Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bostad

Ladan blev ett halmhus

Tjärdoft från det nymålade gamla laduvirket blandar sig med brasdoften i allrummet. De djupa fönsternischerna har avrundats för att ljuset ska nå längre in i huset.
Tjärdoft från det nymålade gamla laduvirket blandar sig med brasdoften i allrummet. De djupa fönsternischerna har avrundats för att ljuset ska nå längre in i huset. Foto: Lars Lindqvist
Det finns målmedvetna människor, det finns entusiaster och så finns Catharina och Lennart Brewitz. Efter fem år och minst 7.000 arbetstimmar står deras egenhändigt byggda hus färdigt. Ett hus som troligen är världens första korsning av ett halmbalsbygge och en gammal lada.

Det var när de föll för en fallfärdig lada som allt började. Catharina och Lennart Brewitz hyrde ett fritidshus utanför Västervik och i närheten stod timmerbyggnaden med ett alldeles för tungt tak.

De fick köpa den och på tre veckor plockade de isär alla stockar, numrerade och sorterade dem i en stor hög.

- Vi visste inte vad det skulle bli. Jag sa att antingen blir det 3.000 skärbrädor, eller så blir det ett hus någonstans, någon gång, berättar Catharina.

En tid därefter hittade de tomten: 8.000 kvadratmeter i kanten mellan skog och åker intill en liten by strax norr om Västervik. De placerade huset mot skogen som fick bli skydd mot vind och kyla från norr.

- Förr sa man ju att skogen är fattigmannens tröja. Så den står bra bakom huset, säger Lennart.

Huset, som påminner om en skånelänga, fast utan synliga tvärslåar i fasaden, ligger med framsidan vänd mot ett öppet landskap. De böljande ängarna, granngårdarna och sjön en bit bort, sveps in i en suggestiv dimma när vi är på besök.

- När vi funderade kring huset läste jag radiojournalisten Lubbe Nordströms klassiska bok "Lort-Sverige" där han reste runt i Sverige på trettiotalet och undersökte bostadsförhållanden på den svenska landsbygden. Han fann att det var vanligt att man hade skafferiet mot norr och fönster mot söder för att få in det ljus man kan. Så har vi också tänkt när vi planerat huset, säger Catharina.

Därför ligger ingången, köket och badrummet mot baksidan som har färre fönster. Sedan öppnar huset upp sig med full takhöjd ända upp i nock och stora fönster mot söder.

Fönstren har de satt två decimeter lägre än normalt för att få in sol och natur även när man sitter ner. De djupa nischerna i halmbalsväggarna är avrundade för att få ljuset att vandra längre in i huset.

- Det är också vänligare för ögat. Det finns så många kanter i ett hus i alla fall, säger Lennart.

De började sitt bygge för över fem år sedan med att gjuta betongplattor och sedan resa stommarna till både garage och hus. Därefter lade de tak på båda. Att bygga med halm kräver att det är torrt när balarna läggs på plats.

Garaget inredde de med kök och sovrum och när det var klart lämnade Catharina och Lennart friggeboden. Garaget blev deras bostad under ett och ett halvt år fram till förra vintern då de kunde flytta in i det helt färdiga halmhuset.

Stommen i huset är från ladan. I taket syns de gamla handhuggna takstolarna. Att de 40 cm djupa väggarna är gjorda av halmbalar kan man se i ett av arbetsrummen där de lämnat en liten lucka i den kalkmålade putsen in till halmen.

Väggarna har de bokstavligen gjort från ax till limpa. De var själva med vid skörden några mil bort i Gladhammar socken och hade sedan ett styvt jobb att frakta de 1.000 halmbalarna, 30 åt gången, på ett släp.

- De väger 15 kg styck så då hade vi blodsmak i munnen, suckar Lennart.

Att bygga med halm hör inte till vanligheterna så omgivningens första reaktion har ofta varit "halm? jaha, mögel och råttor".

Men i takt med byggets framväxt har skepsisen bytts mot förundran och senare beundran av projektet och den ofattbara arbetsinsatsen. Lennart har räknat ut att han lagt ned 5.000 arbetstimmar och Catharina säger att hon inte riktigt räknat men att all ledig tid gått åt.

- Och om vi inte hade gjort det här husprojektet, vad skulle vi annars ha gjort? Skilt oss? Vi jobbar så bra ihop. Nu har vi ett rul-
latorklart boende utan källare och vind!

Sonen Johan är en av dem som skakat på huvudet åt hela projektet. Han hade hellre sett ett modernare hus.

- Ja, men nu kommer han in som en sprätt och skojar om att "det blev ju en fin jaktstuga".

Och när Catharina och Lennart nyligen fick kommunens miljöstipendium för bygget tyckte sonen att de skulle installera en stor plasma-tv för prispengarna.

- Aldrig, och om han gör det efter att vi dött då skulle vi komma tillbaka och spöka.

Allt i huset förutom delar av köket består av återvunnet material. Hängjärn, hakar och gamla handsmidda spikar har de själva tagit tillvara från den gamla ladan. Annat som handfat, fönster och takpannor har kommunens återvinningsstation stått för.

- Det är ett enormt slöseri med alla byggvaror som slängs. Det finns så mycket som man kan använda på nytt, säger Lennart.

Det tunga, kraftiga bordet kan de tacka stormen "Gudrun" för. Det var tomtens enda ek som hade fallit. Den kraftiga stammen räckte till både bänkar, bord och de tjocka hyllorna i köket. Konsollösa hyllor som Catha­rina är extra nöjd med. Att de lyckades fästa dem i halmväggarna gläder henne eftersom hon är en inbiten konsollhatare.

