DN Debatt Repliker. ”Ålder är ingen bra urvalsprincip när nämndemän ska utses”

Som nämndeman i tingsrätten i flera hundra rättegångar känner jag igen problematiken i den så kallade ”Snipparättegången”. Som aktiv nämndeman ger jag några förbättringsförslag, enkla att genomföra, som skulle kunna motverka nya ”Snippadomar”. Jag vill inte heller lämna Arad Aslroustas debattinlägg om nämndemännen oemotsagd.

Nämndemännen utgör tre av de fem som representerar rätten vid en huvudförhandling i tingsrätten. Notarien deltar i överläggning inför dom och har läst på tillämpliga lagrum, prejudicerande domar och annan vägledande praxis. Notarien är i regel i 25–30-årsåldern och kan anses utgöra en garanti för det unga perspektivet i domstolen, men har ingen rösträtt. Rättens ordförande är i de flesta fall medelålders. Hen är vid eventuell omröstning om domslut jämställd med nämndemännen.

Notarien är i regel i 25–30-årsåldern och kan anses utgöra en garanti för det unga perspektivet i domstolen, men har ingen rösträtt.

Nämndemännen är, som Aslrousta påpekar, ofta äldre. Även de är fullvärdiga domare. De representerar en för domstolen viktig livserfarenhet från olika områden med kunskaper av de mest skilda slag. De politiska partiernas nomineringar gör att olika perspektiv blir representerade. Partiernas värdegrund är olika, vilket också syns i deras nomineringar. Detta ger en bredd i de blivande nämndemännens bakgrund.

I hovrätten är tre av fem domare jurister.

Ålder är ingen bra urvalsprincip och man kan hävda att de över 70 år är underrepresenterade likaväl som unga.

Det är lätt att önska ett bredare engagemang av yngre personer men verkligheten för organisationer beroende av ideellt arbete är att allt färre är villiga att ställa upp. Det förändras inte genom att göra urvalsprocessen till en förment rättvis myndighetsutövning.

Vårda i stället systemet och gör villkoren för nämndemännen attraktiva.

Några förslag:

● Rättens ordförande bör ha möjligheten att använda utslagsröst när nämndemännen är oeniga i tingsrätten.

● Rätten bör ha möjligheten att ajournera huvudförhandlingen och uppmana åklagaren att komplettera eller modifiera gärningsbeskrivningen så att den täcker det som framkommit i rättegången.

● Förhörsledare vid barnförhör ska regelmässigt kallas att vittna vid huvudförhandlingen när den minderårige är brottsoffer.

● Betald vidareutbildning för nämndemän.

● Marknadsmässiga arvoden och ersättning för förlorad arbetsförtjänst som täcker en normal inkomst.

Jag har sett flera videoinspelade barnförhör. Man kan konstatera att det är svårt för förhörsledaren att förhöra barn utan att leda deras svar. Detta gör också bevisvärderingen svår för rätten. I det aktuella fallet måste man komma ihåg att den tilltalade vid fällande dom väntade ett mångårigt fängelsestraff vilket gör att kravet på bevisningen är högt. Eftersom möjligheten till uppföljande frågor inte finns vid videobandade barnförhör, för vare sig åklagare, försvarare eller rätten, borde det vara regel att förhörsledaren kallas till huvudförhandlingen för att kunna förtydliga och förklara. Inte minst vid rättegångar som ”Snipparättegången” där tolkningen av barnförhöret kan ge ett flerårigt fängelsestraff.