Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Alltför lätt att få åtalade i sexualbrott dömda”

När jag läser Madeleine Leijonhufvuds inlägg på DN Debatt tappar jag som praktiserande brottmålsadvokat hakan skriver brottsmålsadvokaten Charlie Tvärenvigg. i en replik.

Jag vill påstå att det fortfarande är, och länge har varit, otroligt lätt för åklagare att få personer som åtalats i sexualbrottmål dömda. Skälet till detta är att man i svenska domstolar dömer nästan uteslutande på en berättelse som lämnats direkt eller indirekt av anmälaren. Det är något som allmänheten sällan känner till. Någon bevisning i faktisk eller vetenskaplig mening föreligger nästan aldrig.

Det rör sig alltså i allmänhet om män som döms till långa fängelsestraff i rena ord mot ord-situationer. Detta känner naturligtvis även Madeleine Leijonhufvud till. Problemet förefaller för hennes del vara att inte alla – som inte är män förstås – blir trodda till hundra procent när de påstår sig ha blivit utsatta för sexuella övergrepp.

De kursiverade delar i Madeleine Leijonhufvuds inlägg som tillmäts Göran Lambertz, framställs av Madeleine Leijonhufvud som några slags Nyheter som skärper rättspraxis och närmast gör det straffritt att begå sexualbrott. Detta är självfallet rent nonsens.

Redan 1996 skrev den tidigare ordföranden i Högsta domstolen, dåvarande justitierådet Torkel Gregow, i Svensk Juristtidning nr 7, s 510 att begreppet ”bortom rimligt tvivel” skall anses betyda att det praktiskt sett skall framstå som uteslutet att den åtalade är oskyldig. Vad Göran Lambertz således anfört i sitt särskilda yttrande är således närmast en ordagrann återgivning av detta. Således inga nyheter.

Tvärtom är alltjämt problemet i sexualbrottmål – liksom i många andra typer av brottmål – att nämnda bevisvärderingsregler är av mer teoretisk natur. I praktiken döms många personer utan att det varit praktiskt taget uteslutet att de varit oskyldiga. De döms på rena och i övrigt obevisade påståenden från en angivare, inte sällan till långa fängelsestraff. Konsekvensen blir att de flesta av dessa människor får sin framtid förstörd, förlorar familj, hem och arbeten och får leva sina liv under spott och spe.

Vad det svenska rättsväsendet i stället är i behov av, är att Högsta domstolen än mer tar sitt ansvar och än mer visar underrätterna att dömandet måste ske på objektiva grunder i motsats till godtyckliga och känslomässiga grunder. Förhoppningsvis kan de här senaste domarna vara ett litet steg på vägen mot en mer rättssäker brottmålsprocess.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.