Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Aggressiv skatteplanering riskerar att rasera välfärden”

Paradisläckan består av 13,4 miljoner läckta dokument, i huvudsak från juristbyrån Appleby. Bildar visar byråns kontor i skatteparadiset Bermuda.
Paradisläckan består av 13,4 miljoner läckta dokument, i huvudsak från juristbyrån Appleby. Bildar visar byråns kontor i skatteparadiset Bermuda. Foto: Drew Angerer/TT

Debatten om Paradisläckan har fått fel fokus. Det viktiga är att den synliggör hur bolags kostnader placeras i högskatteländer och vinster i skatteparadis. Denna aggressiva skatteplanering ökar och inkluderar allt fler verksamhetskategorier. Får vi inte stopp, kan vi få betala priset genom en raserad välfärd, skriver skatteflyktsexperten Torsten Fensby.

Debatten om Paradisläckan har till stor del kommit att handla om moral snarare än de materiella frågor som Paradisläckan aktualiserar. Syftet med den här artikeln är att tydliggöra vad paradisläckan i grunden handlar om. Låt oss dock först reda ut vad paradisläckan inte handlar om:

Paradisläckan handlar inte om att förmögna har lägre moral än övriga i samhället. Vare sig rik eller fattig vill ingen betala mer skatt än nödvändigt. Om en lucka i skattelagstiftningen tillåter byggnadsanställda att dra av en indisk juvelbestyckad folkdräkt som arbetskläder i deklarationen skulle det inte dröja länge innan flertalet i branschen hävdar att de bär denna skrud på jobbet. Giriga människor finns i alla samhällsklasser, girigheten blir endast mer synlig i takt med att förmögenheterna ökar.

Paradisläckan handlar inte om att skatterna är för låga på Malta. Suveränitetsprincipen i internationell rätt garanterar varje land rätten att i demokratiska former själva bestämma utformningen av sina skattesystem. EU:s regelverk rubbar inte på denna princip. När Magdalena Andersson uppmanar Portugal och Malta att höja diverse skatter för att bromsa svenskt skatteläckage så framstår det säkert som handlingskraftigt inför opinionen, men i grunden blandar sig Finansministern otillbörligt i andra länders demokratiska processer.

Problemet har gått från en droppande kran till att vattnet nu forsar ut genom spruckna rörledningar.

Paradisläckan handlar inte om ”avslöjanden” att bolag och förmögna personer ägnar sig åt skatteplanering. Ett aktiebolag är skyldigt gentemot ägarna att driva verksamheten kostnadseffektivt och skatten utgör en av bolagets många kostnadsposter. Ingen fullt frisk person som har ett val mellan två investeringar med samma förutsättningar och avkastning väljer den som leder till högst skattebelastning. Legitim skatteplanering innebär att man beaktar skattekostnaderna vid valet mellan olika kommersiella handlingsalternativ.

Paradisläckan handlar inte heller om svensk partipolitik, i vart fall borde inte så vara fallet. De handlingar på statlig-, bolags- och individnivå som avslöjas i Paradisläckan har aktivt bekämpats av OECD i mer än 20 år. På senare år har dessutom fler internationella organisationer hakat på tåget och själva börjat agera i frågan. Trots att partifärgen i regeringarna som verkar i dessa organisationer varierar är de flesta rörande överens om att skatteparadis­verksamheten utgör ett gigantiskt samhällsproblem som måste bekämpas med högsta prioritet. OECD:s arbete mot skatteparadis har varit en permanent dagordningspunkt på G20:s agenda sedan april 2009.

Så vad handlar då Paradisläckan om? Om Panamadokumenten synliggjorde vidden av skattefusket så synliggör paradisläckan vidden av den aggressiva skatteplaneringen. Begreppet ”aggressiv skatteplanering” är inte en term tagen ur luften. Det är utvecklad och definierad av OECD och åsyftar fallet där verksamhet och vinst särskiljs med hjälp av internationella artificiella bolagsstrukturer. Syftet är enkelt uttryckt att genom grova kringgåenden av regler placera bolagets kostnader i högskatteländer och vinsten i skatteparadis. Trots OECD:s initiativ visar paradisläckan att den aggressiva skatteplaneringen inte bara ökar i omfattning, utan också inkluderar allt fler verksamhets­kategorier.

