Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Borgerligheten saknar svar på de viktigaste frågorna”

Borgerliga debattörer: Det är nu – tre år före nästa val – som Alliansen måste lägga grunden för ett nytt, borgerligt Sverige. Samarbetet inom Alliansen är av en kvalitativt annan karaktär än tidigare borgerliga samarbeten. Den så kallade Högfors-andan från 2004 ger helt nya förutsättningar för långvariga borgerliga maktinnehav. Men situationen inför valet 2010 – då Alliansen lyckades fånga de frågor som verkligen spelade roll för väljarna – lär knappast återkomma 2014. På flera av de viktigaste områdena saknar borgerligheten i dag genomtänkta svar. Det gäller jobben och ekonomin, integrationen, rätts- och välfärdspolitiken. Viktigast är idéerna och hur man skapar en levande debatt med väljarna. Alla de fyra partierna måste utvecklas idémässigt, skriver tio borgerliga debattörer.

I skuggan av Socialdemokraternas kris och ledarskifte utspelar sig ett annat drama, mer lågmält men av minst lika stor betydelse för Sveriges politiska framtid. Borgerligheten behöver klara av samma reptrick som historiskt säkrat ett långvarigt maktinnehav för S: att parallellt med regerandet föra en idédebatt och utveckla kommande mandatperioders politik.

Detta är bakgrunden till att Timbro samlat en grupp namnkunniga personer, varav flera med erfarenhet av arbete i de borgerliga partierna, till ett gemensamt idéarbete. Vi varken kan eller vill enas om alla de frågor som väntar borgerligheten, men förenas av övertygelsen att svensk borgerlighet behöver en mer levande idédebatt.

Borgerligheten har historiskt ofta definierat sig själv utifrån vad den är emot, snarare än vad den egentligen vill. Ibland har rentav termen ”icke-socialistisk” fått ersätta ”borgerlig”. Betydelsen av etiketter ska inte överdrivas, men en politisk rörelse som vill bli framgångsrik måste sätta sina egna mål och definiera sin egen spelplan.

Samtidigt är samarbetet inom Alliansen av en kvalitativt annan karaktär än tidigare borgerliga samarbeten. Den så kallade Högfors-andan – det mentala systemskifte som 2004 resulterade i Alliansens bildande – ger helt nya förutsättningar för långvariga borgerliga maktinnehav. Detta skifte är en avgörande tillgång för svensk borgerlighet och det viktigaste som hänt svensk partipolitik på många decennier.

En avgörande förklaring till valresultatet 2010 var att Alliansen på ett mer relevant sätt än oppositionen lyckades fånga de frågor som verkligen spelade roll för väljarna. Men valet ägde rum i en mycket speciell situation: finanskrisens efterdyningar dominerade debatten, S hade en unikt svag ledning och var dessutom beroende av ett före detta kommunistparti som stora delar av den egna rörelsen misstrodde djupt. Den situationen lär knappast återkomma 2014.

Flera av de områden som är allra viktigast för väljarna är områden där borgerligheten saknar genomtänkta svar – i varje fall gemensamma sådana.

Ett sådant område är faktiskt Alliansens paradnummer – jobb och ekonomi. Alliansregeringens förtroende i ekonomiska frågor var påfallande stort genom hela krisen, i synnerhet i jämförelse med oppositionens. Men det var i en situation av akut krishantering och stort utanförskap, där den ensidiga utbudspolitiken uppfattades svara på de mest omedelbara frågorna. Vilken är egentligen den borgerliga politiken för fler nya företag, tillväxt och förbättrad konkurrenskraft? Här räcker arbetslinjen inte långt.

På motsvarande sätt står borgerligheten ganska vilsen inför integrationen. Inget av de borgerliga partierna har presenterat någon övertygande politik för att minska utanförskapet bland invandrare. Etableringsreformen är ett bra initiativ och kan förhoppningsvis bryta med den tidigare omhändertagandementaliteten. Men det krävs mer. Att reformen sägs vara den största förändringen av svensk integrationspolitik på 25 år säger nog mer om det gångna kvartsseklet än om den nya politiken.

Vårens migrationspolitiska uppgörelse med Miljöpartiet antyder dessutom ett minskat, snarare än ökat, fokus på självförsörjning och arbete. Ur ett borgerligt perspektiv borde den omvända prioriteringen vara den självklara: en genuin arbetslinjepolitik också för invandrare.

