Nio forskare: ”Starkare miljölagstiftning krävs för en hållbar framtid” - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Starkare miljölagstiftning krävs för en hållbar framtid”

Redan med de nu satta målen kommer Sverige inte att kunna hålla den koldioxidbudget som Parisavtalet förutsätter, skriver artikelförfattarna.
Redan med de nu satta målen kommer Sverige inte att kunna hålla den koldioxidbudget som Parisavtalet förutsätter, skriver artikelförfattarna. Foto: Jan Collsiˆˆ, Jan CollsiÆÆ

DN DEBATT 13/7. Sveriges koldioxidbudget kommer att ha förbrukats på endast 6–12 år med nuvarande utsläpp, sedan är det tvärstopp för fossilbränslen. Misslyckas dagens politiker med att bromsa utvecklingen riskeras respekten för demokratin i Sverige. ”Varför gjorde ni så lite?” blir våra barnbarns fråga, skriver nio forskare.

Varför syns inte de stora frågorna om en hållbar framtid mer i valrörelsen? Trots att världen nu har 17 nya globala hållbarhetsmål att arbeta för, och trots att många svenskar enligt SOM-undersökningen från april 2018 oroar sig mer för klimatet än för allt annat som hotar vår tillvaro.

Eftersom koldioxiden blir kvar så länge i atmosfären, kan vi nu bara tillåta mycket begränsade utsläppsmängder. För Sveriges del betyder Parisavtalets 2°C-åtagande en återstående koldioxidbudget på 300–600 miljoner ton koldioxid. Nu släpper vi ut mer än 50 miljoner ton per år. Vår koldioxidbudget kommer alltså att ha förbrukats på endast 6–12 år med nuvarande utsläpp. Sedan är det tvärstopp för fossil­bränslen.

Misslyckas dagens politiker med att snabba upp processen riskeras respekten för demokratin i Sverige. ”Varför gjorde ni så lite?” blir våra barnbarns fråga.

De politiker vi väljer i september kommer att tvingas se allvaret i situationen. Med tanke på att det kan bli svårt att bilda starka regeringar framöver, bör man sträva mot en blocköverskridande överenskommelse om skärpta och förpliktande miljölagar.

Många vägar måste beträdas samtidigt för att nå ett hållbart samhälle: lärande, utbildning, ekonomiska styrmedel och helt nödvändiga motiverande fördelnings- och rättviseåtgärder, socialt och regionalt är några av dem. Men det är också nödvändigt med förstärkningar av miljölagstiftningen. Det är en absolut kärnpunkt – av främst fyra skäl:

• En starkare miljölagstiftning ger politiker mod att fatta beslut som skyddar framtida generationers livsmöjligheter, men som är obekväma på grund av tillfälliga eller marginella väljaropinioner.

• Näringsliv, städer och kommuner behöver tydliga spelregler för att införa fossilfria alternativ.

• Lagstiftningen skyddar svaga grupper och minoriteter mot majoritetens övergrepp. En viktig svag grupp är de unga och ännu ofödda, som snart måste försöka leva med en miljö som förstörs av oss som nu kan rösta.

• En viktig uppgift för en klimatlagstiftning är att göra klart vilka som har ansvar för en eventuell framtida klimatkatastrof.

Vi föreslår därför följande förstärkningar av miljölagstiftningen:

1

En ny grundlagsregel. Klimatfrågan är av så stor betydelse att regeringens ansvar tydligt bör framgå av en regel i regeringsformen. Regeringen bör åläggas att kontinuerligt minska landets nettoutsläpp av växthusgaser. Hur detta ska ske bör närmare anges i vanlig lag.

2

En skärpning av klimatlagen. I den nuvarande klimatlagen (från 2017) ingår att regeringens klimatarbete ska ”syfta till att förhindra farlig störning av klimatsystemet”, ”bidra till att skydda ekosystemen” och ”vila på vetenskaplig grund”. Man ska ”utgå från de långsiktiga, tidsatta utsläppsmål som riksdagen fastställt”.

