Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Auktoritära strömningar i dag är en reaktion på 1968”

Stockholms universitets studentkårs kårhus på Holländargatan i Stockholm ockuperades av studenter i maj 1968. Olof Palme kom till kårhuset i för att tala med studenterna.
Stockholms universitets studentkårs kårhus på Holländargatan i Stockholm ockuperades av studenter i maj 1968. Olof Palme kom till kårhuset i för att tala med studenterna. Other: Weine Lexius/TT

Vad åstadkom egentligen 1968 års revolt? Är vi tillbaka där vi började? Nej, vi lever just nu i reaktionen. Men individens rättigheter, frigörelsen av sexualitet och könstillhörighet, jämlikheten och självklarheten i det fria valet av religion, livsstil, partner, språk och utbildning har kommit för att stanna, skriver Ulf Bjereld och Marie Demker.

I år har det gått 50 år sedan det mytomspunna året 1968. Majrevolten i Frankrike, massakern i Song My, morden på Martin Luther King och Robert Kennedy. Tommie Smiths och Juan Carlos Black Power-hälsning på prispallen vid OS i Mexico. Warszawapaktens invasion i Tjeckoslovakien. Demonstrationer i Båstad mot Sveriges Davis cup-match i tennis mot apartheidlandet Rhodesia. Grupp 8 bildas. Filmen ”Dom kallar oss mods” har premiär, liksom musikalen ”Hair” – den senare både i Stockholm och på Broadway.

Efter 50 år väcker auktoritetsupprorens 1968 fortfarande starka känslor. 

En del förknippar 1968 med individuell frigörelse, ett nedrivande av föråldrade, förtryckande auktoriteter och normer. En kamp för ökad jämlikhet, ökad mångfald och solidaritet med världens förtrycka folk.

För andra förknippas 1968 med odemokratiska idéströmningar. En dogmatisk vänster tillåts dominera samhällsdebatten. Auktoritetsnedrivningen utmanar den samhällsordning som representerar trygghet för den enskilde. Utbildningsväsende och kulturliv fylls med flum och narcissism.

I vår bok ”1968: När allt började” (Hjalmarson & Högberg) återutger vi med nyskriven inledning vår uppmärksammade bok ”I Vattumannens tid. Om 1968 års auktoritetsuppror och dess betydelse i dag” (2005) vilken vi då presenterade på DN Debatt. I boken argumenterar vi för att 1968 års auktoritetsuppror blev en brytpunkt där industrisamhällets kollektiva samhällsordning ruckades. Dörren gläntades för en accelererande individualisering av samhället. Normer och maktförhållanden förändrades.

Vad som återstår för medborgarna är nu att genom politiskt deltagande och engagemang omskapa de politiska institutionerna: balansen mellan frihet och ordning behöver justeras i syfte att integrera individens handlingsfrihet i en samhällsstruktur som ändå fungerar för ett samhällskollektiv.

Syftet med nyutgivningen är att använda 50-årsminnet av 1968 som ett avstamp för en analys av vår egen tid. Vi menar att perioden efter 1968 var en fruktbar mark där en kommunikationsteknologisk utveckling blev avgörande för framväxten av nya politiska skiljelinjer, skilje­linjer som bygger på individualism och globalisering. Förstärkningen av individens rättigheter och nationalstatens minskade betydelse har tillsammans med digitaliseringens möjligheter polariserat politiken i fråga om synen på frihet, auktoritet, livsstil, normer och moral. På så sätt väver vi samman auktoritetsupproret från 1968 med de nyväckta auktoritära idéströmningar som under det senaste decenniet vuxit i styrka i stora delar av västvärlden.

