”Polisers dödskjutningar måste utredas oberoende av polisen” - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Polisers dödsskjutningar måste utredas oberoende av polisen”

Situationer då polisen genom sitt våldsmonopol avfyrar sina tjänstevapen och därmed riskerar andra människors liv är så särpräglade att särskilda riktlinjer behövs för utredningen, skriver artikelförfattarna. Bilden visar avspärrningar vid platsen där 20-åringen sköts.
Situationer då polisen genom sitt våldsmonopol avfyrar sina tjänstevapen och därmed riskerar andra människors liv är så särpräglade att särskilda riktlinjer behövs för utredningen, skriver artikelförfattarna. Bilden visar avspärrningar vid platsen där 20-åringen sköts. Foto: Lisa Mattisson

DN DEBATT 8/8. Nyligen sköts en 20-åring till döds av polisen. Vi kan se några problem med den kommande utredningen. Problem som vi stött på tidigare i egna mål och ärenden. Vi menar att polisingripanden med dödlig utgång eller allvarlig skada bör utredas av en oberoende nationell central enhet som står fri från polisen, skriver advokat Björn Hurtig med flera.

De senaste dagarna har en debatt rörande polisens agerande i trängda situationer blossat upp som en följd av den tragiska skjutningen av 20-åringen. Av nyhetsflödet verkar det som att tre poliser avlossat sammanlagt sex till sju skott mot mannen. Enligt polisens inledande rapporter hade tre skott avlossats och mannen hade burit på en replika, en modell av ett verkligt vapen. Mamman till den avlidne berättade då att 20-åringen hade Downs syndrom och var autistisk, hade mental nivå som en 3-åring samt att han bar på ett leksaksgevär för 5-åringar.

Förra sommaren blev en ung man i Göteborgsförorten Bergsjön skjuten av polis då han färdades i sin bil. Ett skott sköts framifrån genom vindrutan och två skott sköts från sidan, genom förardörren. Mannen träffades i benet och lider än i dag av sviterna efter skotten. Polisen hävdade att han sköt i nödvärn då han var rädd för att bli påkörd. Detta stämde dock dåligt överens med att två av tre skott satt i sidan och enligt teknisk utredning hade avlossats i vad som närmade sig en rät vinkel, det vill säga måste ha avlossats då bilen var på väg förbi polismannen.

”Hur kan sådant hända?” frågar sig säkert gemene man. Frågan är berättigad, den måste ställas och saken måste givetvis utredas. Då inställer sig nästa fråga: hur går egentligen utredningen till och hur kan staten garantera en utredning som ger så objektivt sanna svar som möjligt?

Det måste finnas klara och tydliga rutiner som innebär att involverade polismän förhindras från möjligheten att tala sig samman innan de hörs/skriver sina rapporter.

Låt oss först slå fast att vi alla har en grundlagsstadgad rätt att inte utsättas för våld av den svenska polisen. Givetvis är inte detta skydd absolut, utan polisen måste ha en möjlighet att utöva fysiskt tvång mot civila i samband med ingripanden. De flesta poliser är skickliga, empatiska och har en vilja att göra rätt. Då och då händer det emellertid att polisen använder övervåld. Den saken måste utredas rättssäkert och på ett sådant sätt att allmänhetens förtroende för polisen upprätthålls.

Vi som författat denna artikel kan inte ha någon uppfattning om vad utredningen kring den senaste skjutningen kommer att leda till. Vi kan dock av egen erfarenhet se några problem med den kommande utredningen, och detta är problem som vi stött på tidigare i egna mål och tidigare ärenden.

Problemet rör regelverket kring utredningar när polismän använt skjutvapen i tjänsten där konsekvenserna blivit dödliga eller mycket allvarliga.

Vi menar här att det är viktigt att det finns fastlagda och för allmänheten publicerade rutiner för hur utredningarna ska gå till. Att sådana rutiner finns ser vi som en självklarhet med beaktande av just det våldsmonopol som polisen har. Rimligen kräver det att allvarlig våldsanvändning nogsamt utreds och utvärderas. Det handlar inte om att misstänkliggöra polismän. Vad det handlar om är i stället att med våldsmonopolet ligger också, påstår vi, ett ansvar att låta sig fullt ut utredas i fall där polisingripanden leder till att en enskild mist sitt liv eller allvarligt skadats. En hög tilltro till polismän får aldrig bli ett skäl att underlåta en tuff granskning av deras ageranden.

