggarna fick en ton av mauve som märkligt nog passar utmärkt till de platsbyggda bokhyllorna och skrivbordet i härligt rödorange.

De har arbetsplatser lite här och där: i sovrummet finns en och i det gamla ombyggda serveringsrummet likaså ett stort skrivbord och bokhyllor utefter väggarna.

– Men när man har trådlöst sitter vi på olika ställen – kanske i vardagsrumssoffan eller vid köksbordet, säger Susanna.

Köket ger paret en del bekymmer trots att det är stort och trivsamt med utsikt mot gården. Här har Morris sin korg från Newport, men när kvällen nalkas tar Morris sin filt i munnen och bär in den till Susannas och Johans säng, där Morris ligger vid fotänden.

– Det var aldrig meningen att han skulle få ligga i vår säng men så en kväll tyckte Susanna att det var mysigt med honom i sängen, och nu är det kört, suckar Johan.

De ska bygga om i köket och ha andra köksluckor men sedan? De vet inte riktigt än.

– Får en stylist tag i köket kan det bli rena mardrömmen, tror Susanna, och Johan tillägger:

– Ett kök som ser ut som en rättsläkarstation blir obegripligt om man inte är kannibal.

Ska de bo kvar i Vasastan eller lockar något annat? För Susanna är det som att komma hem. Som barn lekte hon i Vasaparken, i tonåren serverade hon på Svensson & Butler på Rörstrandsgatan, hon har haft familjen här och nu är hon tillbaka med Johan.

– Jag tycker om livet kring Odenplan med kyrkan och jag känner igen människor från när jag var liten.

Och Johan då?

– Det är en kul och levande gatumiljö med en blandning av folk och många barn. Men jag är irriterad över hur de gjort om Vasaparken till något slags sportcentrum. Varför kan inte en park få vara en park som det är i England?

Johan Hakelius

Ålder: 41 år.
Yrke: Skribent, kolumnist.
Familj: Susanna, hennes barn, hunden Morris samt mor, far och syster.
Utbildning: Handelshögskolan men fullföljde ej studierna.
Bakgrund: Bl a ledarskribent på SvD, chefredaktör för Finanstidningen. Skrivit böckerna ”Manifest för otidsenliga” och ”Förmögen till Värdighet”.
Arbetar nu: Skriver för Axess, Aftonbladet, med i tv och radio.
Känd bland annat för: Elegant och personlig engelsk klädstil.
Okänd talang: Mycket händig som inredare och hemmafixare.