Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-21 00:57

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/arbetskraftsinvandringen-fungerar-battre-an-nagonsin/

DN Debatt

DN Debatt. ”Arbetskraftsinvandringen fungerar bättre än någonsin”

Fler arbetstillstånd till yrken med mer påtaglig brist, främst civilingenjörer och programmerare, beviljades 2018 än vad som beviljades totalt 2007, skriver artikelförfattarna. Foto: Pontus Lundahl/TT

DN DEBATT 8/9. Den svenska modellen för arbetskraftsinvandring fungerar bättre än någonsin. Bidraget till ekonomin är större än tidigare, matchningen mot bristyrken är bättre. Sverige är nu ett av världens mest attraktiva länder för högkvalificerade. Ogenomtänkta begränsningar kan därför bli mycket kostsamma, skriver Caspian Rehbinder och Karin Svanborg-Sjövall, Timbro.

Den svenska modellen för arbetskraftsinvandring innebär att arbetsgivare, inte myndigheter, avgör behovet av kompetens, att arbetskraftsinvandrare ska ha samma löner och villkor som gäller andra på den svenska arbetsmarknaden, och att facken inte ska ha vetorätt mot anställningar från andra länder. Modellen har ett brett stöd. M, C, L, KD och MP, som genomförde politiken 2008, står fast vid sin linje och S har bundits till den genom januariavtalet. Därtill värnar TCO, Saco och Svenskt näringsliv om grunderna i systemet.

Trots det breda stödet finns ett visst motstånd, som i huvudsak bygger på missuppfattningar och överdrifter. En vanlig uppfattning är att reformen 2008 öppnade för mer invandring till yrken där det inte behövs arbetskraft och försämrade villkoren för den mest eftertraktade arbetskraften. Det är inte sant.

Varje år gör Arbetsförmedlingen en prognos där myndigheten bedömer behovet av arbetskraft för varje yrke: mer påtagligt överskott, visst överskott, balans, viss brist eller mer påtaglig brist. Vi har samkört denna prognos med Migrationsverkets statistik över beviljade arbetstillstånd och kan visa att reformen av arbetskraftsinvandringen inte bara inneburit fler arbetstillstånd utan också högre träffsäkerhet i matchningen över tid. Fler arbetstillstånd till yrken med mer påtaglig brist, främst civilingenjörer och programmerare, beviljades 2018 än vad som beviljades totalt 2007.

En vanlig uppfattning är att reformen 2008 öppnade för mer invandring till yrken där det inte behövs arbetskraft och försämrade villkoren för den mest eftertraktade arbetskraften. Det är inte sant.

För att kunna jämföra utvecklingen över tid räknar vi bort de yrken som saknar prognos från Migrationsverket. Det är främst bärplockare, som bara befinner sig i landet några veckor per år. Utöver dem är bortfallet knappt 5 procent av arbetstillstånden, huvudsakligen till chefspositioner.

År 2007 utgjorde bristyrkena knappt 60 procent av arbetstillstånden (bärplockare oräknade) – i dag har denna andel ökat till över 90 procent. Andelen beviljade arbetstillstånd till yrken med mer påtaglig brist har gått från 0 procent till mer än 60 procent, och efter en initial ökning är överskottsyrkena nu på samma låga nivå som före reformen. Samma mönster syns om man tittar på de arbetskraftsinvandrare som beviljats permanenta uppehållstillstånd. Bara under 2017 och 2018 beviljades fler permanenta uppehållstillstånd till bristyrken, än samtliga permanenta uppehållstillstånd för arbetskraft under hela perioden 2000–2008.

I högkonjunktur ökar bristen på de flesta yrken, men även om man använder ett fast balansmått för alla år går utvecklingen åt samma håll. Till skillnad från tidigare har vi nu också ett flexibelt system som låter ökad generell efterfrågan matchas av fler beviljade arbetstillstånd.

Tidigare forskning har visat att invandringen framför allt ökade till överskottsyrken vid reformens införande. Träffsäkerheten blev sämre och samtidigt uppdagades betydande problem med uppföljning, regelefterlevnad och missbruk av systemet. Under åren 2011–2014 genomfördes dock en rad skärpningar för att vårda systemet och motverka fusk. Nya regleringsbrev, samverkan mellan arbetsmarknadens parter och förändrad lagstiftning gav effekt.

Det är tydligt att högt eftertraktad arbetskraft från andra länder har fått bättre möjligheter att komma hit efter reformen. Fler har fått jobb och fler har fått stanna. Om man inte tycker att det är dåligt att människor från andra länder arbetar i Sverige, är det svårt att se den svenska modellen för arbetskraftsinvandring som annat än en framgång.

Bilden stämmer överens med en bredare internationell värdering av den svenska arbetskraftsinvandringen. När OECD granskade vilka länder som är mest attraktiva för högkvalificerad arbetskraft ligger Sverige i topp, jämte Australien. OECD konstaterar att krångliga system gör länder som Kanada och USA mindre attraktiva, vilket bidrar till Sveriges topposition. Det kan jämföras med läget före reformen, då Sverige var ett av de mest restriktiva länderna i OECD och få sökte sig hit.

Det är en värdefull utveckling. Kompetensbristen är skriande på många håll. Under 2018 bidrog arbetskraftsinvandringen med 34 miljarder kronor i ökad produktion och 12 miljarder kronor i ökade skatteintäkter. Utöver de direkta ekonomiska effekterna innebär det att företag som annars inte kunnat expandera eller ens fortsätta med sin verksamhet kan växa och frodas. Arbetskraftsinvandringen möjliggör allt från klockreparationer och tyghandel till tung industri och programmering.

Men politiska system måste vårdas. Att dagens regelverk i huvudsak fungerar väl innebär inte att det saknas behov av fortsatta reformer. Sedan Alliansen förlorade makten har regeringen inte lagt två strån i kors för att lösa uppenbara brister, trots stora problem med kompetensutvisningar – som i sig påverkat Sveriges rykte negativt – och flera exempel på missbruk.

Migrationsverket bör få större möjligheter att motverka fusk genom större informationsdelning mellan myndigheter. Möjligheten att resa in i landet för den som har rätt att arbeta måste säkras. Fler sanktionsmöjligheter än bara utvisning bör införas så att inte all risk ligger på arbetstagaren. Kortare handläggningstider, mer överblickbara processer och större möjlighet att byta jobb skulle göra systemet mer attraktivt för både arbetsgivare och arbetstagare. Flera av de här frågorna har utretts, tillkännagivits av riksdagen eller lyfts av opinionsbildare. Det är hög tid att regeringen släpper sin passivitet och vårdar systemet för framtiden.

Motståndare mot den svenska modellen för arbetskraftsinvandring säger ofta att de inte vill försvåra för den högkvalificerade arbetskraftsinvandringen eller invandringen till bristyrken, utan bara begränsa antalet lågkvalificerade invandrare eller invandring till överskottsyrken. Men det är vårt generella system som har möjliggjort de stora värden arbetskraftsinvandringen bidrar med. Sveriges attraktivitet för högkvalificerad arbetskraft är högre tack vare vårt system, det nya systemet har inneburit bättre matchning mot bristyrken och vinsten för samhället är enorm.

Skulle en skärpning av regelverket stoppa var femte arbetskraftsinvandrare hade det 2018 inneburit 2,4 miljarder kronor i lägre skatteintäkter och nästan 7 miljarder förlorade kronor i lägre produktivitet. En återgång till systemet före 2008 vore ännu dyrare. Ogenomtänkta begränsningar skulle slå hårt mot företagen, ekonomin och människor som vill och kan arbeta i Sverige.