Efter en snabb sökning på internet kan vi konstatera att till exempel olika polismyndigheter i USA har publicerade rutiner för utredningar när polis använt dödligt våld. Som ett exempel kan rutinerna gå ut på att polisman som skjutit isoleras från övriga involverade fram till det denne hörs/skriver rapport och att polismannen tas bort från yttre tjänst i avvaktan på utredning och utvärdering.

En hög tilltro till polismän får aldrig bli ett skäl att underlåta en tuff granskning av deras ageranden.

Vi menar att det finns ett stort problem, som hänger samman med avsaknaden av tillräckliga, och offentligt tillgängliga, rutiner för att säkra uppgifter så tidigt som möjligt.

I normalfallet häktas människor som misstänks för våld med dödlig eller mycket allvarlig utgång. Väldigt ofta beläggs den häktade med så kallade restriktioner så att hen inte ska kunna påverka andras utsagor eller på annat sätt förstöra eller anpassa bevisningen så att den passar med den häktades egna uppgifter. Detta sker dock ytterst sällan med poliser, oftast tas de inte ens ur tjänst. Det innebär att poliser som misstänks för brott i tjänsten till exempel inte fråntas möjligheten att prata med sina kollegor – inte ens de kollegor som kanske varit på plats eller deltagit i samband med den aktivitet som lett till brottsmisstanken.

Vi förespråkar inte häktning, varken för polismän eller andra. När det gäller polisskjutningar menar vi däremot att det, oavsett om det initialt finns en misstanke om brott eller inte, måste finnas klara och tydliga rutiner som innebär att involverade polismän förhindras från möjligheten att tala sig samman innan de hörs/skriver sina rapporter. Det ska understrykas att vi inte här påstår att polismän talar sig samman, men rutiner måste finnas för att förhindra att de får möjlighet att tala sig samman.

Vi som författat denna artikel vet inte exakt hur man på bästa sätt ska kunna utreda incidenter där polisers våld lett till dödlig eller mycket allvarlig utgång. Detta måste noga utvärderas och sådant sker bäst av experter. Tänkbara förbättringar som vi redan nu kan föreslå är dock följande:

Polisingripanden med dödlig utgång eller allvarlig skada ska utredas av en oberoende nationell central enhet som står fri från polisen.

Gruppen ska utreda ärenden både där det finns brottsmisstankar och där det inte finns.

I gruppen ska finnas både erfarna polisutredare/ kriminaltekniker och jurister som inte har polisiär bakgrund.

Det ska finnas offentligt publicerade riktlinjer för hur utredningen ska gå till, innehållande bland annat åtgärder för att förhindra möjligheten till kollusion.

En advokat ska som ”allmänhetens ombud” förordnas och bevaka den ”drabbades” intressen vid varje sådan utredning.

Sammantaget är det viktigt med tydliga och offentligt tillgängliga rutiner för utredningar av polisskjutningar, dels för att säkerställa utredningarnas kvalitet, dels för att behållaallmänhetens förtroende för polisen. Vi betraktar det som anmärkningsvärt att sådana rutiner inte finns tillgängliga för allmänheten.

Varje gång en polis brukar något som helst våld mot en enskild innebär detta en inskränkning av en grundläggande fri- och rättighet. Rätten till våld och det förtroende som har getts polisen i lagen måste därför förvaltas och eventuella otillåtna kränkningar av människors rättigheter måste utredas på ett rättssäkert sätt. Situationer då polisen genom sitt våldsmonopol avfyrar sina tjänstevapen och därmed riskerar andra människors liv är så särpräglade att särskilda riktlinjer behövs för utredningen.

DN Debatt.8 augusti 2018

Debattartikel

Advokat Björn Hurtig med partners:
”Polisers dödskjutningar måste utredas oberoende av polisen”

Repliker

Ebba Sverne Arvill, chef för avdelningen för särskilda utredningar inom Polisen_
”Oberoende och fristående avdelning utreder misstänkta polisbrott”

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.