Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-15 11:15

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/arbetskraftsinvandrare-utnyttjas-i-skonhetsbranschen/

DN Debatt

DN Debatt. ”Arbetskraftsinvandrare utnyttjas i skönhetsbranschen”

Inom skönhetsbranschen ser vi en tydlig etnisk segmentering. Arbetskraft från Vietnam invandrar för att arbeta på nagelsalonger, arbetskraft från Thailand på massagesalonger. Följderna av det blir att en grupp invandrare isoleras från samhället, skriver artikelförfattarna. Foto: Henrik Witt/TT

DN DEBATT 5/10. I vår nya rapport om skönhetsbranschen visar vi hur reglerna för arbetskraftsinvandring försätter arbetstagarna i ett kraftigt underläge gentemot arbetgivarna. Handel med arbetstillstånd, påtvingade återbetalningar av löner och otillåtna arbetstider är exempel på missförhållanden, skriver Susanna Gideonsson och Ola Palmgren, Handelsanställdas förbund.

Skönhetsbranschen växer kraftigt. Mellan 2008 och 2017 ökade omsättningen med 120 procent, att jämföra med daglig­varuhandelns tillväxt på 27 procent. När det förra vintern avslöjades att delar av denna bransch livnär sig på löne- och villkorsdumpning och utnyttjande av arbetskraftsinvandrare, framför allt från Vietnam, blev vi inte förvånade. Tvärtom. Det vi sett i denna bransch och i många andra är en logisk konsekvens av hur regelverk och lagstiftning är utformade.

Vi kan nu visa i vår rapport ”Bakom lacken – ekonomisk utveckling och arbetskraftsinvandring i skönhetsbranschen” att regelverket kring arbetskraftsinvandring vältrar över riskerna på arbetstagarna och försätter dem i ett stort underläge gentemot arbetsgivarna. Reglerna förstärker de tendenser som redan finns i denna och andra branscher med lågt löneläge, dålig arbetsmiljö och högt utnyttjande av personal. Inom Handels avtals­område gäller detta särskilt skönhetsbranschen. Liknande vittnesmål kommer från branscher som hemtjänst, grov­arbete, städ och restaurang.

Handel med arbetstillstånd, påtvingade återbetalningar av löner och arbetstider som vida överskrider de tillåtna är några exempel på missförhållanden som förekommer. En parallell arbetsmarknad, utom räckhåll för fackliga organisationer eller rättsvårdande myndigheter.

Systemet är som gjort för att gynna oseriösa arbetsgivare som genom att sätta press på arbetskraftsinvandrare tvingar till sig deras lojalitet. En sorts människohandel, mitt i våra köpcentra.

Arbetskraftsinvandringen till branscher där utnyttjande förekommer karakteriseras ofta av att arbetet är hårt, att det är svårt för fackliga organisationer att nå anställda och att personalomsättningen är hög, även bland anställda som inte är arbetskraftsinvandrare.

Företagen inom skönhetsbranschen som anställer arbetskraftsinvandrare karakteriseras av att de har få anställda från början, inte ens ett av tio företag har fler än tio anställda. En stor del av företagens anställda är alltså arbetskraftsinvandrare.

De som rekryteras som arbetskraftsinvandrare karakteriseras av att de inte kan svenska språket, ofta inte heller engelska. De blir därmed ofta beroende av arbetsgivaren. För vietnamesiska nagelteknologer kan kriminella eller semi­kriminella nätverk finnas i bakgrunden. De som anländer till Sverige kan ha skulder till en förmedlare i hemlandet och familj kan ha skuldsatt sig för att ge möjligheten att jobba i Sverige.

När de anländer till Sverige finns det inga garantier att villkoren som arbetsgivaren angav när hen erbjöd ett arbete faktiskt infrias, eftersom anställningserbjudandet som ligger till grund för arbetstillståndet inte är juridiskt bindande. En arbetsgivare kan betala ut lägre lön och ge sämre villkor än det som angavs i erbjudandet som arbetskraftsinvandraren tackade ja till. Den som får ta smällen är arbetstagaren, som utöver att få sämre villkor än utlovat dessutom riskerar att förlora både arbets- och uppehållstillstånd. Arbetsgivaren går fri från ansvar.

