DN Debatt. "Dags att inkludera fler än bara svenska män när vi bokstaverar"

Under hösten 2017 publicerades #metoo-vittnesmål under hashtaggarna #nödvärn och #givaktochbitihop. Kvinnor inom polisen och försvarsmakten vittnade om sexuella trakasserier och diskriminering i starkt mansdominerade, hierarkiska miljöer. Jämställdhetsarbetet går långsamt inom de myndigheter som har som främsta uppgift att skydda Sverige och våra grundläggande värderingar: demokrati och mänskliga rättigheter. En uppgift som inte bör ligga på enbart hälften av befolkningen.

Så sent som 1989 bröts Sveriges sista yrkesmonopol då kvinnor i teorin fick tillträde till samtliga militära befattningar. Andelen anställda kvinnor inom Försvarsmakten är i dag 17 procent. Bland poliser utgör de 32 procent. Många myndigheter ligger fortfarande långt efter sina mål.

För att ändra på siffrorna och machokulturen har olika satsningar gjorts de senaste åren. Svenska myndigheter har jobbat med att jämställdhetsintegrera sina verksamheter och förbättrat sin kommunikation för att bättre nå ut till olika målgrupper. I dessa verksamheter som är en central del av det offentliga Sverige finns en tydligt uttalad ambition om att kommunicera mer jämställt och jämlikt. Men risken är att visionerna fastnar som målsättningar i presentationer och powerpoints. Det som framför allt behövs nu är konkreta verktyg.

För samtidigt finns det en grundläggande sak vi alla tycks ha glömt: det handlar inte bara om vad vi säger utan hur vi säger det. Ord är mer än bara bokstäver och vilket språk vi använder påverkar hur vi förhåller oss till vår omvärld. Språk är en aktiv handling som skapar en bild av verkligheten.

I den internationella så kallade Natostandarden blandas grekiska bokstäver (Alfa, Delta) med vanliga ord (hotel, golf, tango), personnamn (Juliett, Oscar) och ortsnamn (India, Quebec).

Det bokstaveringsalfabet som bland andra Försvarsmakten, Polisen och den nationella sjöfarten dagligen använder över radio består i dag av enbart mansnamn. Svenska mansnamn. Sedan 1891. Det innebär att myndigheter, och många andra, varje dag kommunicerar med traditionellt svenska mansnamn som enda referenspunkt. Att utgå från ett begränsat urval av traditionella mansnamn reproducerar bilden av vilka som kan och bör arbeta inom dessa yrkesgrupper. Adam, Bertil, Gustav och Rudolf sänder alla en och samma signal. Alfabetet används dessutom av oss alla när vi ska boka biljetter, reservera sittplatser, uppge vad vi heter när vi citeras i tidningar. Särskilt märkligt blir det för oss med namn som inte är traditionella svenska namn, som ständigt måste bokstavera vad vi heter i olika sammanhang. Att det enda vi då har tillgång till är svenska mansnamn är en slags symbolisk utplåning – vi har inte tillträde till ett språk som också inkluderar oss. Inte ens när vi måste förklara vad vi heter.

I den internationella så kallade Natostandarden blandas grekiska bokstäver (Alfa, Delta) med vanliga ord (hotel, golf, tango), personnamn (Juliett, Oscar) och ortsnamn (India, Quebec). I den svenska versionen är det däremot bara män som gäller och har gällt sedan 1891 när det svenska fonetiska alfabetet kom till. Nu är det 2018. Det är dags att börja spegla Sverige som det ser ut i dag.

Därför presenterar Rättviseförmedlingen och Fredrika Bremer Förbundet nu ett förslag på ett nytt bokstaveringsalfabet. Här finns namn som Pippi, Khaled, Doris och Laila. Med vårt nya alfabet vill vi förse myndigheter och den breda allmänheten med ett konkret verktyg för att öka jämställdheten och förbättra representationen.

Vi har jobbat länge med att ta fram 28 namn som är representativa för Sverige, här och nu. Det nya alfabetet måste vara både inkluderande och funktionellt. På en knastrande radiolinje är det extra viktigt att det är vattentätt. Därför har det nya alfabetet granskats av experter inom språk och fonetik från bland annat Stockholms och Lunds Universitet för att säkerställa hörbarhet och funktionalitet när det används i exempelvis radiokommunikation.

Vårt alfabet är noga framtaget för att i möjligaste mån undvika förväxlingar. Precis som i den gamla versionen är alla namn i det nya bokstaverings­alfabetet tvåstaviga. Vårt nya förslag fungerar i teorin lika bra som det gamla bokstaveringsalfabetet, enligt experterna vi pratat med.

Att inkludera fler än bara män med traditionellt svenska namn är viktigt för att synliggöra den bredd av människor som finns i samhället. Vi behöver kunna tala med ett språk som är allas. Myndigheter behöver vara öppna och inkluderande arbetsplatser för att kunna attrahera nya medarbetare med olika erfarenheter och bakgrunder. Dagens alfabet är ett hinder eftersom det bokstavligen skickar fel signaler till medarbetarna och till Sveriges alla invånare.

Om svenska myndigheter tar till sig vårt förslag på ett nytt bokstaveringsalfabet visar de att de har förstått hur Sverige ser ut i dag och hur vi alla påverkas av språket vi använder. En verksamhet som vill komma framåt behöver våga se över de egna rutinerna, regelverken och ritualerna. En nystart förutsätter handfasta och funktionella verktyg. Det här är inte en symbolhandling utan en konkret möjlighet till förändring varje dag. Det finns ingen ursäkt för varför vi i dagligt tal endast ska utgå från män. 

Det ligger i sakens natur att även mindre justeringar kan upplevas som ett kulturellt kvantsprång för vissa personer, eftersom det ofta känns tryggt och bekvämt att fortsätta göra som vi alltid har gjort. Men normer bryts och standarder byts, det finns inget mer progressivt än det. Kan ett land smärtfritt byta till högertrafik kan det också lära sig bokstavera på nytt, för en ny tid, med nya utmaningar och möjligheter för Sverige.

Förändring kräver inte tid – utan nya initiativ. Här är ett.