Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-01-20 03:00

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/barn-far-illa-nar-tingsratter-avgor-tvister-om-barn/

DN Debatt

DN Debatt. ”Barn far illa när tingsrätter avgör tvister om barn”

När två föräldrar inte kan komma överens återstår i dag att stämma i tingsrätt. Vi menar att meningsskiljaktigheter i stället bör hanteras genom konsensussökande samtal inom socialtjänstens regi, skriver artikelförfattarna.
När två föräldrar inte kan komma överens återstår i dag att stämma i tingsrätt. Vi menar att meningsskiljaktigheter i stället bör hanteras genom konsensussökande samtal inom socialtjänstens regi, skriver artikelförfattarna. Foto: Noella Johansson/TT

DN DEBATT 10/1.

Två jurister: Systemet är bra på att tillgodose föräldrars vilja att tvista. Och det är ett utmärkt sätt för advokater att tjäna pengar.

Att pröva tvister om barn i tingsrätten är däremot ett dåligt sätt att tillvarata barnets intressen. Vi menar att meningsskiljaktigheter i stället bör hanteras inom socialtjänstens regi, skriver Jens Lindborg och Sebastian Wejedal.

Det har nu gått 30 år sedan Sverige ratificerade barnkonventionen. Sedan den 1 januari 2020 har konventionen dessutom varit gällande som svensk lag. Genom denna inkorporering påstods det att ”barnets bästa” skulle få ett tydligare genomslag i svensk rätt. Frågan är dock om barn fick det så värst mycket bättre i Sverige under det gångna året.

Vi vill påstå att inkorporeringen av barnkonventionen i hög grad var plakatpolitik. Genom att anta konventionen som lag kunde politiker visa ”handlingskraft” utan att egentligen förbättra barns situation i någon nämnvärd utsträckning. Förvisso kan symbollagstiftning ha just ett symbolvärde. På marginalen kan sådan lagstiftning också få betydelse för hur andra lagar tolkas och tillämpas. Vad som egentligen betyder något är dock hur barn hanteras i annan lagstiftning. Och där finns en betydande förbättringspotential. Att riksdagen inte tog tillvara denna potential kastar ett dunkelt sken över reformen. Om politiker menar allvar bör 2021 bli året då vi går från ord till handling. En första åtgärd bör vara att ändra systemet för hur vi ”tvistar” om barn.

Det är allmänt känt att barn far illa när föräldrar bråkar – i synnerhet när bråket handlar om barnen. Tvister om barn (som kan avse vårdnad, boende och umgänge) är tänkta att avgöras utifrån vad som är bäst för barnet. Vi menar dock att denna målbild försvåras av hur sådana tvister hanteras i Sverige.

Om politiker menar allvar bör 2021 bli året då vi går från ord till handling. En första åtgärd bör vara att ändra systemet för hur vi ”tvistar” om barn.

Det nuvarande systemet är i första hand bra på att tillgodose föräldrars vilja att tvista. I andra hand är det ett ypperligt sätt för advokater att tjäna pengar. Däremot är systemet dåligt på att tillvarata barnets intressen. Med vårt förslag hamnar barnen i fokus – som det är tänkt enligt barnkonven­tionen. För att locka även den kostnadsmedvetne vågar vi lova att förslaget också innebär besparingar.

I Sverige finns det två domstolssystem: allmänna domstolar (som prövar tvistemål och brottmål med tingsrätterna som första instans) och förvaltningsdomstolar (som prövar förvaltningsmål med förvaltningsrätterna som första instans). Tvister om barn prövas i dag som tvistemål. Så borde det inte vara.

Ett tvistemål innebär att domstolen prövar just en tvist. Parter som tvistar har rättigheter. Domstolen måste först och främst se till att rättegången inte kränker någon parts rätt. Eftersom påståenden om att en förälder är olämplig i något avseende innefattar kritik av dennes person kan inte domstolen, som den annars försöker, göra sig av med karaktärsvittnen och liknande. För den bittre och hämndlystne – som är mer intresserad av att göra ned den andra föräldern än att hitta en lösning för barnet – är fältet vidöppet. Äntligen har föräldern hittat en intresserad lyssnare, när denne vräker ur sig negativa värdeomdömen om sin motpart. Den andre föräldern svarar naturligtvis med liknande mynt och möts av ett lika stort intresse. Opartiskt och ”rättvist”. Och på båda sidor får advokaterna en lång tvist att tjäna pengar på, åtminstone till dess hemförsäkringens rättsskydd eller den statliga rättshjälpen har tömts ut.

Vårt förslag går ut på att skapa ett system som behandlar barn bättre än ett mögelskadat hus.

Men barnet då? Barnet är faktiskt inte ens part i tvisten och har därmed inga partsrättigheter. Detta betyder att barnet själv inte kan föra talan eller överklaga domen. I stället för att betraktas som ett subjekt är barnet föremålet för tvisten – ett tvisteobjekt. Något man bråkar om, ungefär som ett mögel­skadat hus. Fast man måste, när det gäller barn, kalla det att bråka för. Det kräver konvenansen.