Den svenska regeringen måste agera varsamt vid utformningen av skatteregler så att vår multinationella industris konkurrenskraft inte undermineras. Denna varsamhet får dock inte drivas så långt att svensk lagstiftning och skatteadministration de facto gör skatteparadisindustrin legitim.

Problemet har gått från en droppande kran till att vattnet nu forsar ut genom spruckna rörledningar. Vem bär då ansvaret för denna samhällsfarliga utveckling? Det är helt klart att de aggressiva skatteplanerarna inte skulle komma långt utan hjälp, vilket väcker frågan vilka dessa medhjälpare är.

Den främsta medhjälparen är förstås skatteparadisen själva. Märk att det inte är den låga skattesatsen i sig som gör staten till ett skatteparadis. Skatteparadisstämpeln blir aktuell först när statens låga skattesats kombineras med medveten svag lagstiftning som uppmuntrar upprättandet av ljusskygga brevlådebolag. En ytterligare förutsättning är att den lokala finansiella sektorn åtar att ikläda sig brevlådeföretagets alla personalfunktioner (management, styrelse, aktieägare) för att ge sken av att brevlådebolagen bedriver reell verksamhet. De målvaktstjänsterna är ofta avgörande för att inte beskattning skall uppkomma i ägarnas hemländer.

Om svenskarna som avslöjats äga bolag på Malta vid deklarationen öppet redovisar vad som faktiskt sker i brevlådeföretagen kommer skatteverket i majoriteten av fallen kunna dra slutsatsen att all reell verksamhet bedrivs i och från Sverige och att Malta-bolagen därför skall anses ha filial här (så kallat fast driftställe) och underkastas svensk bolagsbeskattning.

Andra medhjälpare utgörs av förmedlarna, det vill säga svenska banker, advokat- och revisionsfirmor som med stöd av utländsk skatteparadislagstiftning utvecklar de aggressiva skatteuppläggen. Om regeringen ställde krav på förmedlarna att avhålla sig från aggressiv skatteplanering skulle staten enbart genom dessa åtgärder kunna hindra att åtskilliga miljarder kronor rinner ut ur den svenska statskassan årligen.

Den tredje kategorin medhjälpare utgörs av passiva politiker. Le Monde noterade häromdagen att många multinationella företag i dag har blivit så stora att de har förvandlats till ”stater i staten” och att de använder sitt ekonomiska och politiska inflytande till att skrämma politiker till passivitet genom hot om omlokalisering eller genom argument att ekonomin och arbetstillfällen hotas om regelverket mot aggressiv skatteplanering stärks. De svenska regeringarna synes ha varit särskilt mottagliga för denna typ av lobbying eftersom de, i motsats till andra OECD-länder, inte har vidtagit några åtgärder alls mot aggressiv skatteplanering.

Skatteplanering via substanslösa bolag i skatteparadis är enligt OECD:s definition inte legitim utan aggressiv och i många fall även ett underlättande av skattebrott. Den är en cancer i den globala ekonomin, en fiktion som saknar kommersiell substans och nytta och enbart syftar till att underminera tillämpningen av skattelagar och andra regelverk i tredje länder. Stater som Luxemburg, Malta och Cypern borde egentligen kastas ut ur EU om de inte kan förmås upphöra med att erbjuda lagstiftning som kraftigt dränerar andra EU-länder på skatteintäkter.

Många OECD-länder är beroende av sin multinationella industri som källa för arbetstillfällen och skatteintäkter. Det gäller inte minst Sverige. Likaså är de förmögnas kapital en samhällsekonomisk tillgång om de investeras i svensk ekonomi. Lägg därtill att den globala skattekonkurrensen är knivskarp vilket gör att svenska regeringen måste agera varsamt vid utformningen av skatteregler så att vår multinationella industris konkurrenskraft inte undermineras. Denna varsamhet får dock inte drivas så långt att svensk lagstiftning och skatteadministration de facto gör skatteparadisindustrin legitim. Får vi inte stopp på denna samhällsskadliga utveckling kommer vi till slut att få betala priset genom raserade välfärds-, sjukvårds- och pensionssystem.

DN Debatt. 14 november 2017

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.