Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Basinkomst skulle skapa ett trashanksproletariat”

För tio tusen kronor i månaden kan man leva ett rätt så behagligt surfande liv på till exempel Balis stränder. Den politiska logiken kommer därför att pressa summan nedåt och därmed skapa ett trashanksproletariat, skriver Bo Rothstein.
För tio tusen kronor i månaden kan man leva ett rätt så behagligt surfande liv på till exempel Balis stränder. Den politiska logiken kommer därför att pressa summan nedåt och därmed skapa ett trashanksproletariat, skriver Bo Rothstein. Foto: IBL

Grundfelet med idén om basinkomst är ovillkorligheten. Ska människor vilja betala skatt för andras välfärd måste vissa villkor vara uppfyllda. Ett är att människor bidrar i den mån man förmår. Om stödet för välfärdspolitiken eroderar är risken stor att det skapas ett trashanksproletariat, skriver Bo Rothstein, professor i statsvetenskap.

I sin i och för sig nobla strävan efter ökad social rättvisa har den politiska vänstern historiskt sett haft ett antal idéer som man nog vågar påstå inte har varit särskilt väl genomtänkta. Som exempel kan man nämna idén om planhushållning, förstatligande av produktionsmedlen, tvångskollektivisering av jordbruket och, på svensk mark, löntagarfonder. Ett skäl till dessa i vissa fall monstruösa misslyckanden vill jag mena har varit en ovilja att tänka igenom hur själva genomförandet skall fungera och vilka konsekvenser detta kan föra med sig. På samhällsvetenskaplig prosa kallas detta för implementering och avser den process då politiska beslut skall utföras i en ofta motsträvig verklighet. Vänsterns politiska program har inte alltför sällan stannat vid slagord och de konkreta implementeringsproblemen har man lämnat därhän. Detta är inte särskilt välbetänkt eftersom forskningen kan visa att många i och för sig välmenande politiska reformer, inte minst de som handlat om att öka den sociala rättvisan i samhället, havererat i implementeringsledet.

Det senaste av dessa förslag från den politiska vänstern är idén om en ovillkorlig basinkomst. Tanken är enkel – alla medborgare skall erhålla en grundinkomst som befriar dem från tvånget att lönearbeta. Även de som arbetar skall få denna basinkomst. Med detta anser man sig uppnå ett antal fördelar. Dels kan alla behovsprövade bidrag till de som inte kan försörja sig via lönearbete läggas ner. Dels menar man att den tekniska utvecklingen leder till att antalet arbeten kommer att minska kraftigt vilket gör att många människor framöver inte kommer att kunna få betalda lönearbeten. För det tredje menar man att en reform som denna skulle tvinga arbetsgivare att skapa mera acceptabla arbetsformer eftersom människor inte skulle ta arbeten som de uppfattar som otillfredsställande. Att frigöra människor från tvånget att lönearbeta skulle också, menar man, stärka det frivilliga organisationsväsendet och kulturlivet.

Med tio tusen kronor i månaden klarar sig en ungdom någorlunda väl ett tag men efter hand kommer många att upptäcka att denna inkomst inte är tillräcklig. Det finns risk att ett inte obetydligt antal då kommer att försöka öka sin levnadsstandard med allehanda ”oegentliga” inkomster (droghandel, prostitution, etcetera).

Bakom idén står ett stort antal internationellt uppmärksammade politiska filosofer men också delar av Miljöpartiet och Vänsterpartiet, företrädare för Centerpartiets studentförbund, samt ett inte obetydligt antal internationellt framstående politiker som till exempel Bernie Sanders och Jeremy Corbyn och, något överraskande, ett antal framstående it-entreprenörer i Silicon Valley. Förslagen om hur stor denna ovillkorliga basinkomst skall vara varierar men eftersom den skall gå att försörja sig på måste den rimligen minst ligga på studiemedelsnivå vilket i dag är cirka tio tusen kronor per månad.

