Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-09 16:17

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/coronaviruset-kan-fa-globaliseringen-att-backa/

DN Debatt

DN Debatt. ”Coronaviruset kan få globaliseringen att backa”

Ett skäl till att de ekonomiska effekterna av spridningen av virussjukdomen covid-19 kommer att bli allvarligare än sarsepidemin för 17 år är att Kinas ekonomi nu är mycket större och mer integrerad i världsekonomin, skriver Klas Eklund. Bilden från en kretskortsfabrik i Suining, Kina.
Ett skäl till att de ekonomiska effekterna av spridningen av virussjukdomen covid-19 kommer att bli allvarligare än sarsepidemin för 17 år är att Kinas ekonomi nu är mycket större och mer integrerad i världsekonomin, skriver Klas Eklund. Bilden från en kretskortsfabrik i Suining, Kina. Foto: TT

DN DEBATT 3/3.

Klas Eklund: En omfattande epidemi med karantäner och stoppade transporter kan i ett känsligt läge för världsekonomin ytterligare bromsa. 

Företagen kortar produktionskedjorna och globaliseringen börjar backa. Efter ett antal år kan totalkostnaderna bli betydande: för världen som helhet blir inkomsterna blir lägre och fattigdomen biter sig fast längre.

Det nya coronaviruset sprider sig. Det kan verka cyniskt att diskutera dess ekonomiska effekter medan människor dör. Icke desto mindre bör vi göra det. Viruset kan ge långtgående effekter på världsekonomin.

Epidemier är inget nytt. Bara under senare år har vi sett sars, ebola och svininfluensa. Den vanliga synen bland ekonomer är att epidemier slår mot produktion och handel under ett par kvartal, men att återhämtningen normalt går snabbt när spridningen stoppats och produktionen kommer i gång. Ibland blir återhämtningen till och med starkare än nedgången, när förlorad mark tas igen. Produktionskurvan kommer då att se ut som ett V, där den högra uppåtgående skänkeln når över den vänstra nedåtgående.

Till att börja med trodde många att vi även denna gång skulle få se ett V-format förlopp, som vid sarsepidemin för 17 år sedan. Vi kan emellertid nu konstatera att de ekonomiska effekterna blir allvarligare. Det blir inget V, snarare ett U – och risken är att återhämtningen blir än svårare och mer långdragen än så.

Ett skäl är att Kinas ekonomi nu är mycket större och mer integrerad i världsekonomin. Det medför allvarliga ekonomiska avbräck, samtidigt som både sjukdom och ekonomiska problem snabbt kan sprida sig till andra länder. Ett annat skäl är att det nya coronaviruset slagit till vid en känslig tidpunkt, då globaliseringen redan befinner sig på reträtt och ekonomierna är sårbara.

Sammantaget medför alla dessa direkta och indirekta konsekvenser att världsekonomin som helhet kommer att växa långsammare i år än vad prognosmakarna tidigare trott – med följdeffekter på arbetslöshet och inkomster.

Vad gäller de förstnämnda, direkta effekterna ser vi att smittspridningen nu bromsar in i Kina. Fabriker som varit stängda börjar öppnas, men det tar tid att få i gång produktionen eftersom miljontals arbetare på grund av karantän och stoppade transporter fortfarande befinner sig i hembyarna, långt från sina arbetsplatser.

Statistik över produktionsbortfallet har börjat trilla in. Den visar på en abrupt nedgång. Transportsektorn har den gångna månaden haft 80 procent lägre beläggning än normalt. 200 miljoner färre människor har kommit tillbaka till städerna efter det kinesiska nyåret. Biobesöken har fallit med över 99 procent. Elproduktionen minskar. Kolanvändningen har halverats. Många företag rapporterar att de går med förlust och att de kan hålla ut högst ett par månader innan de måste lägga ner. Investeringsplanerna har störtdykt.

Fastighetsmarknadens omsättning är bara en tredjedel av den normala. Så kallade sentimentsindikatorer – som visar framtidstron – har rasat till den lägsta nivån någonsin. Och detta gäller för hela Kina, inte bara den hårdast drabbade Hubeiprovinsen.

