Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-18 11:19 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/civilsamhallet-maltavla-i-hatsk-och-okunnig-debatt/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Civilsamhället måltavla i hätsk och okunnig debatt”

Det är mycket välkommet att demokrativillkor nu utretts. Men att föregripa både remissvar och tillämpning av dessa nya kriterier, utan att förklara vad som menas eller vilka som avses, tyder på en oroväckande stress, skriver artikelförfattarna.
Det är mycket välkommet att demokrativillkor nu utretts. Men att föregripa både remissvar och tillämpning av dessa nya kriterier, utan att förklara vad som menas eller vilka som avses, tyder på en oroväckande stress, skriver artikelförfattarna. Foto: Fredrik Persson/TT

DN DEBATT 29/8. Civilsamhället är en garant för ett välfungerande samhälle. Men just nu är inte minst den del som på olika sätt vilar på religiös grund en tydlig måltavla i en allt mer hätsk debatt. Politiken behöver skaffa sig kunskap för att förhålla sig sansat och balanserat till de religiösa rörelserna, skriver företrädare för civilsamhällesorganisationer.

VAL 2018

Ett starkt civilsamhälle har historiskt varit en garant för ett välfungerande, demokratiskt och inkluderande samhälle. Men just nu är civilsamhället, inte minst det som på olika sätt vilar på religiös grund, en tydlig måltavla i en allt mer hätsk och okunnig debatt. Att urskillningslöst slå mot religion som värdegrund är inte ett sätt att ta tag i problemen med antidemokratisk och våldsam organisering. Snarare hotar det hela civilsamhället och riskerar att skada just det man säger sig vilja uppnå.

Civilsamhällets organisationer samlar mer än halva befolkningen i våra cirka 240.000 föreningar, stiftelser, samfälligheter och i trossamfund. Betydande andel av dessa har uttalad religiös grund. Civilsamhället utgör, med statsvetaren Erik Amnås ord, ”ett mångtydigt mellanrum där individen gestaltar sina uttrycksbehov på många olika sätt”. Vår verksamhet, de gemenskaper vi bygger och de förändringar vi åstadkommer har positiva effekter för såväl folkhälsan, välfärden som för demokratin. Utrymmet för detta är vår viktigaste uppgift att skydda.

Det finns en grundmurad uppfattning hos folk inom politik och förvaltning runt om i landet och i statens organisationer om att civilsamhällets organisationer är en helt nödvändig del av demokratin. Vi vet det, för vi möter den varje dag. Det underbyggs också av den resolution som Sveriges regering, och Sveriges regioner, landsting och kommuner ställt sig bakom i Europarådet: Fullödig demokrati har ett land bara med fria, rättvisa val och en levande mellanvalsdemokrati. Våra organisationer är helt nödvändiga för denna levande mellanvalsdemokrati.

Det måste finnas utrymme och stöd för den andliga dimensionen av människan i ett samhälle.

Men enligt rapporter från bland annat Göteborgs universitet, det amerikanska forskningsinstitutet PEW och det globala civilsamhällesparaplyet CIVICUS backar nu demokratin, centrala mänskliga friheter som religions- och övertygelsefriheten och civilsamhällets handlingsutrymme i stora delar av världen. Sverige är inget undantag.

Därför är vi bekymrade över en utveckling där myndigheter agerar så att organisationernas medlemsdemokrati kringskärs. Samarbetsvillkor anpassade till kommersiella aktörer och detaljstyrning av föreningsbidrag som om de vore beställningar är risker vi påtalat länge. Men den senaste tiden har vi sett flera exempel på hur civilsamhället rentav behandlats som hot mot demokratin.

1

För det första förekommer fler slarviga och direkt felaktiga beskrivningar av civilsamhället, även från myndighetshåll. Ett allvarligt exempel är vissa studier och rapporter som publicerats, såsom ”Muslimska brödraskapet i Sverige” som skrevs på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och rapporten ”Den digitala kampen – autonoma rörelser på nätet” som publicerats av Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI). Där MSB-rapporten grundlöst pekar ut ett flertal muslimska organisationer och individer som samhällsfarliga, misstänkliggör FOI-rapporten en organisation för att den granskar nazistisk verksamhet.