Ett tredje område är rätts- och rättighetspolitiken. Alliansens politik har här varit allt för defensiv och driven av omvärldens tryck snarare än egen reformvilja, vilket blev tydligt i de uppslitande interna konflikterna kring FRA-lagen. Den tekniska utvecklingen innebär både utmaningar och möjligheter ur ett borgerligt rättsperspektiv. Här behöver Alliansen formulera en sammanhållen politik där utgångspunkten är borgerliga idéer, snarare än ett ängsligt sneglande på hur opinionsvindarna blåser. Under sin andra mandatperiod behöver Alliansen återupprätta rätts- och rättighetspolitiken som det borgerliga kärnområde det faktiskt är.

Ett fjärde är välfärdspolitiken. Borgerligheten har kommit långt, från 90-talets endimensionella debatt om besparingar och effektivisering till dagens vårdvalsreform och snabba tillväxt av privata välfärds­leverantörer. Men fortfarande behandlas välfärdspolitiken som en förlorad fråga, alltför lätt retirerar borgerliga företrädare till defensiv argumentation om att de minsann vill satsa minst lika mycket skattepengar som vänstern. En åldrande befolkning och allt högre krav från medborgarna gör det nödvändigt med idéer om hur det offentliga åtagandet inom välfärden ska avgränsas och preciseras, och hur medborgarna själva kan ta ett större eget ansvar för delar av finansieringen.

Utan den tidigt och tydligt manifesterade styrkan i Allianssamarbetet hade varken valet 2006 eller 2010 kunnat vinnas. Samtidigt visar framförallt valet 2010 att samarbetet har sina risker: utan en bättre balans riskerar ”partikannibalismen” återigen att bli borgerlighetens stora problem. I praktiken var valet 2010 en storslagen seger för Moderaterna, men också ett svidande nederlag för framförallt Centern och Kristdemokraterna.

Organisatoriska lösningar på detta problem kan alltid diskuteras, men viktigare är idéerna och hur man skapar en levande debatt tillsammans med väljarna. För att bli långsiktigt stark behöver alla de fyra borgerliga partierna utvecklas idémässigt. Alliansen är en teknisk konstruktion, inte ett alternativ till egna idéer.

De idémässiga skillnaderna mellan de borgerliga partierna behöver bli tydligare, just för att det gemensamma arbetet ska kunna fortsätta vara framgångsrikt. Ett Allianssamarbete där de små partierna pressas ner mot fyraprocentsspärren är inte långsiktigt hållbart. Folkpartiet, Centern och Kristdemokraternahar har inte tillräckligt väl lyckats förklara för väljarna varför just deras parti tillför något unikt till det borgerliga projektet. Men ett ansvar vilar också på Moderaterna: stark uppslutning kring gemensamma förslag behöver kombineras med stort utrymme för egna idéer och perspektiv som avviker från andra Allianspartiers.

Allt detta är lättare sagt än gjort. Men den svenska borgerligheten har nu drygt tre år på sig att ta till vara en historiskt unik möjlighet – att verkligen lägga grunden för ett nytt, borgerligt Sverige. Vi är inte överens i alla delar om hur detta nya Sverige ska se ut, men desto mer övertygade om att det är nu det behöver formas.

Magnus Andersson, Thomas Idergard, Per-Egon Johansson, Sofia Nerbrand,
Ulrica Schenström, Mårten Schultz, Göran Thorstenson, Lars Tobisson, Håkan Tribell, Markus Uvell

Artikelförfattarna är medlemmar av Timbros Idékommission för Borgerlighetens framtid

Timbro

Den borgerliga tankesmedjan Timbro bildades 1978 och är en del av Stiftelsen Fritt Näringsliv (SFN). På uppdrag av det svenska näringslivet ska Timbro ”främja idéutveckling och opinionsbildning kring marknadsekonomins och den fria företagsamhetens betydelse för ekonomisk tillväxt och välfärd”.

Timbro är partipolitiskt obundet. Chef är Markus Uvell. Anslaget från SFN uppgår till cirka 25 miljoner kronor per år. Cirka 20 anställda jobbar på tankesmedjan. Varje år publicerar Timbro 10–15 böcker, ett tjugotal rapporter och håller ett hundratal seminarier och möten. Källa: timbro.se

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.