I riksdagens klimatpolitiska ramverk sätts tidsgränser upp: Inga nettoutsläpp 2045 (här räknar man in ”negativa utsläpp”), utsläppen från svenskt territorium ska då vara minst 85 procent lägre än 1990. År 2030 ska de utsläpp som ligger utanför EU:s utsläppshandel vara reducerade med minst 63 procent och med minst 75 procent år 2040. Växthusgaserna från inrikes transporter (utom flyg) skall minskas med minst 70 procent år 2030, jämfört med 2010.

Dessa tidsgränser ligger bortom riks­dagens mandatperioder. Det betyder att det blir svårt eller omöjligt att utkräva ansvar om målen inte uppnås. Riksdagens och regeringens sammansättning varierar och alla kommer att skylla på varandra. Dessutom blir det svårare för riksdagen och för väljarna att reagera om utvecklingen (som nu!) går för långsamt mellan dessa glesa ”milstolpar”. En konstruktion som mer liknar Storbritanniens Climate change act (från 2008), som innehåller femåriga budgetar för utsläpp av växthusgaser, bör införas. I utredningen bakom den svenska lagen avvisas en så detaljerad styrning med att den skulle vara en ”nymodighet i svenskt lagstiftningsarbete”. Men klimatkrisen är så allvarlig att vissa ”nymodigheter” är nödvändiga. Redan med de nu satta målen kommer Sverige inte att kunna hålla den koldioxidbudget som Parisavtalet förutsätter. Till problemen med klimatlagen hör också att den hänvisar till riksdagsbeslut som inte är formellt bindande. De preciserade målen bör göras bindande i lagstiftning.

3

Ändringar i miljöbalken. Miljö­balken är Sveriges centrala miljölag. Den ska främja en hållbar utveckling och vissa delmål som preciseras i lagtext (till exempel att bevara biologisk mångfald). Men trots att vår viktigaste utmaning är att klara klimatmålen och att ställa om till ett samhälle baserat på förnybar energi, är detta inte uttryckliga mål i miljöbalken.

Balkens målregel bör alltså kompletteras. Detta blir inte enbart en politisk markering. Målregeln tillämpas i avvägningar i enskilda fall, till exempel vid tillståndsprövningar. Miljöbalken bör ses över för att bli ett mer kraftfullt styrmedel i klimatpolitiken. Exempelvis bör kommunfullmäktiges rätt att utan sakliga skäl hindra vanliga länsstyrelsetillstånd till vindkraftsanläggningar av viss storlek avskaffas.

4

Ändringar i plan- och bygglagen. Här märks knappt klimatfrågan, trots att fysisk planering reglerar mycket av det som ligger utanför utsläppshandeln och tillståndskontrollen i miljö­balken. I lagen sägs att ”hänsyn ska tas till klimataspekter”, men detta ska vägas mot andra intressen. Styrningen bör skärpas. I princip bör netto­utsläpp av växthusgaser undvikas.

Det kommunala planmonopolet gör att 290 kommuner i dag kan planera för bebyggelse och infrastruktur som ökar utsläppen av växthusgaser. Länsstyrelsen ska upphäva kommunala planbeslut under vissa förutsättningar, men klimatfrågan finns i dag inte med bland dessa. Lagen bör kräva att länsstyrelserna ska upphäva kommunala detaljplaner och områdesbestämmelser som kan medföra ökad klimat­uppvärmning (med möjlighet till vissa akuta undantag).

De politiker vi väljer i september kommer att tvingas se allvaret i situationen. Med tanke på att det kan bli svårt att bilda starka regeringar fram­över, bör man sträva mot en block­överskridande överenskommelse om skärpta och förpliktande miljölagar. Det ger politikerna förutsättningar att agera långsiktigt, och vi alla får ökade möjligheter att ställa våra beslutsfattare till svars om de inte vågar se verkligheten som den är och handla så gott de kan.

DN Debatt.13 juli 2018

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.