Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-09-27 16:40

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/coronakrisen-kraver-fordjupat-alternativ-till-januariavtalet/

DN Debatt

DN Debatt. ”Coronakrisen kräver fördjupat alternativ till januariavtalet”

Samarbetet mellan progressiva och liberala partier har visat att det klarar av att hantera en kris. Det är ett viktigt besked. För detta är inte den sista krisen, skriver Daniel Färm och Anne-Marie Lindgren.
Samarbetet mellan progressiva och liberala partier har visat att det klarar av att hantera en kris. Det är ett viktigt besked. För detta är inte den sista krisen, skriver Daniel Färm och Anne-Marie Lindgren. Foto: Margareta Bloom Sandebäck, Jessica Gow/TT

DN DEBATT 10/9.

Daniel Färm och Anne-Marie Lindgren, Tankesmedjan Tiden: Den historiska 100-miljardersbudgeten är en stark grund för utvecklat samarbete.

Hanteringen av coronakrisen har stärkt regeringssamarbetet mellan de två liberala och de två progressiva partierna. De är ännu inte helt sammansvetsade. För det krävs ett mer genomgripande och sammanhållet program.

Politiska samarbeten med andra partier är sällan oproblematiska. När människor engagerar sig i eller röstar på ett parti så sker det utifrån djupa övertygelser om hur samhället borde utvecklas. Att ens parti då ska behöva kompromissa i flera viktiga frågor med politiska partier som utgår från andra idégrunder är – och ska vara – svårt att acceptera.

Det är inte orimligt att vissa av de förslag som Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet har drivit igenom i regeringssamarbetet får kritik. Vi har själva i flera olika sammanhang ifrågasatt såväl slopandet av värn­skatten som värnandet av arbetskraftsinvandringen, marknadsstyrningen i välfärden och de påtvingade försämringarna av arbetsrätten – för att nämna några av de förslag som minskar jämlikheten. Omgörningen av Arbetsförmedlingen, det höjda taket för rutavdraget och mer generösa 3:12-regler för företagsägare är några av de förslag som dessutom är både ogenomtänkta och missriktade.

Men om man vill vara med och forma samhället så måste man också vara beredd att forma samarbeten med partier som sammantaget ändå vill bidra till förändringar i rätt riktning. Det nuvarande regeringssamarbetet har inte vuxit fram ur förbehållslös kärlek mellan partierna. Det finns i flera avseenden uppenbara skillnader i synsätt. Men samarbetet har visat sig vara oväntat starkt och konstruktivt när det har gällt att hantera och stabilisera den på många sätt svåraste krisen på åtskilliga decennier.

Det nuvarande regeringssamarbetet har inte vuxit fram ur förbehållslös kärlek mellan partierna.

Faktum är att hanteringen av corona­krisen troligtvis har varit avgörande för att stärka samarbetet mellan de två liberala och de två progressiva partierna. De är ännu inte helt sammansvetsade. Men att ha baxat igenom krispaketens enorma mångmiljardsatsningar och -stöd visar ändå på att det finns en mycket stor samarbetsvilja när det verkligen gäller. Krispaketen kan mycket väl visa sig bli det som får Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna att gå från att vara motvilliga förvaltare av ett förhandlingsresultat till att bli verkliga samarbetspartners.

Vägen till ett harmoniskt och problemfritt regeringssamarbete är knappast spikrak eller utan hinder. Migrationsfrågan, skattesänkningar och las-förhandlingarna är några av de frågor där vissa av samarbetspartierna drar i olika riktning. Det är dock inget nytt. Under tidigare rödgröna samarbeten har det funnits rejäla interna motsättningar i enskilda sakfrågor. Motsättningar fanns även inom den borgerliga regeringen 2006–2014, exempelvis om kärnkraften, fastighetsskatten och vårdnadsbidraget. Men dessa motsättningar undertrycktes för att inte störa bilden av en sammanhållen allians. Det var också just undertryckta konflikter – främst synen på SD – som till slut spräckte Alliansen.