Det finns, vill jag hävda, ett antal problem som är mindre väl genomtänkta: 

1

För det första skulle en sådan reform i dag vara ohållbart dyr och den skulle urholka statens möjligheter att upprätthålla kvalitet i sjukvården, utbildningssystemet och äldreomsorgen. Effekten av en sjunkande kvalitet i dessa verksamheter skulle bli att de som har råd skulle börja köpa sig (sina barn och sina föräldrar) utbildning, sjukvård och äldreomsorg på den privata marknaden. Därmed skulle denna grupps (låt oss kalla den medelklassen) vilja att betala skatt sjunka vilket ytterligare skulle minska möjligheterna att upprätthålla kvalitet i dessa verksamheter. Den offentliga service som skulle möta de som inte kan betala själva skulle komma att ha allt lägre kvalitet. Erfarenheten är tydlig, offentlig service som bara riktar sig till ”de fattiga” blir en ”fattig service”. Med andra ord är idén om en ovillkorlig basinkomst med all sannolikhet en dödsstöt åt den generella välfärdsstaten av nordisk modell.

 

2

Ett annat problem handlar om systemets legitimitet. Basinkomsten skulle enligt förespråkarna falla ut till alla myndiga personer, det vill säga till varje svensk då denne fyller 18 år. Med tio tusen kronor i månaden klarar sig en ungdom någorlunda väl ett tag men efter hand kommer många att upptäcka att denna inkomst inte är tillräcklig. Det finns risk att ett inte obetydligt antal då kommer att försöka öka sin levnadsstandard med allehanda ”oegentliga” inkomster (droghandel, prostitution, etcetera). Man kan förvänta sig en betydande rapportering i medierna om personer som livnär sig på sådana verksamheter plus den ovillkorliga basinkomsten. Till detta kommer att med tio tusen kronor i månaden kan man leva ett rätt så behagligt surfande liv på till exempel Balis stränder. Den politiska logik som kommer att följa på detta kommer med all sannolikhet att bli en press nedåt på basinkomsten. Med andra ord är idén om basinkomst med stor sannolikhet en garanti för skapandet av ett riktigt trashanksproletariat.

 

3

Ett tredje problem rör behovet av arbete. Under 1800-talets början uppstod bland engelska textilarbetare den så kallade Luddit-rörelsen. Man slog helt enkelt sönder de nya ångdrivna vävmaskinerna eftersom dessa ansågs minska antalet arbeten. Argumenten för att vi har ett minskat behov av arbetskraft på grund av den tekniska utvecklingen är enligt min mening lika dåligt nu som det var då. Tvärtom har vi ett ökat behov av arbetskraft inom vård och omsorg. Äldre människor i Sverige har det på det stora hela fysiskt bra, men de är ofta ensamma och det finns ofta inte tid för att gå och handla med dem eller ta dem till fritidsaktiviteter. Med ett ökande antal äldre kommer dessa behov att öka. Barnfamiljer lider ofta av svår tidsstress och behöver avlastning. Exemplen kan mångfaldigas. Med en ovillkorlig basinkomst kommer människor att fråga sig varför de skall betala lön till personer som inte arbetar när det behövs många fler ”händer” inom områden som vård och omsorg.

Grundfelet med idén om en ovillkorlig basinkomst är just ovillkorligheten. Skall människor vilja betala skatt för andras välfärd måste ett antal villkor vara uppfyllda. Ett av dem är principen om reciprocitet, vilken kan förstås som ömsesidighet, att man produktivt bidrar till kostnaderna för välfärden i den mån man så förmår. Bryter man denna princip kommer med stor sannolikhet stödet för den generella välfärdspolitiken att erodera.

DN Debatt. 11 november 2017

Debattartikel

Bo Rothstein, professor i statsvetenskap:
”Basinkomst skulle skapa ett trashanksproletariat”

Repliker

 Lennart Fernström, chefredaktör för nyhetsmagasinet Syre:
”Felaktiga antaganden om basinkomst”

Mats Målqvist, docent i global hälsa, Uppsala universitet:
”Bristande förståelse för fattigdomens förutsättningar”

Simon Birnbaum, docent i statsvetenskap, forskare vid Institutet för framtidsstudier och IBF, Uppsala universitet:
”Fördomsfullt om basinkomst”

Slutreplik från Bo Rothstein:
”Vilken etik låter fullt friska slippa arbeta?”

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.