Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Barnens bästa måste bli den viktigaste frågan inför valet”

Många opinionsbildare och politiker fnyser när man understryker att familjen är den mest naturliga och nödvändiga av alla små gemenskaper. Men barn har rätt till sina föräldrar. Läs Barnkonventionen! skriver Alf Svensson.
Många opinionsbildare och politiker fnyser när man understryker att familjen är den mest naturliga och nödvändiga av alla små gemenskaper. Men barn har rätt till sina föräldrar. Läs Barnkonventionen! skriver Alf Svensson. Other: isabell Höjman/TT

DN DEBATT 18/2. Många väljare tycker att det skulle kännas tryggt att få fler poliser. Men detta angriper ju inte orsakerna till gängbildning och kriminalitet. Inte heller löser det vårdens problem. Den psykiska ohälsan bland unga har formligen exploderat. Valet måste handla om barnen, om att återupprätta familjepolitiken för att ge trygga uppväxtmiljöer, skriver Alf Svensson.

VAL 2018

Vilken blir valets viktigaste fråga? Det spekuleras i alla medier trots att detta till avsevärd del bestäms av medierna och opinionsbildarna själva.

Men inte kan det vara svårt att redan nu slå fast, definitivt, vilken fråga som bör vara viktigast? Självfallet: Barnens bästa, och vad som är mest väsentligt för våra barn. Jovisst, och då kommer en rad följdfrågor på tapeten. Låt dem då göra det utifrån barnets och ungdomarnas perspektiv!

En hel del av valdebatterna kommer att fokusera på kriminalitet, på gängen i förorterna, de barn och ungdomar som brukar vapen och förskräcker. Vi vet att partiföreträdare lovar många tusen ytterligare poliser. (Någon borde kanske påminna om att dessa inte existerar i sinnevärlden förrän om flera år, om ens då.) Många väljare tycker förstås att det känns tryggare att få fler poliser. 

Men vi måste ju inse att detta inte siktar in sig på orsakerna till gängbildning och kriminalitet. Och så kommer det att talas om strängare straff, om och om igen, och knappast någon vågar ens andas emot. Detta trots att man förmodligen vet att strängare straff inte duger som medel eller metod för att minska den meningslöshet och hopplöshet som slussar över till brottslighet. Ingen föds till mördare eller narkoman. Inget barn bestämmer sig självt, utan någon speciell anledning, för att ansluta sig till ett gäng som hänsynslöst sprider skräck och vältrar sig i brottslighet.

Hur kan det då komma sig att utfrågare och debattörer inte kräver att få veta vad de politiska partierna har för förklaringar till att det går så snett för så många barn och ungdomar? Politik måste i all rimlighets namn handla om VARFÖR, och om hur man skaffar sig kunskap om orsakssammanhangen.

Och så kommer det att talas om strängare straff, om och om igen, och knappast någon vågar ens andas emot. Detta trots att man förmodligen vet att strängare straff inte duger som medel eller metod för att minska den meningslöshet och hopplöshet som slussar över till brottslighet. Ingen föds till mördare eller narkoman.

Alla vet vi nu att cirka 800 ungdomar i vårt land lever i gäng som har tillgång till eller nyttjar vapen. Men hur och varför hamnade pojkarna i de här miljöerna? Så mycket begriper vi också, som att i hopplöshet och värdeförvirring är steget ut till vanvett kort. Det barn som inte känner att det finns, den unga person som inte blir sedd, som berövats sina drömmar eller aldrig fått hysa några, blir lätt fångad av de extremister som erbjuder regler och normer, om än aldrig så groteska.

För någon vecka sedan hörde jag Stockholmspastorn Niclas Piensoho i sin predikan tala om pojkarna i ytterområdena. Han talade om ”våra pojkar”. Det måste vara dit vi ska komma – ”våra pojkar” – inte förorternas. Och han talade om förtvivlade mammor som måste få hjälp!

Jo, sjukvården kommer helt säkert att också debatteras under valrörelsen. Det är väntat. Tre välkända forskare, Maarit Johnson, Per Kågeson och Hugo Lagercrantz skrev (DN Debatt 29/12, 2017): ”Den psykiska ohälsan har formligen exploderat bland barn och unga vuxna. Det måste alltså finnas något grundläggande fel i vårt sätt att fostra och vårda det uppväxande släktet.” Det torde vara en rimlig slutsats.

Nya Karolinska ska utredas. Vad har gått snett? Byggnader och it-system, och jag vet inte allt, fungerar inte som utlovats. Moderaterna ska presentera tre rapporter om orsakerna, och finansministern kräver en statlig utredning om allt som misslyckats. Men vem fordrar en utredning eller utvärdering om VARFÖR ”den psykiska ohälsan formligen exploderat”? Det vore rimligt att varje politiskt parti presenterade en utredning eller åtminstone en uppfattning om varför våra barn och ungdomar vantrivs och lider av ångest och depressioner. Visst, vi kan träta om resurser, men det finns flera brister i samhället, tror jag, än pekuniära brister.

Ovan nämnda forskare påpekar i sin artikel att barn måste få möjlighet att anknyta till förälder eller annan vårdgivare under de första två levnadsåren, för att känna sig trygga. Vi vet att det är så, men det är en sanning som knappt får nämnas numera. Och det är knappast något som stöttas från politiskt håll. Många opinionsbildare och politiker fnyser när man understryker att familjen är den mest naturliga och nödvändiga av alla små gemenskaper. Men barn har rätt till sina föräldrar. Läs Barnkonventionen! Och barnen har behov av den miljö som fungerande familjer kan skapa.

Det duger inte att förtiga familjernas oersättliga roll med att erinra om att alla familjer inte mäktar eller orkar. Det är sant. Men låt oss då se till så att samhället ger dessa familjer stöd, just som familjer.

En rejäl möjlighet för föräldrar att ge tid till sina barn, en auktorisation av familjepolitiken, och en uttalad etisk värdeförankring, är en av de absoluta förutsättningarna för att lyfta vårt land upp ur den hopplöshetens moras, och den förtvivlan, där så många sitter fast.

Barnens bästa är valets viktigaste fråga! Och det handlar om att främja och möjliggöra trygga och kärleksfulla uppväxtmiljöer!

DN Debatt.18 februari 2018

Läs fler artiklar på DN Debatt. 

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.