- Det är det värsta jag vet. Kan man åka till månen borde man kunna fästa hyllplan utan konsoller.

Allt annat virke i huset är från den gamla ladan. Träytorna är först tvättade med tralltvätt, in i minsta por (med tandborste!). Sedan sprutade mot husbock och därefter linoljade.

Dörrarna till rummen är de gamla logdörrarna med sina breda springor och med ny tjärdoft som ligger som en finsk pastill i huset.

Virket i de djupa fönsternischerna är ladans yttertak som nu har använts för tredje gången. Det finns spår för regnvatten på undersidan som visar att brädorna först legat med den sidan uppåt som yttertak. När Catharina och Lennart hittade virket hade det vänts och användes som innertak.

Nu får de gamla brädorna, som fortfarande luktar kåda, ett tredje liv i fönsternischerna.

- Jag tycker att man ska ha lite respekt och vördnad för vad folk har gjort. Det skulle vara en skam att göra ved av något som någon annan kanske ägnat månader av arbete, säger Lennart.

Husets utformning har verkligen växt fram under den långa byggtiden.

-Vi har tänkt på projektet som olika tårtbitar och sagt oss "aldrig mer", "gud vad skönt när den här tårtbiten är klar". Sedan har det varit viktigt att tänka hur man ska gå vidare så att delarna inte blir isolerade enheter.

Valet att ge sig in i det omfattande husbygget har också inneburit ett val av livssituation, särskilt för Lennart. Catharina har hela tiden arbetat som lärare på närbelägna Gamleby folkhögskola, medan Lennart hoppade av lärarbanan och körde taxi och jobbade som fängelsevakt under byggåren.

- Valet var enkelt efter att vi ställt oss frågorna "hur ska man leva utan att jobba så mycket?", och "hur ska man bygga ett hus utan att bli skyldig 4 miljoner?", säger Lennart.

Oftast när människor bygger eller renoverar brukar något finnas kvar, lister som ligger ouppsatta, fogar som inte avslutats eller fläckar som inte fått färg. Men Lennart gav sig katten på att när det var dags för inflyttning skulle allt, in i minsta detalj, vara klart.

Eftersom han nu tagit ledigt igen och funderar på hur livets framöver så finns där en liten rastlöshet och utrymme för nya idéer &

Just som vi ska lämna tomten plockar Lennart fram sitt senaste alster: en upphittad kvarnsten har blivit en egen liten handdriven kvarn.

Och så skissar de båda två i tanken upp det som ska bli avslutningen på hela byggprojektet:

Ett växthus, med jordgolv, en kamin, en vinranka och två hängmattor.

Att bygga med halm kräver att det

Att bygga med halm kräver att det är torrt när balarna läggs på plats. Därför började Lennart och Catha­rina Brewitz med att gjuta betongplattor, resa stommarna och därefter lägga tak på båda. Garaget fick en enklare väggstruktur med putsade träullsskivor och löshalm som isolering.
Tekniken att bygga hus med halmbalar kommer från Nebraska i USA i samband med att balpressen uppfanns på 1800-talet. Metoden fick ett uppsving på 1970-talet när tankar om ekologiskt byggande kom igång. I Sverige finns några halmhus bland annat på Gotland och i Skåne.
Halmen som används ska vara vete eller råg. Deras lite längre strån gör att balen håller ihop lättare. Den skördade halmen ska ligga torrt under ett år så att vaxytskiktet på stråna bryts ner. Då kan putsbruket fästa bättre.
Material som används i ett halmbalshus måste tåla vattenvandring eftersom man inte använder någon fuktspärr. Därför drevar man till exempel kring fönster med lin för att slippa drag.
Och i väggarna under halmbalarna ligger lecablock för att eventuell fukt inte ska krypa upp från betongplattan.
De 1.000 halmbalarna har staplats som isolering mellan stående träbalkar från ladan, balarna har armerats med järn och nät på var sida som sytts ihop med najtråd. Sedan har ytterväggarna putsats med släckt kalk.
Allt virke som togs in har tvättats med tralltvätt, sprutats mot husbock och linoljats.
Husets betongplatta har vattenburen golvvärme från en bergvärmepump. Exakt hur mycket energi huset drar vet de ännu inte eftersom de bott i huset mindre än ett år. Men det ser bra ut. Tack vare stora glaspartier mot söder, att halmen isolerar bra och en rejäl insatskamin så har de långa tider kunnat klara sig utan bergvärmepumpen.

Mer om halmhus: www.tanumsvagen.se/bygdecentrum-2.html
www.naturligt-byggeri.org/default.asp?ID=221
http://www.ihregard.se/halmhus.html
Lennart och Catharina Brewitz har en egen hemsida på
www.brewitz.net

Familj: Catharina och Lennart Brewitz

Familj: Catharina och Lennart Brewitz med de vuxna barnen Anna och Johan, två barnbarn och ett tredje på väg.
Bor: I ett halmhus på 124 kvm, norr om Västervik.
Kostnad: Cirka 1 miljon kronor.
Arkitektritning: KG Petersson.

Bild

Sågades jämna.

Minimalt fläktljud.

Södersidan.

Så ser halmväggen ut.

Väggarna.

Katten Tutiki.

Planka från ladan

Betongplattan.

Virke från

Catharina och Lennart Brewitz.