DN Debatt. ”250.000 svenskar ska ta fram Miljöpartiets politik”

Människor i Sverige har aldrig varit så utbildade, haft tillgång till så mycket information och fått del av så mycket erfarenheter från hela världen som i dag. Ändå väljer allt färre att bli medlemmar i ett politiskt parti. Medlemstalen i de svenska politiska partierna har rasat så snabbt att en fortsatt utveckling innebär att de äldre partierna är tömda på medlemmar inom ett drygt årtionde.

Det här är inte resultatet av människors ointresse. Människor engagerar sig i miljönätverk och föräldraföreningar, ordnar läxhjälpsgrupper och volontärarbetar i större utsträckning än kanske någonsin tidigare. Det som ibland beskrivs som en kris för demokratin är snarare en kris för partipolitiken. Partierna lyckas inte ge utrymme för det engagemang människor bär på.

I stället för att bygga moderna folkrörelser för dagens engagerade medborgare har de politiska partierna valt att försöka fånga människors sympatier genom snabba budskap i några utslätade korta ord på en valaffisch. Partier utan gräsrötter har varit bekväma för partiledningar som velat styra om sina program utifrån kortsiktiga analyser av väljarströmmar, och det är lätt att misstänka att det varit strategiskt intressantare att skaffa anonyma bidragsgivare och höjda partistöd än nya medlemmar.

En politisk debatt där väljarna tvingas förhålla sig till kompromisser framförhandlade i rum dit de själva inte har tillträde, placerar medborgarna på läktaren. Människor vill inte förhålla sig till alternativ utformade av andra, man förstår att kräva att få vara med och utforma politiken. Mycket av den politiska diskussionen har kommit att handla om vilket parti man kan tänka sig att samarbeta med.

De närmaste åren vill vi i stället fokusera på att samarbeta med människor som i dag står utanför politiken. När Sverige går till val nästa gång ska det på varje arbetsplats, på varje högskola och i varje förening sitta någon som varit med och formulerat det gröna alternativet. Vi sätter därför i dag upp målet att 250.000 människor i Sverige ska ha varit med och arbetat fram de politiska program som vi går till val på 2014.

Det kräver att vi är beredda att bygga nya utrymmen för politiskt engagemang. Det finns anledning till självkritik. Den politiska traditionen med sena kvällsmöten passar långt ifrån alla. Också i Miljöpartiet har det varit svårt att vara småbarnsförälder och politiker. Även om vi försöker tillämpa rotationsprincip på politiska uppdrag brister vi i representativitet av bland annat äldre. Även vi har haft svårt för att ta politiken till människors vardag.

Tror vi på att alla någon gång i sitt liv ska ha möjligheten att ta ett politiskt uppdrag ska ingen behöva välja bort politiken för att man har svårt att få barnpassning eller jobbar på oregelbundna tider. Vi måste upp ur källarlokalerna och in på lunchfiket. Mötet över nätet som man planerar in själv ska vara lika naturligt som kvällsmötet. Och när vi väl träffas ska lekhörnan vara ett lika naturligt inslag i mötesmiljön som talarlistan.

Det måste gå att förverkliga sina idéer i politiken, även om man just för stunden inte vill eller har möjlighet att ta ett politiskt förtroendeuppdrag. När vi människor engagerar oss förväntar vi oss att de särskilda erfarenheter vi bär på ska kunna diskuteras med andra som är insatta, och läggas till grund för politiken.

När Miljöpartiets kommun- och landstingsdagar i Västerås avslutas i dag har det i helgen bildats nätverk både för gröna lärare och gröna företagare. Tidigare i år startade vi vår första avdelning i utlandet. I stället för att politiker talar om företagares villkor, om hur det är i skolan eller kopplingen mellan välfärd och våra utlandssvenskar, ska den som själva driver ett företag, arbetar i skolan eller bor utomlands kunna engagera sig politiskt – på sina villkor.

Även utanför demokrativågen som sveper över den arabiska världen ser vi att det är de politiska rörelser som klarar att bjuda in människor att vara del av byggandet av politiska alternativ som växer. Två och en halv miljon fransmän deltog nu i oktober i valet av en motkandidat till Nicolas Sarkozy i presidentvalet. I Tyskland och Frankrike har gröna nått framgång genom att bygga allianser med civilsamhället. Det ungerska gröna partiet Lehet Más a Politika (Politik kan bli annorlunda) blev 2010 års valskräll efter att ha bjudit in Ungerns sociala rörelser att ta plats i landets beslutande församlingar.

I denna kontext framstår svenska politikers vilja att ikläda sig etiketten ”statsbärande” som märklig. Politiska val kan inte reduceras till att välja administratörer av staten. De måste få handla om människors drömmar och vilja till förändring. De gröna gör anspråk på mer än att bära staten, vår roll är att ge utrymme för samhällsförändring.

Enligt en Sifo-undersökning som vi beställt känner fyra av tio svenskar någon som definierar sig som miljöpartist. Ännu fler känner någon som röstar på Miljöpartiet. En miljon svenskar har efter det senaste valet träffat någon av Sveriges tusentals förtroendevalda miljöpartister.

Dessa möten mellan människor ska nu få lägga grund för en ny politik. Målet att 250.000 människor i Sverige ska ha varit med och utforma den gröna politiken är högt satt. Det handlar om 23.000 stockholmare, 7.700 västmanlänningar, 3.500 hälsingar och 45 Vittsjöbor som ska ha deltagit i politiska processer fram till 2014. Alla kommer inte att vara gröna partimedlemmar, men alla ska i något sammanhang ha fått sätta sin prägel på partiprogram, valmanifest eller kommunala handlingsprogram.

Det är ett arbete som redan har börjat. När vi nu, till exempel, utformar en politik för att stärka människors makt över sin arbetstid så görs det i ett rådslag där alla engagerade ur fackföreningar, nätverk mot ungdomsarbetslöshet och miljörörelsen bjuds in att delta. På det sättet får vi del av erfarenheter från hela arbetsmarknaden: från unga som sover med telefonen bredvid sängen för att kunna hoppa in och jobba några timmar när tillfälle ges, från busschaufförer som fått delade arbetsdagar och från mellanchefen som förväntas alltid vara nåbar på mobilen och arbeta också på semestern.

De senaste åren har Miljöpartiet gått mot strömmen och växt när andra partier har tappat medlemmar. De människor som kommit till oss har burit på erfarenheter ur vilka politiska idéer har växt. Det har varit pendlaren som stått och frusit på perrongen, innovatören som inte vill att idén ska hindras av regelkrångel, krögaren som driver slow food-restaurang eller föräldern som protesterat mot nedskärningarna på sin skola. De har rätt att bli behandlade som något annat än supportrar som tryckt på gilla-knappen.

Sverige har möjlighet att ta täten i den modernisering som nu är nödvändig, om vi vågar ta människors erfarenheter på allvar och ger utrymme för idéer att förverkligas. Vi vill ha medlemmar som ställer krav och utövar makt över politiken, och vi vill möta alla de människor som är beredda att dela med sig av sina erfarenheter och ge av sina idéer om hur Sverige kan bli ett bättre land.

Gustav Fridolin, språkrör (MP)
Anders Wallner, partisekreterare (MP)
Helene Öberg, sammankallande partistyrelsen (MP)