Båda myndigheterna har efter kritik (i MSB:s fall har rapporten till och med underkänts som underlag för myndighetsutövning av förvaltningsrätten) tagit avstånd från information i rapporterna. Trots det ser vi hur samma information ändå används av politiker, kommuner och myndigheter och hur föreningar möter svårigheter genom inställda samarbeten och en ökad hotbild som följd.

2

För det andra tycks allt fler offentliga aktörer bedöma organisationer olika i bidragsprövningen. Göteborgs stad har ifrågasatt verksamhet bedriven av en kristen scoutorganisation, med hänvisning till deras konfessionella budskap och Stockholms läns landsting har fattat beslut om en översyn av föreningsbidrag, med intentionen att från 2020 helt strypa medel till religiöst kopplade ungdomsorganisationer. Bedömningar som dessa tycks vila på en uppfattning att religion i sig är av ondo och att religionsfrihet enbart innebär frihet från – men inte till – religion.

3

För det tredje finns en uppenbar nervositet i frågorna från politiskt håll. Som ett exempel har företrädare för flera partier uttalat att Myndigheten för stöd till Trossamfund (SST) bör läggas ner helt, bland annat med hänvisning till att bidrag gått till religiösa organisationer som, med Anders Ygemans (S) ord från i maj ”inte har klarat grundläggande demokratikriterier”.

Det är tunga anklagelser, därför är det mycket välkommet att demokrati­villkor nu utretts. Men att föregripa både remissvar och tillämpning av dessa nya kriterier, utan att förklara vad som menas eller vilka som avses, tyder på en oroväckande stress. Och det bidrar till misstänkliggörande av stora delar av civilsamhället.

Sverige måste göra kraftfulla insatser för att motverka antidemokratisk och våldsam organisering. Det får aldrig bli liktydigt med att urskillningslöst slå mot religion som värdegrund. Det riskerar till och med att få rakt motsatt effekt.

Vi är oroliga för att de exempel på bristande process och tvivelaktiga utgångspunkter som vi beskrivit ovan utvecklas till en norm, där civilsamhället riskerar att skadas allvarligt under de två år som kvarstår tills dessa två utredningar kan omsättas i politik.

Om vissa organisationer särbehandlas och granskas med andra måttstockar än andra och om falska uppgifter om dem inte tas på största allvar så hotas hela civilsamhällets rättssäkerhet. Det är allvarligt även för samhället i stort.

Civilsamhället är arenan för människor att organisera sig demokratiskt i enlighet med sin övertygelse. Det konfessionella civilsamhället har en unik roll för att bekämpa avarter där religion används som argument för motsatsen till vår människosyn om allas lika värde. Det har också särskilda nycklar för den existentiella hälsan, som ser ut att sjunka i vårt land.

Det måste finnas utrymme och stöd för den andliga dimensionen av människan i ett samhälle. Liksom civilsamhället i stort är trosbaserade organisationer pusselbitar för människans förståelse av världen och sin egen plats i den. Det finns många anledningar att värna den religionsfrihet, yttrande- och organisationsfrihet som gått hand i hand med hela det svenska demokratiska projektet.

Politiken, nationellt, regionalt och lokalt behöver skaffa sig kunskap för att förhålla sig sansat och balanserat till de religiösa rörelserna. Ni som politiska ledare i Sverige måste ta ert ledarskap i denna fråga. Tydligt försvara hela det demokratiska civilsamhället och berätta att ni ser och vet att den överväldigande majoriteten av religiös organisering i Sverige bidrar till ett bättre samhälle. Civilsamhället är en avgörande partner, inte en motståndare, i arbetet för demokrati, inkludering, öppenhet, mångfald och mänskliga rättigheter. Civilsamhällets demokratiska bidrag är viktigare än någonsin.

DN Debatt.29 augusti 2018

Debattartikel

Företrädare för civilsamhällesorganisationer:
”Civilsamhället måltavla i hätsk och okunnig debatt”

Repliker

Bengt Sahlberg, professor emeritus i kulturgeografi:
”Staten ska inte organisera och finansiera religiösa verksamheter”

Anna Bergström och Ulf Gustafsson, Humanisterna:
”Religiösa organisationer måste granska sig själva hårdare”

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.