Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Alliansens oansvariga agerande skadar förtroendet för Sverige”

När man använder parlamentariska maktmedel är det också klokt om man i opposition inte gör det på ett sätt som man inte kan leva med även i regeringsställning, skriver Mikael Odenberg (M).
När man använder parlamentariska maktmedel är det också klokt om man i opposition inte gör det på ett sätt som man inte kan leva med även i regeringsställning, skriver Mikael Odenberg (M). Foto: Lisa Mattisson

Att kräva försvarsministerns avgång var alldeles för illa underbyggt. Konsekvensen blir att fokus flyttas från regeringens tillkortakommanden till det politiska spelet. Det är varken bra för Sverige eller för Alliansens trovärdighet, skriver Mikael Odenberg (M), tidigare försvarsminister.

Transportstyrelsens omfattande säkerhetsläcka och regeringens sätt att hantera denna är en första klassens skandal. Utöver att hota rikets säkerhet väcker den allvarliga tvivel om Stefan Löfvens och socialdemokratins regeringsduglighet. Det är framför allt fyra aspekter som sticker i ögonen och som noga måste värderas i konstitutionsutskottets kommande granskning.

Foto: DNI ett års tid hade Näringsdepartementets tjänstemän kännedom om att Transportstyrelsens generaldirektör medvetet bröt mot säkerhetsskyddslagen och annan lagstiftning. Trots detta var den ansvariga infrastrukturministern totalt okunnig om situationen. Hur är detta överhuvud taget möjligt?

Foto: Vid sin regeringsbildning 2014 valde Stefan Löfven att flytta ansvaret för kansliet för krishantering och regeringens krishanteringsråd från statsrådsberedningen till justitiedepartementet och den nyinrättade inrikesministern. Dit flyttade han också frågorna om civil beredskap från försvarsdepartementet, vars departementschef därmed i realiteten reducerades från att vara försvarsminister till att bli militärminister. Två aktiva beslut som bidrog till att statsministern ställde sig själv off-side under en av de allvarligaste säkerhetskriserna i modern tid.

Foto: Två månader senare inrättade statsministern ett säkerhetspolitiskt råd som under hans ordförandeskap skulle ”mötas regelbundet för att överlägga om Sveriges säkerhetsläge”. I rådet ingår vice statsministern, utrikesministern, inrikesministern, försvarsministern och deras statssekreterare. Rådet har diskuterat ubåtskränkningar, gängkriminalitet i förorterna och it-angrepp men såvitt känt inte säkerhetsläckan vid Transportstyrelsen. Hur är detta möjligt? Säkerhetsläckan borde rimligen med sin omfattning och sitt allvar ha varit en stående punkt på rådets föredragningslista.

Foto: Regeringen har helt uppenbart försökt mörklägga skandalen. Infrastrukturministern talade inte sanning om orsakerna till att regeringen i januari flyttade bort generaldirektören. Det verkliga skälet uppdagades först nu i juli när media fann att hon fått 70 000 kronor i böter för vårdslöshet med hemlig uppgift. Och det var först när skandalen blev offentlig som regeringen plötsligt kom på att generaldirektören borde avskedas och styrelsen bytas ut. Det är möjligen förståeligt om regeringen ville minimera detaljerade skriverier med avslöjanden om vilka sekretessbelagda uppgifter som kan ha röjts. Men det är naturligtvis helt oförsvarligt att man mörkar skandalen för den folkvalda riksdagen till dess att detta inte längre går att göra. Statsministern borde minst ha informerat utrikesnämnden.

Riksdagen har all anledning att reagera på dessa tillkortakommanden. Yrkande om misstroendeförklaring är det kraftigaste instrument som går att ta till men det bör användas med urskillning. När man använder parlamentariska maktmedel är det också klokt om man i opposition inte gör det på ett sätt som man inte kan leva med även i regeringsställning.

Det finns inga formkrav för att använda misstroendeförklaring men det är uppenbart att allmänt bristande förtroende för ett statsråd inte räcker. Jag förutsätter i vart fall att alliansens riksdagsledamöter inte känner förtroende för något statsråd i dagens regering. Det bör alltså krävas mer exceptionella omständigheter som att statsrådet har överskridit sina befogenheter, åsidosatt konstitutionella regler eller på annat sätt gravt misskött sig.

Med ett sådant synsätt var alliansens yrkanden om misstroendeförklaring mot infrastrukturministern och inrikesministern högst motiverade. Ingen av dem gjorde sitt jobb. Infrastrukturministern hade noll koll på sin myndighets göranden och låtanden. Inrikesministern med ansvar för Säpo och krishantering underlät att anhängiggöra ärendet i säkerhetspolitiska rådet, varigenom statsministern skulle ha blivit informerad när nu infrastrukturministern inte gjort detta eftersom hon var totalt luftlandsatt.

Yrkandet mot försvarsministern var däremot illa underbyggt. Här gör alliansen gällande att det inte finns någon skillnad mellan inrikesministern och försvarsministern. Båda kände till säkerhetsläckan och båda underlät att informera statsministern. Det är emellertid att göra det alltför lätt för sig.

Försvarsministern fick tjänstemannavägen information från det ansvariga näringsdepartementet och vidtog då erforderliga åtgärder inom sitt ansvarsområde. Självfallet borde han ha informerat statsministern om han kände till att denne var okunnig om ärendet. Han borde ha reagerat när frågan aldrig kom upp på säkerhetspolitiska rådets möten. Det är en omdömeslöshet som förtjänar all kritik men samtidigt måste man beakta att det inte är försvarsministerns ansvar att samordna kommunikationen mellan statsråd eller departement. Ansvaret å vilade här inrikesministern. Han tog det inte men det kan försvarsministern inte gärna lastas för.

Så här långt har Alliansen utkrävt ansvar av de två ministrar som uppenbart misskött sina ämbeten och de har nu avgått. Man borde ha stannat där. Nya felsteg av olika ministrar kan komma att uppenbaras under KU-granskningen. Men att nu kräva försvarsministerns avgång var alldeles för illa underbyggt. Att därtill låta en sådan misstroendeförklaring hänga latent i luften under sex veckor fram till riksdagens återstart känns heller inte särskilt ansvarsfullt. Och det är definitivt inte ägnat att inge förtroende för Sverige i vår omvärld.

Genom att skjuta med för grov kaliber spelade alliansen socialdemokraterna i händerna.

Genom att skjuta med för grov kaliber spelade alliansen socialdemokraterna i händerna. Statsministern kunde sparka tillbaka bollen till alliansen. Denna får hoppas att socialdemokraternas kärlek till makten gör att Stefan Löfven inte vågar ställa kabinettsfråga inför en kommande förtroendeomröstning. En sådan skulle sätta alliansen på pottkanten, givet att två allianspartier varit tydliga med att man varken vill utlösa en regeringskris eller regera med stöd av sverigedemokraterna.

Den största konsekvensen så här långt är dock att hela fokus nu har flyttats från sakfrågan och regeringens tillkortakommanden till det politiska spelet. Det är varken bra för landet eller för alliansens säkerhetspolitiska trovärdighet.

DN Debatt. 29 juli 2017

Läs fler artiklar på DN Debatt

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.