I dag blir barnkonventionen svensk lag. FN:s generalförsamling antog konventionen om barnets rättigheter för drygt 30 år sedan. Det var en milstolpe för förverkligandet av barns rättigheter världen över.

Nu tar Sverige ett historiskt nästa steg när barnkonventionen blir lag. Förväntningar vad det kommer innebära är många. Det handlar om att barns rättigheter ska tillgodoses och att barn ska ges goda uppväxtvillkor. Barns uppväxt går inte i repris, den är här och nu.

I Sverige finns uppskattningsvis 200 000 barn som lever i familjer där det förekommer våld. Allt fler barnfamiljer lever i otrygga boendesituationer. Barn som är omhändertagna riskerar att hamna efter i skolgången och få sämre möjligheter att bygga sig en god framtid. Och trots att samhället arbetat mycket med barnperspektivet lyssnar vi inte på barn på det sätt som de har rätt till.

Barnkonventionen är ett av de viktigaste verktygen för att se till att barns behov tillgodoses. Av konventionen framgår att barn har rätt till skydd mot våld, rätt till utbildning och rätt till social trygghet. Barnkonventionen säger också att barn ska få uttrycka sin mening och bli lyssnade på, en rättighet som är mycket viktig både för det enskilda barnet och för att skapa ett bättre samhälle för alla barn. En central princip i konventionen är att det vid alla åtgärder som rör barn ska beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.

Barnkonventionen tillkom inte över en natt utan är ett resultat av dryga tio års förhandlingar och diskussioner mellan världens länder. Processen med att ta fram barnkonventionen utmanade synen på barn och förslagen inskränkte i vissa delar både staters och vårdnadshavares makt över barnen.

Det var långt ifrån självklart att ett internationellt och juridiskt bindande avtal skulle komma till stånd. Nu, trettio år senare, är barnkonventionen den konvention om mänskliga rättigheter som flest länder i världen förbundit sig att följa. Samtliga länder utom USA står bakom konventionen.

Sverige var 1990 ett av de första länderna som ratificerade barnkonventionen. I och med ratifikationen fick riksdag och regering ansvar för att se till att den nationella lagstiftningen stämmer överens med barnkonventionens artiklar. Dessutom är statliga och kommunala myndigheter, liksom domstolarna, skyldiga att så långt det är möjligt tolka svensk lag på ett sådant sätt att den blir förenlig med barnkonventionen.

Men trots att det gått nästan 30 år sedan Sverige ratificerade konventionen har barns rättigheter inte fått tillräckligt genomslag i beslutsprocesser som rör barn. Synen på barn och hur barn bemöts av myndigheter utgår inte alltid från att barn är bärare av egna rättigheter.

Det har blivit särskilt tydligt när barn befinner sig i utsatta situationer och har svårt att tillvarata sina rättigheter, exempelvis barn som utsätts för våld, lever i hemlöshet eller drabbas av människohandel, exploatering och sexuella övergrepp. I vissa fall är föräldrarätten starkare än barns rättigheter, vilket inneburit att utsatta barn inte har fått stöd och hjälp när deras föräldrar motsatt sig insatser från socialtjänsten.

Därför tar vi nu nästa steg för att stärka barns rättigheter när barnkonventionen den 1 januari 2020 blir svensk lag efter många års arbete. Det innebär att det blir tydligare att domstolar och rättstillämpare ska beakta barns rättigheter i ärenden som rör barn. Med barnkonventionen som lag framhävs också att barn är bärare av egna rättigheter, vilket kan leda till att man utgår mer från barnets rättigheter i exempelvis offentlig verksamhet.

Att barnkonventionen blir lag innebär inte att arbetet med att uppfylla barns rättigheter är slutfört. Tvärtom är detta ett arbete som måste bedrivas varje dag av alla som möter barn i sin vardag eller fattar beslut som rör ett enskilt barn eller som påverkar barns livsvillkor i stort.

Vi måste också fortsätta att identifiera annan lagstiftning där vi särskilt bör lyfta fram barns rättigheter eller där det behövs lagstiftningsförändringar för att stärka barns situation. Exempelvis behöver socialtjänsten få utökade möjligheter att ge stöd till barn och unga som far illa även utan vårdnadshavarens samtycke. Vi behöver också satsa långsiktigt på skola och socialtjänst i områden med socioekonomiska utmaningar och se till att barn och unga i riskzonen får tidiga och samordnade insatser.

Arbetet för att öka kunskapen om barns rättigheter måste fortsätta. Sedan 2017 har regeringen satsat på ett kunskapslyft inom statliga myndigheter, kommuner och regioner där Barnombudsmannen har en central roll. Myndigheter som Kriminalvården, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten kommer även under 2020 att fortsätta stärka barnrättsperspektivet i sina verksamheter.

Det har även tagits fram en vägledning för hur barnkonventionen ska tolkas och tillämpas, som Barnombudsmannen fått i uppdrag att sprida och utbilda i. En statlig utredare arbetar med att genomlysa hur svensk lagstiftning och praxis överensstämmer med barnkonventionen och vilka brister som finns i lagstiftningen, vilket ska redovisas för regeringen i november.

Det kan ge viktig vägledning hur vi ytterligare kan stärka barns rättigheter i lagstiftningen framöver. Barnombudsmannen har också fått i uppdrag att under 2020 samla rättspraxis från både domstolar i Sverige och utomlands i en databas. Dessutom ska Statistiska centralbyrån fortsätta samla in statistik om barn och deras familjer.

Inte sedan ratificeringen av barn­konventionen 1990 har riksdagen fattat ett beslut som kan få lika stor betydelse för barns rättigheter som beslutet att barnkonventionen blir lag. Det är ett historiskt steg framåt för att tillgodose barns rättigheter och ge alla barn goda uppväxtvillkor. Och det behövs, både för barn och för oss som samhälle. För barns uppväxt går inte i repris, den är här och nu.