I takt med att industrisamhället fasas ut, auktoriteter rivs ned och samhället individualiseras får frågor om livsstil och identitet ökat utrymme i debatten. Nya sociala grupper växer fram. Den sociala grupp som forskaren Richard Florida benämnt som ”den kreativa klassen” har ett intresse av att underlätta rörlighet över stats- och nationsgränser, rörlighet för såväl individer som idéer. Den kreativa klassens arbetsmarknad är global, och dess kompetens stärks av att fritt kunna röra sig och utbyta kunskap och idéer utan territoriella hinder. Kunskap och information är dess arbetsmaterial, kreativitet och innovation dess produktivkraft. Mänskliga fri- och rättigheter underlättar deras verksamheter och ger dem möjlighet att utveckla och skärpa den individualitet som är deras essens och konkurrensfördel. Därför värnar de individens frihet också i frågor om livsstil och identitetsbildning.

Deras identiteter tenderar att vara mindre knutna till nationalstaten (”svensk”) än vad andra sociala gruppers är. Den kreativa klassen mobiliserar därför – i Sverige och i andra länder – vid den så kallade GAL/TAN-dimensionens (Grön, Alternativ, Liberal vs Tradition, Auktoritet, Nation) frihetliga pol.

De senaste decennierna har utvecklingen i mycket gått den kreativa klassens väg. Globaliseringen och digitaliseringen har avsevärt urholkat de territoriella gränsernas maktställning. De mänskliga rättigheternas ställning i folkrätten har stärkts på statssuveränitetens bekostnad. Betydelsen av miljö- och hållbarhetsfrågor har ökat, samkönade par får gifta sig i allt fler länder och förtryckande regimer får genom internets uppkomst allt svårare att kontrollera kunskapsflöden och informationsströmmar.

Reaktionen mot liberalisering och mångfald lät dock inte vänta på sig. När den kreativa klassens ställning och maktpositioner förstärktes försvagades i stället motsvarande positioner för andra sociala grupper. Ibland används uttrycket ”globaliseringens förlorare” för de medborgare som tappat fotfästet på arbetsmarknad, äktenskapsmarknad och utbildningsområde när industrisamhället fasats ut. I stället värnar dessa grupper det som representerade deras styrka och ställning: nationalstat och territoriella gränser, fasta identiteter, social kontroll och en auktoritär ordning som skapar trygghet och förutsägbarhet. Mobiliseringen sker vid GAL/TAN-dimensionens auktoritära pol. Etablissemanget hamnar i fokus för misstro och förakt.

Så vad åstadkom egentligen 1968 års revolt? Är vi tillbaka där vi började? Nej, vårt svar är att vi just nu lever i reaktionen, men att den reaktionen aldrig kommer att kunna samla styrkan hos det samhälle där starka auktoriteter, gemensamma moralregler och självklara hierarkier strukturerade medborgarnas vardag och politiska deltagande. Mycket av det som vi uppskattade är för evigt borta, men borta är också det förtryck av minoriteter, olikheter och kulturella skillnader som plågade generationerna före 1968. Individens rättigheter, frigörelsen av sexualitet och könstillhörighet, jämlikheten i deltagande och självklarheten i det fria valet av religion, livsstil, partner, språk och utbildning har kommit för att stanna. 

Vad som återstår för medborgarna är nu att genom politiskt deltagande och engagemang omskapa de politiska institutionerna: balansen mellan frihet och ordning behöver justeras i syfte att integrera individens handlingsfrihet i en samhällsstruktur som ändå fungerar för ett samhällskollektiv som grundas på gemensamt accepterade principer. Samhället är på sätt och vis en maskin som behöver fungera väl, men funktionen hos maskinen får inte förväxlas med målet – att skapa ett allt bättre samhälle för alla medborgare.

Och det var 1968 allt började. Det var inledningen till en nedrivning av ett gammalt samhälle där individens val underordnades kollektivets önskemål, ofta styrt av en hierarkisk ordning. Men det var också inledningen till en kreativ och konstruktiv period där individualism och öppenhet öppnar möjligheter till integration av nya medborgare, nya intressen och nya kulturella uttryck. De nordiska länderna, och ofta just Sverige, toppar ständigt listorna över vilka som är de bästa länderna att leva i – demokratiska, jämlika och öppna.

Vad vi ser i dag – på gott och ont – var det som började år 1968.

DN Debatt.4 januari 2018

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.