Vårt förslag går ut på att skapa ett system som behandlar barn bättre än ett mögelskadat hus. Detta vill vi åstadkomma genom att stryka allmän domstol ur ekvationen.

När tingsrätterna avgör tvister om barn inhämtas regelmässigt en utredning från socialtjänsten. Detta är lämpligt, eftersom socialtjänsten har bättre kompetens än tingsrätten att bedöma vad som är bäst för barnet. I de flesta fall följer domstolen vad socialtjänsten föreslår.

Utöver att göra utredningar på beställning av domstol (inom ramen för en pågående tvist) arbetar socialtjänsten med att försöka få föräldrar att komma överens (för att på så vis undvika tvist). Om en frivillig överenskommelse nås kan föräldrar ingå avtal angående sina barn, som får samma verkan som domstols dom. I sådana fall fungerar socialtjänsten som en garant för att vad som avtalas mellan föräldrarna är förenligt med barnets bästa.

När två föräldrar inte kan komma överens återstår i dag att stämma i tingsrätt. Vi menar att meningsskiljaktigheter i stället bör hanteras genom konsensussökande samtal inom socialtjänstens regi – ungefär som dagens frivilliga samarbetssamtal. Om dessa samtal inte leder till en överenskommelse bör socialtjänsten ges befogenhet att fatta bindande beslut om vårdnad, boende och umgänge. Härigenom skulle socialtjänsten överta tingsrätternas nuvarande roll som första beslutsfattande instans.

De pengar som staten sparar på att inte bekosta advokater åt föräldrar kan i stället spenderas på barnen, som bör förordnas ett så kallat offentligt biträde – åtminstone om socialtjänstens beslut överklagas till domstol.

Om en förälder eller barnet själv är missnöjd med socialtjänstens beslut, bör detta kunna överklagas till förvaltningsrätt – på samma sätt som enskilda i dag kan överklaga de flesta myndighetsbeslut till förvaltningsdomstol. På förvaltningsrätterna bör det ankomma att kontrollera om socialtjänstens beslut är förenligt med barnets bästa. En sådan ordning skulle ha flera fördelar:

● För det första tror vi att barnet inför socialtjänsten skulle kunna komma till tals på ett annat sätt än inom ramen för en pågående tvist.

För det andra skulle föräldrarnas benägenhet att hitta en samförståndslösning troligtvis öka, om konsekvensen annars blir att socialtjänsten bestämmer.

För det tredje skulle förändringen leda till besparingar. Föräldrarna skulle sällan anlita advokater, eftersom varken hemförsäkringarnas rättsskydd eller den statliga rättshjälpen täcker ärenden hos socialtjänsten. De pengar som staten sparar på att inte bekosta advokater åt föräldrar kan i stället spenderas på barnen, som bör förordnas ett så kallat offentligt biträde – åtminstone om socialtjänstens beslut överklagas till domstol. Härigenom skulle staten kunna allokera de knappa resurserna för rättshjälpen dit de gör mest nytta: hos barnen. Ytterligare besparingar skulle därtill följa av att samhällets kostnader för att avgöra ett förvaltningsmål är hälften så höga som kostnaderna för ett tvistemål (”styckkostnaden” för ett tvistemål är cirka 16.600 kronor, vilket kan jämföras med 8.200 kronor för ett förvaltningsmål).

Familjemålen är i dag en av de största måltyperna i allmän domstol: år 2019 avgjorde tingsrätterna 18.900 sådana mål.

Familjemålen är i dag en av de största måltyperna i allmän domstol: år 2019 avgjorde tingsrätterna 18.900 sådana mål. Med vår lösning skulle tingsrätterna avlastas denna måltyp och därmed kunna fokusera på de alltmer komplexa kommersiella tvisterna om saker och pengar, och på de allt större och allvarliga brottmålen. Att i stället låta bedömningar av barnets bästa landa hos förvaltningsdomstolarna vore naturligt, eftersom dessa dom­stolar redan i dag hanterar mål som avser svåra familjesituationer, till exempel vid tvångsvård av barn.

Sammanfattningsvis bör socialtjänsten som första instans besluta vad som är bäst för barnet, efter att ha försökt få föräldrar att enas. Socialtjänstens beslut bör sedan, av rättssäkerhetsskäl, kunna överklagas till förvaltningsdom­stol. Barnet bör få en gratis advokat – åtminstone vid överklagan – som kan vara barnets röst och vid behov begära komplettering av utredningen.

Detta system skulle 1) sätta barnet i centrum, utan att tvinga barnet att vara part i ett traditionellt tvistemål mellan sina föräldrar, 2) förmodligen vara mindre konfliktdrivande, vilket också gagnar barnet samt 3) vara mindre kostnadsdrivande, vilket gagnar oss alla.

Ämnen i artikeln

Barn
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt