DN Debatt. ”Alliansen kommer att lägga ner Arbetsförmedlingen”

Svensk arbetsmarknad präglas av stora obalanser. Sverige är i dag ett av de länder inom OECD som har högst skillnad i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda. Många tusentals människor riskerar nu att permanent hamna utanför samhället. En av de viktigaste uppgifterna för en ny alliansregering kommer att vara att bryta denna utveckling.

Vår arbetsmarknad kännetecknas av långvariga och stora matchnings­problem. Samtidigt som många inte får in en fot på arbetsmarknaden larmar företag om enorma rekryteringsproblem

Den otillräckliga matchningen får ekonomiska konsekvenser när företag inte har möjlighet att nå sin fulla potential. Det hämmar dagens ekonomiska utveckling och skadar vår långsiktiga konkurrenskraft. De sociala konsekvenserna blir också långtgående när utanförskap permanentas, och i värsta fall går i arv.

Kompetensluckor och bristande validering är två viktiga orsaker till matchningsproblematiken, men den generella trögrörligheten på arbetsmarknaden spelar också stor roll. Samtidigt ser vi också hur själva matchningen misslyckas.

Matchningsfunktionen öppnas upp för fristående aktörer. De får ett helhetsansvar för sina arbetssökande och för att dessa får rätt insatser. Matchningsaktören ersätts i allt väsentligt efter hur väl den lyckas med att hjälpa den arbetssökande in i arbete.

Arbetsförmedlingen har den viktigaste statliga matchningsrollen på svensk arbetsmarknad, och ska dels identifiera den arbetssökandes profil och kunna matcha den mot arbetsmarknadens behov, dels ha förmågan att identifiera vilka insatser som krävs för att någon ska bli anställningsbar. Men i dag sker matchningen i hög grad på andra sätt och inte sällan genom fristående aktörer. Uthyrningsföretag spelar en växande roll, också som förmedlare av arbetskraft. Enligt SCB:s arbetskraftsundersökning 2017 förmedlades under 15 procent av alla jobb genom Arbetsförmedlingen.

Men Arbetsförmedlingen misslyckas inte bara med matchning utan också med sitt viktiga uppdrag att se till att den arbetslöse är aktiv i sitt jobbsökande och får rätt insatser. En förklaring av många är att det har blivit en stor myndighet med en rad olika uppgifter. Kombinationen av myndighets­­­utövning och egen förmedlingsverksamhet fungerar allt sämre.

En alliansregering kommer att genomföra den största reformen av den svenska Arbetsförmedlingen och dess föregångare sedan 1948. Det är uppenbart att vi står vid vägs ände och att de nuvarande strukturerna vare sig är anpassade för en modern arbetsmarknad eller för den typ av problem som vi står inför i dag.

Till det kommer omfattande internationell erfarenhet av mer decentraliserade och flexibla strukturer för arbetsförmedling och matchning. Rörelsen bort från den typ av ordning vi har i Sverige är entydig.

En arbetsförmedlingsreform måste i grunden utgå från såväl de arbets­sökandes som arbetsmarknadens behov. Huvuddragen kommer att vara:

• Den statliga Arbetsförmedlingen läggs ner i sin nuvarande form.
• Staten har fortsatt huvudansvar för arbetsmarknadspolitiken och en ny och mindre myndighet ersätter den nuvarande Arbetsförmedlingen.
• Matchningsfunktionen öppnas upp för fristående aktörer. De får ett helhetsansvar för sina arbetssökande och för att dessa får rätt insatser. Matchningsaktören ersätts i allt väsentligt efter hur väl den lyckas med att hjälpa den arbetssökande in i arbete. I första hand ska ersättningssystemet premiera övergångar till reguljär sysselsättning och i andra hand sysselsättning med en subventionerad anställning. Ju längre ifrån arbetsmarknaden den arbetssökande står, desto högre ersättning. Genom att ersättningen betalas ut över tid kan förmågan att skapa varaktig sysselsättning premieras.
• Myndighetens roll renodlas till att dels göra en bedömning av de arbetssökandes behov (profilering), samt följa upp den arbetssökandes rättigheter och de krav som ställs på vederbörande. Dels att följa upp och utvärdera de fristående aktörerna och samt att betala ut ersättningen efter resultat.
• Oseriösa aktörer ska hållas borta med ett stramt regelverk och mycket tydlig uppföljning. Det ska finnas skarpa kvalitetskriterier och en gedigen kompetens vad gäller kontroll och uppföljning. Skattebetalarnas pengar ska användas effektivt.
• Antalet aktörer ska inte vara fler än att det genom kontroll går att säkerställa att de tjänster som matchningsaktörerna erbjuder är av hög kvalitet och leder till goda resultat. Utformningen bör möjliggöra för lokala eller regionala aktörer med lokalkännedom. Aktörerna ska mätas och rankas efter resultat. Därmed underlättas den arbetssökandes val av stöd, samtidigt som rankningsystemet kan användas för att sortera bort aktörer med dåliga resultat.
• De fristående aktörerna ska inte kunna selektera bort arbetssökande utifrån förväntad lönsamhet. Val av matchningsaktör får inte påverka den statliga myndighetens möjlighet till uppföljning och kontroll av enskilda arbetssökande.
• För att undvika inlåsning måste arbetssökande ha ett stort eget ansvar under den första tiden vid arbetslöshet. Insatserna ska fokusera på dem som har svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden eller få ett nytt jobb. De arbetsmarknadspolitiska insatserna för personer med god chans att på egen hand få ett jobb kan därmed kraftigt reduceras. Arbetsmarknadspolitiken kan vässas och riktas mot de som har störst behov.
• Aktörerna ska mätas och rangordnas efter resultat. Därmed underlättas den arbetssökandes val av stöd, samtidigt som aktörer med dåliga resultat kan sorteras bort.
• För vissa individer som ännu inte står redo för arbetsmarknaden behåller den nya myndigheten ett övergripande ansvar för arbetsträning och förberedande insatser. Insatser kan då ges i regi av det offentliga, ideell sektor eller arbetsintegrerade sociala företag.
• Personer med funktionsnedsättning och som finns i särskilda subventionerade anställningar påverkas inte av reformen. Dessa anställningar fortsätter att gälla i enlighet med den bedömningen som ligger till grund för anställningen.
• Staten har ett fortsatt ansvar för nyanländas etablering, men det finns kommuner som har kapacitet och förmåga att snabbare få nyanlända i jobb och som bör få ta ett större ansvar för nyanländas jobbetablering.

Arbetsförmedlingen skapades när den svenska arbetsmarknaden såg fundamentalt annorlunda ut. I dag ser vi hur de gamla strukturerna misslyckas med sina mest grundläggande uppgifter. Det skadar svenska företags förmåga att skapa nya jobb och vår konkurrenskraft. Det förstärker utanförskapet och bidrar till att barn växer upp utan att någonsin se sina föräldrar arbeta.

Men genom att reformera Arbetsförmedlingen och renodla myndighetsuppdraget kan den nuvarande trögheten brytas och matchningen förbättras. Fler människor kan få ett jobb att gå till.

En ny alliansregering kommer att ta det ansvaret.