Problemet är alltså inte att det finns skilda prioriteringar, utan hur dessa hanteras. Att vara ärlig med att det finns skillnader behöver inte vara någon nackdel. Samtidigt ställer det krav på alla de samverkande partierna att utveckla metoder och ömsesidig respekt för att hantera dessa skillnader. Det är dock inte enbart Socialdemokraterna som har att lyssna till de övriga partierna. Centerpartiet, Miljöpartiet och Liberalerna behöver också respektera att det största regeringspartiet har viktiga frågor att försvara inför de egna väljarna.

Mycket talar ändå för att det nuvarande regeringssamarbetet kommer att fortsätta. Dels för att det har börjat finna sina former. Det tydliga och kloka greppet om den fortsatta krishanteringen är ett uttryck för detta. Dels därför att det enda alternativet i praktiken inte är något alternativ. Att Centerpartiet och Liberalerna skulle ansluta sig till ett framväxande konservativt högerblock, med uttalat antiliberala Sverigedemokraterna, är högst osannolikt. Dessutom har mycket ont blod flutit mellan de gamla allianspartierna.

Coronakrisen ställer stora krav såväl på den ekonomiska politiken som på arbetsmarknadspolitiken. Det kräver lika noggranna som förutsättningslösa analyser av dagens samhällsproblem och vilka metoder som är mest effektiva för att hantera dem.

Politiken står inför en på många sätt ny verklighet. Coronakrisen ställer stora krav såväl på den ekonomiska politiken som på arbetsmarknadspolitiken. Det kräver lika noggranna som förutsättningslösa analyser av dagens samhällsproblem och vilka metoder som är mest effektiva för att hantera dem. Januariavtalet är här inte användbart som riktgivare. Det är en samling mer eller mindre punktvisa åtgärder utan egentligt sammanhållande linje.

I dag krävs ett mer genomgripande och sammanhållet program, som höstens historiska 100-miljardersbudget är en extremt stark grund för. Ett sådant program behöver utgå från en gemensam analys av statens roll för ekonomin och vilka åtgärder som mest rationellt stöttar företagande och sysselsättning. Det behöver även svara upp mot vad som krävs för att skydda och stärka välfärden – inklusive en stark trygghet för vanligt folk i dessa omfattande förändringar. Avgörande är att stärka den jämlikhet som all forskning visar är nödvändig för stabiliteten i samhället.

Vid sidan av regeringens och samarbetspartiernas mycket kraftfulla satsning på välfärden finns ett antal frågor som kräver särskild politisk uppmärksamhet, bland annat:

Höjd skatt inte minst på kapital och höga inkomster.

Permanent förstärkning av a-kassan.

Kraftfulla insatser mot gängkriminaliteten som innefattar såväl fortsatta satsningar på polis och kriminalvård som tydliga förebyggande insatser.

Förändring av friskole- och skolvalssystemen, så att de blir mindre segregerande.

Mer kraftfulla insatser för att öka sysselsättningen bland utlandsfödda.

Dagens regeringssamarbete hade sin grund i en gemensam uppfattning om det nödvändiga i att hålla gränslinjen klar mot högerpopulism och enögd nationalism. Den uppgiften kräver att de samverkande partierna också driver en politik som övertygar väljarna om att det finns bättre alternativ.

Samarbetet mellan progressiva och liberala partier har visat att det klarar av att hantera en kris. Det är ett viktigt besked. För detta är inte den sista krisen som vi kommer att utsättas för.

För att klara kommande utmaningar behöver samtliga partier i samarbetet utgå från en hög grad av social medvetenhet, pragmatism och ett jordnära förhållningssätt. För ett samhälle med minskade klyftor är ett samhälle som står starkare inför kriser. Nu behöver därför reformer för att stärka jämlikheten sättas i centrum för det liberal-progressiva regeringssamarbetet.

Ämnen i artikeln

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt