Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Camerons EU-skepsis inte rätt väg för Sverige”

Brist på diskussion. Om ett fördjupat EU-bygge blir tillräckligt bra bör Sverige allvarligt överväga att delta och inte reflexmässigt följa Storbritannien ut i en oviss kyla. Men först måste partierna inför valet till Europaparlamentet nästa år förklara vad de vill i EU-frågan. Allt annat är ett svek mot demokratin, skriver ledande svenska EU-debattörer.

Eurozonkrisen och den brittiske premiärministern David Camerons utspel om folkomröstning har lyft upp den underliggande konflikt som länge funnits inom EU till ytan.

För Frankrike, Tyskland och många sydliga länder har EU hela tiden varit ett projekt under utveckling mot någon form av politisk union. Alla som varit i Bryssel en tid vet hur visionen har gett riktning och styrka i beslutsprocesserna, även om man har olika uppfattning om slutmålets exakta utformning.

Den tyska visionen har varit mer demokratisk och öppen, medan den franska velat ge mer inflytande till medlemsstaternas regeringar.

Eurozonländerna har nu i princip kommit överens om en fiskal och monetär integration. Ett av målen är att rätta till bristerna i eurons konstruktion. Flertalet av de länder som är utanför är uppenbarligen villiga att ansluta sig när de fyller kraven för att delta i euron och eurokrisen har svalnat. Ett nytt fördrag krävs dock som klarar ut hur en sådan fördjupad union skall styras och processen dit kan ta tid.

Främst Storbritannien – men också Sverige - har länge kämpat emot och istället framhärdat i att EU i första hand skall vara en utvecklad frihandelsunion

Den enade fronten har nu spruckit. Det mest dramatiska i Camerons tal är för svensk del inte löftet om folkomröstning efter en eventuell ny valseger. Cameron har lovat folkomröstning förr och Labour, som leder i opinionsmätningarna, har uttryckt skepsis mot idén.

Det historiska är i stället att Cameron har gett upp kampen. Han erkänner att en politisk union är en logisk konsekvens av eurosamarbetet, men gör också klart att Storbritannien inte kan eller vill bli del av den. Vi känner oss inte som en del av ett europeiskt folk, menar han

Cameron vill bevara Storbritanniens medlemskap i den del av EU som sysslar med den inre marknaden med goda argument som vi nästan aldrig hör i Sverige. Storbritannien skall vara delaktig men också ha inflytande över marknadens utformning, inte bli ett Norge eller Schweiz som bara är delaktiga.

Tyskland har reagerat positivt på att Storbritannien har grävt ner stridsyxorna mot unionsprojektet och vill se Storbritannien som en fortsatt viktig partner, inte minst när det gäller den interna marknaden och frihandeln. Det betyder inte att det förslag som Cameron har skisserat kommer att vara lättsålt till eurozonländerna. Att se den inre marknaden som ett eget politikområde, främst styrt av ministerrådet, kommer att bli svårt, eftersom inre marknadsaspekter ingår i merparten av alla EU-beslut.

När nu Storbritannien accepterat Eurogruppens planer är det uppenbart meningslöst för Sverige att fortsätta en ensam kamp. Det är därför lite förvånande att statsministern fortsätter att framhärda i ett svenskt motstånd. Det är inte i svenskt intresse att vi negligerar våra relationer till andra länder än Storbritannien.

Vi måste välja väg. Vill vi bli en del av kärnan eller vill vi tillsammans med Storbritannien förhandla om att delta i bara en del av EU-samarbetet? Engelska kommentatorer tar det för självklart att Sverige, Polen och kanske Danmark väljer det senare. Men nu i veckan har Polen bestämt sig för att gå med i den nya pakten och accelerera anslutningen till euron.

Det borde vara en väckarklocka. Vi får inte drabbas av hybris. Sverige är ett litet, extremt utlandsberoende land med små möjligheter att hävda våra intressen på egen hand. Frågan är hur det ska kunna ses som ett alternativ att välja en partner som eventuellt kommer att lämna samarbetet helt och hållet?

Vi behöver Europa för jobben och för att få kraft i samarbetet för ett hållbart samhälle. Sverige har dessutom en möjlighet att påverka den framtida unionens utformning - om vi väljer att hålla alternativet att vara fullt ut med i Europasamarbetet öppet.

En mer integrerad union skulle kunna innebära:

1. En alltmer samordnad utrikes- och försvarspolitik. Redan existerande fördrag talar om att man bör röra sig i denna riktning. Det är en utveckling som skulle välkomnas av en majoritet i alla EU-länder.

2. Budgetdisciplin. De regelverk som diskuteras för att förhindra en upprepning av en misskötsel av statsfinanserna har Sverige redan genomfört i brett politiskt samförstånd.

3. Gemensam inre marknad. Mycket har åstadkommits, men mycket återstår att göra. Sverige kan tillsammans med likasinnade driva på för en förändring.

4. Gemensam politik för ett hållbart samhälle. EU har blivit en ledande kraft i arbetet för en bättre miljö. Men arbetet har bara börjat.

5. Gemensam valuta och finansmarknad. Sverige är redan bundet av sitt fördrag att gå med i euron, men Sverige avgör själv när tillfället är lämpligt.

6. Gemensam regionalpolitik. Tysklands förbundskansler Angela Merkel har ställt kravet att länderna i kris genomför strukturella reformer innan de kan påräkna mer stöd, vilket är en begriplig position. Men utvecklingen i Sydeuropa, senast illustrerat i det italienska valet, visar hur svår balansgången är. De sociala konsekvenserna av en ensidig åtstramningspolitik riskerar att bli förödande. Strukturellt svaga regioner behöver dock stöd nu for att bekämpa arbetslösheten. Rätt utformat kan det leda till rätt typ av tillväxt.

Sverige skulle kunna påverka den fortsatta förhandlingsprocessen genom att tydliggöra vad EU inte skall göra. Det är en allmän uppfattning i Europa, inte bara i Sverige, att EU inte skall ta ifrån länderna självbestämmandet om utbildning, hälsa och socialförsäkringar eller andra liknande frågor.

Sverige kunde också verka för att unionen blir mer demokratisk, att de som vill leda unionen tvingas ställa upp i val och ta ansvar för sina beslut.

Alla förutsättningar kommer inte att falla på plats så som Sverige skulle vilja se dem. Vi måste lyssna också till andra. Men om det fördjupade unionsbygget blir tillräckligt bra, bör Sverige enligt vår uppfattning allvarligt överväga att delta, och inte reflexmässigt följa Storbritannien ut i en oviss kyla.

Den totala brist på diskussion om detta viktiga val som kännetecknar Sverige i dag är ett svek mot demokratin. Ett minimikrav är att partierna i god tid före valet till Europaparlamentet nästa år öppet förklarar vad de vill ifråga om EU:s framtid. För detta har både regeringen och oppositionen ett stort ansvar.

Anders Wijkman, ordförande i Romklubben, tidigare EU-parlamentariker Karl-Erik Olsson f d jordbruksminister och ­EU-parlamentariker Rolf Gustavsson, journalist Ulf Dahlsten, Senior Advisor i Global Utmaning och tidigare i EU-kommissionen Kristina Persson, ordförande i Global Utmaning och f d vice riksbankschef

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.