Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-25 10:47

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/atervandandet-bor-vara-bade-effektivt-och-humant/

DN Debatt Repliker

DN Debatt Repliker. ”Återvändandet bör vara både effektivt och humant”

SLUTREPLIK DN DEBATT 4/2. 

Joakim Palme och Henrik Malm Lindberg, Delmi: Det finns mycket att vinna på om politiken blir mer konsekvent och konsistent.

Vi konstaterar att Sara Edwardsson Ehrnborg och Sanna Vestin (FARR) synes dela vår syn att asylpolitik och återvändande är mycket komplicerade frågor som måste hanteras omsorgsfullt. I debattartikeln lyfte vi fram hur viktigt det är med förutsägbara och konsekventa regelverk, såväl för de aktörer som ska hantera återvändandet av dem som fått avslag på sin asylansökan, som för de asylsökande själva.

Ehrnborg och Vestin ger också exempel på hur svårt det är att utforma en lagstiftning som är avsedd att hantera en inte bara väldigt komplex verklighet, utan också särskilda situationer som i fallet med gymnasielagen. Intentionen att förhindra en humanitärt sett katastrofal situation skapar lätt en ny men annorlunda svår humanitär problematik, och dessutom skapar det svårigheter med att upprätthålla rättssäkra processer.

En reglerad invandring betyder i praktiken att inte alla som vill får flytta till Sverige. Återvändandepolitiken ska tillgodose både rättssäkerhet, effektivitet och humanitet. Här uppstår lätt målkonflikter där både politiska beslutsfattare och personal inom myndigheterna behöver göra avvägningar. De tre målen förefaller erkända, allmänt accepterade och fullt rimliga att söka tillgodose. Det är därför angeläget att också hitta strategier som kan minska konflikterna mellan dem.

Den Delmi-rapport som ligger till grund för debattartikeln identifierar några av de möjligheter som finns till dylika förbättringar. En sådan är att redan tidigt under asylprocessen sätta återvändandet i fokus. En annan är ett kunskapslyft för den personal som möter människor som fått ett avslagsbesked. Kombinerat skulle det vara ett sätt att identifiera de möjliga praktiska hinder som kan finnas mot att verkställa ett av- eller utvisningsbeslut utan att ge avkall på rättssäkerhet eller behandla den asylsökande inhumant. Ökad effektivitet behöver alltså inte nödvändigtvis komma till priset av att andra mål får stå tillbaka.

Ehrnborg och Vestin lyfter förtjänstfullt fram det faktum att verkställighetshinder kan omöjliggöra implementeringen av återvändandebeslut. Det framgick vid det seminarium där vi presenterade rapporten att ett betydande antal av de som får avslag inte kan avisas. En orsak är att det finns ursprungsländer som inte tar emot sina medborgare. Det är en uppgift för den nationella politiken att hantera, inte för implementerare eller enskilda asylsökanden som fått avslag. Det var också den prioritering som ansvarig statssekreterare Lars Westbratt gav uttryck för under paneldebatten. Framgångar i ett sådant arbete skulle kunna öppna för mer återvändande, men förutsätter fortfarande en fungerande implementering.

Delmi-rapporten ger ingen rekommendation om hur generös eller restriktiv den förda flyktingpolitiken bör vara. Vi kan konstatera att politiken har gått i en restriktiv riktning sedan 2015. Ehrnborg och Vestin argumenterar för mer generositet i asylpolitiken och vi har ingen ambition att polemisera i den frågan. Även med en mer generös flyktingpolitik kommer dock ett stort antal asylsökande få avslag och vi menar att återvändandet också då bör organiseras på ett både effektivt och humant sätt.

Vår slutsats är densamma: Det finns mycket att vinna på om politiken blir mer konsekvent och konsistent.