Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-22 17:43

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/aven-svenska-medier-styrs-alltmer-effektivt-av-politiken/

DN Debatt

DN Debatt. ”Även svenska medier styrs alltmer effektivt av politiken”

Inför valen visar alla typer av mediehus direktsända utfrågningar, partiledardebatter och dueller. För politikerna innebär detta ytterligare en möjlighet att påverka opinionen samtidigt som det gör valrörelsen ännu intensivare och driver upp tempot ytterligare, skriver artikelförfattarna. Foto: Björn Lindahl/TT

DN DEBATT 3/2. Regeringarnas pr-maskinerier byggs ut samtidigt som mediernas resurser minskar. En ny typ av politisk styrning av medieflödet har utvecklats. Vår studie kring symbiosen mellan toppolitiker, pressekreterare och politiska reportrar visar att politiska källor i dag har stort inflytande över dagordningen, skriver Karl Magnus Johansson och Gunnar Nygren.

Rätta artikel

Knappt har dammet lagt sig efter den utdragna regeringsbildningen förrän debatten startar om hur demokratin påverkas. Enligt SVT/Novus har människors förtroende för politiker minskat, och talmannen hoppas på att statsvetare utvärderar processen. På kort sikt har säkert människor förtroende för enskilda politiker och partier försvagats. Men på lång sikt är det andra förändringar som påverkar demokratin i grunden. Några av dessa långsiktiga trender analyseras i en ny bok med statsvetare och medieforskare från Sverige, Finland, Litauen och Polen: ”Close and Distant: Political Executive–Media Relations in Four Countries” (Nordicom).

I centrum för studien står symbiosen mellan toppolitiker, deras pressekreterare och spinndoktorer på ena sidan och politiska reportrar på ledande medier på den andra. Boken bygger på ett 80-tal djupintervjuer i de fyra länderna samt många exempel på det ömsesidiga beroendet inom politikens elitdivision. Det ser olika ut i de fyra länderna, men riktningen på utvecklingen är densamma – en ny typ av politisk styrning av medieflödet utvecklas när regeringarnas pr-maskinerier byggs ut samtidigt som mediernas resurser tunnas ut. Maktbalansen förändras, och det påverkar de politiska processerna.

Journalisterna och deras politiska källor har en professionell relation som kan vara till gagn för båda parter i den dagliga yrkesutövningen och i bästa fall även för kvaliteten i rapporteringen till allmänheten. Båda sidor behöver varandra i det dagliga arbetet samtidigt som det finns intressekonflikter i kampen om kontrollen över informationsflödena. Båda sidor behöver viss närhet men också distans och rollfördelning. Journalister och deras källor utövar en daglig handel med information i utbyte mot publicitet – en förhandling byggd på makt och kontakt. Denna utbytesrelation har konsekvenser för den moderna demokratin och dess institutioner, med avseende på öppenhet, ansvarsutkrävande, legitimitet och maktrelationer i den politiska processen.

Internationella forskare varnar för att denna mediestyrning ökar cynismen bland medborgarna, att den stärker eliterna och skapar en ”tunn” demokrati.

I alla fyra länder i studien har regeringarna styrt upp sitt informationsflöde för att inte blotta brister och oenigheter. Strategin kan förstås i ljuset av en mer offensiv mediebevakning samt de särskilda kraven att hålla samman en koalitionsregering. Den har också sin logik i en tid där tempot i politiken ökat vilket medierna bidragit till. Sålunda har statsministerns kansli stärkt sitt grepp över kommunikationen, med mer av samordning och styrning från en växande grupp av ”policyprofessionella” i den politiska maktens centrum.

Som en pressekreterare i den svenska regeringen uttryckte det i en intervju: ”Jag skulle säga generellt sett att det är mer centraliserat och samordnat... Men det skulle jag också säga är en produkt av den tidsanda och kraven som ställs på att ha bättre koll på vad de olika delarna gör, kraven på svar…”

På 1990-talet diskuterades mediernas ökande makt, statsvetaren Olof Petersson myntade begreppet ”journalismen” för att beskriva den ideologi som han såg få ett allt större inflytande i den offentliga debatten. I dag tjugo år senare är bilden en annan och mer komplicerad. Den särskilda logik som styr medierna är stark och genom­syrar samhället mer än någonsin, alla aktörer som vill synas på den offentliga scenen måste rätta sig efter medielogikens spelregler. Men det betyder inte att medierna och journalisterna styr. 

Tvärtom berättar journalister i de fyra länderna om hur resurserna på redaktionerna minskar drastiskt och hur de blir alltmer beroende av nyheter som produceras av regeringskanslierna. Dessa ”halvfabrikat” fyller nyhetssändningar och tidningssidor, samtidigt som reportrarna försöker hålla jämna steg med det politiska spelet. Ett exempel är den politiska lanseringen av statsbudgeten – på 1990-talet jagade reportrarna läckor för att få budgetnyheter, i dag portionerar regeringens pressekreterare ut budgetförslaget i små delar till utvalda redaktioner eller i väl regisserade medieevents för att få maximal uppmärksamhet.

I den svenska fallstudien beskriver vi relationerna mellan journalister och källor som professionellt symbiotiska; utbytena är nära men med erkännande av varandras professionella roller. Analysen visar på en gemensam kultur för politisk kommunikation som bygger på normer och praktiker. Inom denna kultur råder emellertid en daglig kamp över kontrollen av informationsflöden. Det är svårt att dra generella slutsatser om vilken sida som är starkast, men politiska källor har ett stort inflytande över dagordningen genom att kontrollera information. Källorna försöker aktivt och genom olika metoder att påverka hur nyheter framställs. Våra intervjupersoner framhåller genomgående de ökade resurserna på den politiska sidan samtidigt som de samstämmigt, både pressekreterare och reportrar, lyfter fram de krympande nyhetsredaktionerna.

Vi ser också en höjd ambition i medierna med digitaliseringen som en drivande faktor. Fler nyheter ska produceras för de digitala plattformarna, till exempel inför valen visar alla typer av mediehus direktsända utfrågningar, partiledardebatter och dueller. För politikerna innebär detta ytterligare en möjlighet att påverka opinionen samtidigt som det gör valrörelsen ännu intensivare och driver upp tempot ytterligare. Liksom i andra länder ser vi dessutom en påtaglig medial personfixering. Det växande behovet av resurser för kommunikation är samtidigt en spegling av ”den permanenta kampanjen” där strategi och taktik får en större plats i medier och i politik på bekostnad av ideologi och sakpolitisk diskussion.

Denna långsiktiga utveckling har betydelse för demokratin. Det har självfallet konsekvenser om starka professionaliserade politiska källor bidrar till ökad öppenhet eller om de förändrade maktrelationerna i stället leder till minskad insyn och en starkare mediestyrning från den politiska sfären. Vad vi ser är att aktörerna i den politiska sfären inte bara har anpassat sig till medielogiken, utan i hög grad också förändrar balansen i relationen mellan politik och medier.

Utvecklingen mot en mer effektiv styrning av den politiska kommunikationen är tydlig i alla de fyra länder som undersökts, men den har gått längst i de nordiska länderna. I Polen styr den nationalistiska regeringen public service direkt genom att byta ut chefer och journalister, i de nordiska länderna sker mediehanteringen med mer mjuka metoder i ett ständigt samspel mellan regeringskansliernas källor och medierna. Internationella forskare som holländaren Cees Hamelink varnar för att denna mediestyrning ökar cynismen bland medborgarna, att den stärker eliterna och skapar en ”tunn” demokrati. Något som i längden gynnar de populistiska partier som profilerar sig på att stå utanför det politiskt-mediala etablissemanget.