Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-08-05 06:56

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/bristande-mangfald-hos-bistandsorganisationer/

DN Debatt

DN Debatt. ”Bristande mångfald hos biståndsorganisationer”

Minst nio av tio av de som arbetar inom Läkare utan Gränser är lokalt anställd personal, något som inte speglas i organisationens insamlingsmaterial, skriver artikelförfattarna.
Minst nio av tio av de som arbetar inom Läkare utan Gränser är lokalt anställd personal, något som inte speglas i organisationens insamlingsmaterial, skriver artikelförfattarna. Foto: Kieran Kesner/TT

DN DEBATT 12/7.

Maria Eriksson Baaz, professor i statsvetenskap: De omfattande protesterna mot polisvåld i USA har fått en rad aktörer att ansluta sig till rörelsens mål, däribland biståndsorganisationer. Men branschen måste först själv granska sina problem med strukturell rasism.

Black Lives Matter (BLM) har fått en lång rad olika aktörer att, i alla fall på ett symboliskt plan och i ord, stödja rörelsens mål. Nu har även delar av det internationella biståndet anslutit sig. Den internationella ledningen för Läkare Utan Gränser medgav nyligen att organisationen är en ”del av en vit, privilegierad kultur”, att de ”misslyckats med att hantera den strukturella rasismen inom organisationen” och att de kommer att inleda ett reformarbete. Detta är en mycket välkommen utveckling. 

Biståndsorganisationer har länge omgivits av ett ”godhetsskimmer”. I den mån branschen ifrågasätts handlar det ofta om problem med korruption, uteblivna resultat eller negativa sidoeffekter. Det har länge varit tyst om hur även biståndet precis som andra branscher – eller kanske till och med ännu mer – har problem med strukturell rasism.

En aspekt av detta är den påfallande bristen på mångfald inom organisationerna, en fråga som länge varit ett känsligt kapitel, vilket ofta yttrat sig i oviljan att bidra med information om och delta i debatter om ämnet. De fåtal mindre undersökningar som har gjorts visar att medarbetarna vid de flesta svenska biståndsorganisationer till övervägande del består av kvinnor från medelklassen och att människor födda utanför, eller av föräldrar födda utanför Europa, lyser med sin frånvaro, inte minst i organisationernas styrelser. Detta trots att organisationerna bedriver en internationellt inriktad verksamhet. Att lyfta fram och diskutera varför det ser ut så vore ett första steg mot ett mer aktivt arbete för att öka mångfalden. 

Ett annat problem som präglar branschen – och även många internationella företag – är ojämlikheter i relation till samarbetspartner och anställda i det globala syd, tidigare kallat tredje världen eller utvecklingsländer. Detta yttrar sig bland annat i ofta milsvida skillnader i löner, förmåner och skyddsnät mellan så kallade ”internationellt anställda” och de som anställs i samarbetsländerna. Det är också de sistnämnda som lämnas kvar, ofta utan några som helst säkerhetsnät, om situationen i landet anses så riskabel att ”de internationella” måste evakueras hem till säkerheten.

Mer unikt för just biståndsorganisationer är att insamlingsarbetet och kommunikationen med allmänheten inte sällan göder stereotyper där vita människor utmålas som kompetenta, modiga räddare av passiva och hjälplösa personer på andra platser. Vanligt förekommande – inte minst i Läkare Utan Gränsers insamlingar – är att den vita människan intar huvudrollen medan mottagarna framställs som passiva hjälplösa offer, som saknar förmåga att rädda sig själva. 

Problemet med dessa bilder är många. De innebär ett systematiskt osynliggörande av de som utför det mesta av organisationernas arbete. Därför ger den här typen av marknadsföring en snedvriden bild av hur bistånd bedrivs i dag. Lokalt anställd personal står i de flesta organisationer nästan uteslutande för arbetet i samarbetsländerna. Minst nio av tio av de som arbetar inom Läkare utan Gränser är till exempel lokalt anställd personal, något som inte speglats i organisationens insamlingsmaterial.  

Ytterligare ett problem, som framlidne professor Rosling påtalade, är att informationsmaterialet ofta kommunicerar en bild som osynliggör hur levnadsvillkoren de senaste decennierna förändrats radikalt på många platser i det globala syd, med minskad fattigdom, bättre hälsa och utbildning samt högre förväntad levnadsålder.

Varför fortsätter biståndsorganisationer då att använda sig av bilder som inte speglar verkligheten? 

Vanligt förekommande är att den vita människan intar huvudrollen medan mottagarna framställs som passiva hjälplösa offer, som saknar förmåga att rädda sig själva.

Ibland legitimeras de utifrån en idé om att de genererar mer insamlings­medel och att behoven är så stora att ”målen helgar medlen”. Biståndsorganisationer fungerar – liksom mycket statlig verksamhet – alltmer som privata företag som arbetar på sina varumärken, mäter sina andelar på marknaden, arbetar genom gåvohandel, samarbetar med företag och kändisar och utför marknadsundersökningar.

Internationell forskning tyder på att det leder till en viss typ av framställningar i insamlingsmaterial såsom kränkande bilder av lidande kroppar och ett oproportionerligt stort fokus på flickor eftersom de ses som särskilt värdiga mottagare och därmed genererar mer medel. Dessutom bibehålls ett fokus på hur vita människor räddar hjälplösa andra. Detta bygger på en idé om att bidragsgivarna är vita och ger mer medel om de kan identifiera sig med och litar på personerna på bilderna. Men tanken om att ”målen helgar medlen” är ytterst problematisk. Strukturell rasism och fattigdom kan inte ställas emot varandra då de är intimt sammanbundna – både globalt och i Sverige.

Biståndsorganisationer måste således i högre grad beakta att de riskerar att bidra till rasistiska stereotyper och därmed diskriminering.

Människor som fysiskt liknar de som porträtteras som lidande (det vill säga icke-vita) sammankopplas med hjälplöshet, passivitet och underordning oavsett var de befinner sig. I Sverige uttrycks det i en väl dokumenterad diskriminering både i relation till myndigheter och till arbetsgivare.

Biståndet står således för stora utmaningar om de vill ta BLM-rörelsen på allvar. Läkare Utan Gränsers självkritiska utspel är mycket positivt och vi hoppas att dessa ord följs av handling och att andra följer efter. Men vi behöver också fler kritiska studier som granskar strukturell rasism inom biståndet och ger förslag till vägar framåt.

Biståndet är viktigt och lyfter fram globala rättvisefrågor, samtidigt som det arbetar konkret för att alla liv – även icke-vitas – har ett värde och måste räddas. Just därför är det särskilt centralt att de engagerar sig i kritisk självgranskning i relation till strukturell rasism. Det gäller självklart också de som är satta att granska biståndet – förutom myndigheter som Expertgruppen för Biståndsanalys också journalistbranschen och universitet.

Ämnen i artikeln

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt