Bild 1 av 9Från början ville Lehna och Mattias att det skulle vara renskalad funkis i husets anda, men det blev ”så himla omysigt” så Lehna fyllde på med färger, kuddar och plädar. Målningarna på väggen är hennes, det stora fotot är taget av Lennart Olsson 1958.
Bild 2 av 9Barnens galleri i övre hallen. Både Alice, Bill och Ester har bidragit med målningar på väggen från när de var små.
Bild 3 av 9Entrédörren är original från när funkishuset byggdes 1939. Det stora E:et har Lehna och Mattias fått från en vän.
Bild 4 av 9Ester passade på att byta rum när storasyster Alice flyttade till Köpenhamn. Alices gamla rum har nämligen sovalkov.
Bild 5 av 9”Unitehope änglar” är skulpterade av Lehna och ingår i ett internationellt konst/fredsprojekt. Säljs på hemsidan unitehopeproject.com.
Bild 6 av 9Lehnas målarateljé, som även används som matsal. Läderstolarna kommer från Jackssons, målningarna har Lehna gjort.
Bild 7 av 9Sovrummet är fyllt av fotografier av bland andra Mattias. Gardinerna i Josef Franks tyg ”Hawaii”.
Bild 8 av 9Esters gamla rum är nu gästrum/Alices rum. Gitarrerna är Esters, stolen har Mattias målat som liten.
Bild 9 av 9I fotogalleriet upp till övervåningen syns familjen Edwall genom åren, barnen Alice, Bill och Ester, men även far- och morföräldrar. Texttavlan till vänster är gjord av Raine Navin och Gunilla Skyttla.
När Lehna Edwall och hennes familj flyttade in i funkisvillan utanför Stockholm inredde Lehna med färg för att få den strikta miljön mer trivsam. ”Men väggarna måste alltid vara vita”, fastslår scenografen som älskar att möblera om.
Detta är en låst artikel. Logga in som prenumerant för att fortsätta läsa.
PrenumereraLogga in
Logga in på Dagens Nyheter
För att använda den här funktion behöver du vara inloggad.