Sammantaget medför detta att Kinas bnp-tillväxt under första kvartalet blir negativ. Kinas ekonomi krymper; kanske med ett par procent, kanske mer. Det ska jämföras med en tillväxt på 5–6 procent i normala fall.

Eftersom Kina utgör en femtedel av världsekonomin betyder bara detta att världens tillväxt under första kvartalet dämpas med cirka 1,5 procentenheter; en effekt långt större än vid sars.

Och då har vi ännu knappt ens börjat se effekterna i andra länder. Epidemin har hittills nått över 50 länder och fått rejält fäste i Sydkorea, Italien, Japan och Iran. Dessa fyra står för nästan 10 procent av den globala ekonomin. Tillsammans med Kina är med andra ord redan en tredjedel av världens bnp direkt påverkad. Karantänsbestämmelser, produktionsnedskärningar och minskade transporter även i dessa länder kommer att ge direkta effekter på global bnp även under andra kvartalet.

Till detta kommer de indirekta effekterna i andra länder av att produktionsenheter hålls stängda och transporter ställs in. Världens företag är hopknutna i ett nät av underleverantörer och produktionsenheter i många länder. Kina är världens största exportör av industrivaror och halvfabrikat. Om detta system skadas, påverkas produktionen negativt även i länder dit det nya coronaviruset inte nått. Företag i Sverige kan få brist på insatsvaror, inte för att viruset sprids i Sverige utan för att det har spritts i länder där underleverantörerna finns och där produktionen stoppats av karantänsbestämmelser.

Psykologi är ännu en faktor som ger negativa effekter. Medierna rapporterar och vi blir rädda. Vi ställer in resor, konferenser, jobbar hemifrån, shoppar mindre – vilket kan vara berömvärt, men sänker produktionen. Allt detta påverkar också finansmarknaderna. Börserna skräms av produktionsminskningar och framtida vinstfall – varvid placerare passar på att ta hem vinsterna efter en tidigare uppgång. Så faller börserna, och pessimismen tar ett varv till.

Sammantaget medför alla dessa direkta och indirekta konsekvenser att världsekonomin som helhet kommer att växa långsammare i år än vad prognosmakarna tidigare trott – med följdeffekter på arbetslöshet och inkomster. Riktigt obehagligt kan det bli om smittan får fäste i USA och Tyskland – stora ekonomier med omfattande handel – och i Afrika, med dess stora och växande befolkning och sämre möjligheter att stoppa smittspridning.

Men viruset – och virusbekämpningen – kan ge ännu vidare effekter. Det senaste kvartsseklet har kännetecknats av globalisering. Världshandeln har ökat, liksom investeringar över gränserna. Många varor produceras i globala ”produktionskedjor” med komponenter från flera tillverkare i olika länder. Det har gett högre produktivitet och bidragit till att fattigdomen i världen fallit markant.

De senaste åren har den här processen hotats. Brexit skapar nya handelshinder. Handelskriget mellan Kina och USA har höjt tullar på många varor. Rivaliteten mellan stormakterna om vem som ska styra framtidens AI och 5G riskerar att driva fram en klyvning av världsekonomin, där inte minst europeiska företag kan komma i kläm.

Tullar och handelshinder fördyrar och försvårar internationell arbetsfördelning. Följden är att många företag ser över sina produktionskedjor för att göra dem mindre sårbara. Man omlokaliserar produktion till vad som uppfattas som säkrare områden. Världshandeln växer numera bara hälften så snabbt som före finanskrisen. En omfattande epidemi med åtföljande karantäner och stoppade transporter kan i detta känsliga läge ytterligare bromsa handel och investeringar. Företagen kortar produktionskedjorna en vända till. Globaliseringen börjar backa.

Den utvecklingen lär ge långsammare produktivitetstillväxt. Efter ett antal år kan de ackumulerade kostnaderna bli betydande: för världen som helhet blir inkomsterna blir lägre, fattigdomen biter sig fast längre. De ekonomiska viruseffekterna kan alltså bli klart mer långsiktiga och obehagliga än vad de flesta räknar med.