Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Avskaffa Justitiekanslerns tillsyn över domstolarna”

Garantera oberoendet. Rättskulturen förändras i takt med att Sverige integreras med resten av Europa. Domstolarna är i dag inte tillräckligt skyddade från politiskt inflytande. Därför bör Domstolsverket stärkas, och Justitiekanslerns tillsyn över domstolarna ­upphöra, skriver ordförandena för Sveriges två högsta domstolar.

I Sverige saknas en ordning som ger tillräckliga garantier för domstolarnas oberoende. Åtminstone ett par viktiga åtgärder bör vidtas. Domstolsverket bör ledas av en styrelse, i vilken en majoritet är domare. Justitiekanslerns tillsyn över domstolarna bör avskaffas.

När det hos oss tidigare har talats om maktbalans har det främst gällt balansen mellan den styrande och den lagstiftande makten. Domstolarna betraktades som en del av den styrande makten. I 1974 års regeringsform lades i stället folksuveränitetens princip fast i grundlagen. Domstolarna sågs dock fortfarande närmast som en gren av förvaltningen och reglerades i samma kapitel som de regeringen underställda förvaltningsmyndigheterna. Det är betecknande för denna tradition att här kallas fortfarande massmedierna den tredje statsmakten – inte domstolarna.

Men traditionen har stegvis förändrats.

Genom 1974 års regeringsform fick vi ett uttryckligt grundlagsskydd för medborgarnas fri- och rättigheter. Fem år senare var reformen fullbordad. Det är alltså inte länge sedan folkets företrädare beslutade att binda sig själva vid vissa grundläggande värden som riksdagen inte alls, eller endast på vissa grunder, får ge avkall på.

Rätten till domstolsprövning av förvaltningsbeslut har successivt erkänts i svensk rätt, men blev huvudregel först 1998.

Sedan Europakonventionen blev svensk lag 1995, och Sverige samtidigt blev medlem i EU, har en tidigare svensk skepsis när det gäller domstolarnas roll kommit att avta i styrka. Vi har blivit en del av en främst europeisk rättskultur som ser annorlunda på saken.

Denna rättskultur har formats bland annat i ljuset av vad som präglade Europa under 1900-talets första hälft: depression, krig och ockupation. Dessa erfarenheter stärkte insikten om vikten av självständiga domstolar som kan tjäna som en balanserande kraft till försvar för rättsstaten och enskildas rättigheter, inte minst i ofärdstider.

Frågor om maktbalans och normkontroll har fått ökad aktualitet även hos oss. Svenska domstolar spelar – och avses spela – en mer aktiv roll i dessa avseenden än för ett par decennier sedan, inte bara vid tillämpning av EU-rätten och Europakonventionen.

Domstolarnas särställning erkänns nu, efter ändringar i grundlagen 2010, genom att de regleras i ett särskilt kapitel om rättskipningen. Dessutom stärks deras roll på så sätt att domstolarna inte får tillämpa en föreskrift som står i strid med grundlagen. Tidigare fanns ett så kallat uppenbarhetskrav för att en lag eller en regeringsförordning skulle sättas åt sidan.

En annan nyhet är att även de högsta domartjänsterna tillsätts efter ett öppet ansökningsförfarande. De tillsattes tidigare direkt av regeringen utan insyn. Även detta kan sägas stärka domstolarnas oberoende i förhållande till den styrande makten.
Men åtminstone ett par viktiga steg återstår.

I många länder leds domstolsväsendet av ett råd som består av domare, ett judicial council. Rådet utövar ofta även tillsyn. Det anses väsentligt att domstolsadministrationen leds av främst domare – inte av en politisk instans eller en förvaltningsmyndighet som är underordnad den styrande makten.

Att ett sådant råd bör finnas följer också av Europarådets rekommendation om bland annat domares oberoende. Minst hälften av ledamöterna bör ha valts av domarkollektivet.

I Sverige är Domstolsverket central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet. Verket är en serviceorganisation för domstolarna. Verket driver och stödjer också arbetet med att reformera domstolarnas arbetsmetoder och organisation. Domstolarna ger in sina budgetunderlag till verket som fördelar de medel som domstolsväsendet får i statsbudgeten.

Domstolsverkets verksamhet har förenklat och effektiviserat domstolarnas administration och är ett värdefullt stöd. Verket påverkar givetvis inte hur domare dömer i enskilda fall.

Men respekten för domstolarnas självständighet fordrar mer än så. Med administrativt ansvar och fördelning av pengar följer makt som kan påverka domstolarnas oberoende. Dramatiska exempel är tvångspensionering av domare och centralstyrning i dagens Ungern.

Betydligt beskedligare exempel är att rekrytering av nya ledamöter i Högsta förvaltningsdomstolen eller Högsta domstolen kräver tillstånd av Domstolsverket, att domares deltagande i arrangemang utanför Europa likaså fordrar verkets tillstånd och att löner till de högsta domarna bestäms ensidigt av verket.

I Domstolsverket ansvarar nu generaldirektören ensam för verksamheten. Före 2008 fanns även en styrelse för verket. Det ansågs emellertid att verksstyrelser helst inte längre skulle förekomma. Avgörande för hur ledningen skulle organiseras var bland annat regeringens behov av att styra myndigheten. Vissa myndigheter med stort finansiellt ansvar som regeringen inte borde detaljstyra fick behålla sina styrelser.

Men Domstolsverket förlorade alltså sin styrelse. Det är märkligt att detta verks – och därmed domstolarnas – behov av oberoende i förhållande till den styrande makten inte tycks ha varit en faktor att ta med i beräkningen.

Det är angeläget att åter inrätta en styrelse för Domstolsverket. Det kan till och med vara möjligt att organisera verket efter Arbetsgivarverkets modell. Den myndigheten leds av ett kollegium som väljer en styrelse som i sin tur utser generaldirektör.

Med en sådan ordning kan – och bör – regeringen ta ett steg tillbaka och begränsa sig till mera strategiska frågor.

Vidare påverkas domstolarnas självständighet av hur tillsyn över deras verksamhet bedrivs. Hos oss har Justitieombudsmannen och Justitiekanslern den uppgiften.

JO väljs av riksdagen medan JK är regeringens ombudsman och utövar tillsyn för dess räkning. JK kan väcka åtal mot domare, också mot ledamöter av Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen. Även om JK liksom hittills utför sitt uppdrag omdömesgillt är det principiellt betänkligt att den styrande maktens ombudsman har sådana befogenheter i förhållande till självständiga domstolar.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.