För att ett arbetstillstånd ska beviljas måste lönen och övriga villkor vara i enlighet med kollektivavtal eller praxis i branschen samt möjliggöra egen försörjning för migranten.

Ingen arbetsgivare med koll på reglerna erbjuder naturligtvis sämre villkor. Men hur anställningserbjudandet följs i verkligheten kontrolleras inte. En farligt naiv inställning från lagstiftaren som resulterar i att arbetare utnyttjas.

Systemet är som gjort för att gynna oseriösa arbetsgivare som genom att sätta press på arbetskraftsinvandrare tvingar till sig deras lojalitet. En sorts människohandel, mitt i våra köpcentrum. De företag som utnyttjar lagstiftningen utgör en oschysst konkurrens för seriösa företag.

För att facket ska kunna agera måste arbetstagarnas ställning stärkas. Utan medlemmar som larmar om missförhållanden har fackliga organisationer ingen möjlighet att agera. När vi använt de verktyg som ett kollektivavtal ger har det hänt att företaget helt sonika säger upp avtalet. Avtalet användes bara för att köpa extra trovärdighet hos Migrationsverket.

Inom skönhetsbranschen ser vi en tydlig etnisk segmentering. Arbetskraft från Vietnam invandrar för att arbeta på nagelsalonger, arbetskraft från Thailand på massagesalonger. Följderna av det blir att en grupp invandrare isoleras från samhället. De blir beroende av landsmän, ofta samma personer som anställt dem. De har dåliga förutsättningar för integration i det omgivande samhället. I nagelsalonger förbjuds de ofta från att ens prata med kunderna och utsätts för en hård kontroll såväl på arbetsplatsen som utanför den. Den personliga friheten begränsas hårt.

Ideologiska låsningar hos de borgerliga partierna får inte förhindra en reformering av lagstiftningen. Hårdare kontroller inom rådande regelverk behövs, även om de inte löser de grundläggande problemen:

1 Anställningserbjudandet som ligger till grund för arbetstillståndet måste göras juridiskt bindande. Det arbetsgivaren anger till myndigheter och individ ska vara det som sedan gäller.

2 Inför sanktioner mot arbetsgivare som inte uppfyller de villkor som legat till grund för arbetstillståndet. Om arbetsgivaren missbrukar systemet ska denne straffas, inte arbetstagaren som blir utnyttjad. Förslag på sanktioner är böter, näringsförbud och om utnyttjandet är omfattande eller återkommande, fängelse.

3 Arbetskraftsinvandrare med kontrakt på en tillsvidareanställning bör ges permanent uppehållstillstånd. Blotta vetskapen om konsekvensen av att uppmärksamma ett pågående utnyttjande skapar arbetstagare som har svårt att hävda sina rättigheter på arbetsmarknaden.

Låt oss vara tydliga, vårt syfte är inte att hindra arbetskraft med efter­frågade kompetenser från att komma till Sverige och arbeta.

Den svenska modellen hotas av dagens lagstiftning som skapar en parallell arbetsmarknad, där fackliga organisationer har svårt att organisera eller ens komma in på arbetsplatserna. En arbetsmarknad där kontinuerlig kontroll från myndigheter med därpå ökade kostnader blir därmed nödvändig. En arbetsmarknad där regler och lagar vi är vana vid är satta åt sidan. Med politikens goda minne.

Vi ser förundrat på debatten om migrationsfrågan inom Socialdemokraterna. Tunga aktörer vill begränsa asylinvandringen för att lösa problem med integration, etablering på arbetsmarknaden och kommunernas ekonomi. Vi vänder oss mot att utmana asylrätten. Däremot måste regeringen ta tag i det omfattande utnyttjande som pågår på svensk arbetsmarknad och lägga om reglerna kring arbetskraftsinvandring.

Det går inte att låta besvikelserna i ­januariavtalet flytta fokus från social­demokratins kärnfrågor. Sätt inte utsatta människor mot varandra. Försvara den svenska modellen på arbetsmarknaden. Straffa inte arbetskraftsinvandrare, straffa de som utnyttjar dem.