I veckan röstade EU-parlamentet för nya regler för att stoppa katastrofen med plast i miljön och i våra hav. Reglerna som tagits fram på rekordfart är ett första steg. Nu är det klart att producenterna av förpackningar måste ta ansvar även när förpackningarna riskerar att bli skräp. Dessutom har producenter av cigaretter fått ett tydligt ansvar för fimparna. Vi uppmanar nu regeringen att gå före och snarast göra verklighet av EU:s direktiv i Sverige samt införa flera kraftfulla åtgärder mot plast som riskerar att hamna i naturen.

Plasten har fullständigt invaderat vår livsmiljö. Plasttillverkningen har ända sedan 50-talet ökat i en rasande fart och i dag tillverkas mer än 400 miljoner ton plast per år. Fram till år 2015 uppskattas att 6 300 miljoner ton plastavfall uppkommit globalt och att 79 procent av detta avfall finns kvar i antingen deponier eller som skräp ute i naturen.

Ingen vill ha det skräpigt, och när vi frågar människor om de skräpar ner säger de allra flesta nej. Men trots det finns det skräp nästan överallt – från Kebnekaises topp, längs våra kuster, i haven, och i våra städer. Och så ser det ut – världen över. Vi hittar plastskräp överallt. I länder som saknar en effektiv avfallshantering är problemet stort. Men även i länder med fungerande infrastruktur hamnar mängder med avfall utanför systemet och blir till skräp. Varför har vi blivit så slarviga med vårt avfall?

Ingen vill ha det skräpigt, och när vi frågar människor om de skräpar ner säger de allra flesta nej. Men trots det finns det skräp nästan överallt – från Kebnekaises topp, längs våra kuster, i haven, och i våra städer.

Den globala och omfattande miljö­katastrofen med plast i miljön är numera ganska välkänd. I våra hav flyter mer än 150 miljoner ton plast runt. Och det bara fylls på. Bara på västkusten motsvarar den skräpmängd som flyter in omkring 120 badkar per dygn. Medelhavet har den högsta koncentrationen av plastskräp i hela världen – fyra gånger större än den gigantiska plastsoppan i nordöstra Stilla havet. All denna plast gör skada i haven.

Varje år ökar mängden plast i haven med mellan 5 och 13 miljoner ton. Det mesta kommer från land via vattendrag och vindar. Mycket av denna plast består av föremål som bara använts en kort stund innan de slängts bort. Runt 40 procent av all plast som tillverkas används till engångsförpackningar, som också toppar listorna över det vanligaste skräpet i havet. Endast en tredjedel av Europas totala plastavfall på 27 miljoner ton återvinns.

Allt är förstås inte av ondo när det gäller plast. Plasten har revolutionerat våra liv på många sätt – det är ett fantastiskt material med många unika egenskaper. Men om plasten hamnar i miljön ställer den till stora problem. Plast som hamnat i havet stannar kvar där i hundratals, kanske tusentals år. Plasten kan också skada land- och vattenlevande djur och efter att den fragmenterats till mikroplaster kan den till slut hamna på våra mattallrikar. Att stoppa flödet av plast till naturen är en svår utmaning och ingen enkel sak att åtgärda.

Vi har vant oss vid billiga, lätta och praktiska varor och förpackningar av plast. När vi väl använt plastprodukten har den inget större värde och som därför inte återvinns i så hög grad. Samtidigt konsumerar vi allt mer mat och varor i plastförpackningar. Sugrör och godisförpackningar är ett par exempel på plast som ofta hamnar i naturen och som också kan skada djuren.

Men det finns hopp. Insikten om miljökatastrofen har skapat ett enormt intresse världen över och en rad initiativ inbjuder till konkreta handlingar mot plastskräpet. Vid FN:s miljömöte (UNEA) nu i dagarna fanns en unik möjlighet för världens länder att komma överens att driva en ambitiös internationell politik för att stoppa läckaget av plast till naturen, och driva på för mandat att ta fram ett globalt bindande avtal med målet att stoppa utsläppen av plast till miljön och få en 100-procentig återvinning och återanvändning av plastavfallet senast 2030. I många delar av världen har olika plastförbud och andra åtgärder redan införts för att stoppa plasten från att hamna i naturen.

Inom EU har en ny lagstiftning med förbud och andra åtgärder mot vissa engångsartiklar av plast tagits fram på rekordtid. I den nya lagstiftningen är det klart och tydligt att producenterna av förpackningar har ett ansvar för dessa när de riskerar att bli skräp. Dessutom har tillverkarna av cigaretter fått ett tydligt ansvar för fimparna med filter som skräpar ner. Dock är det många år innan lagstiftningen måste vara implementerad i Sverige.

I Sverige tillsatte den förra regeringen en statlig plastutredning som tillför djup kunskap om problemet med plast i naturen. Det är bråttom och med den statliga utredningen i ryggen och all annan kunskap på myndigheter och andra organisationer har vi stora möjligheter att gå före. Inför regeringsbildandet i januari kom de politiska partierna överens om att Sverige ska vara drivande inom EU när det gäller utfasningen av onödig engångsplast.

Vi vill uppmana den nya regeringen att inte tappa det stora intresset som finns kring nedskräpningsfrågan både i Sverige och internationellt. Det är viktigt att se till att arbetet mot plastskräp i vår miljö fortsätter och förstärks. Det är dags för regeringen att ta ledningen inom EU och globalt i arbetet att stoppa utsläppet av plast. 

Vi uppmanar regeringen att:

• Driva på att FN får mandat att ta fram ett globalt bindande avtal med målet att stoppa utsläppen av plast till miljön och få en 100-procentig återvinning och återanvändning av plastavfallet senast 2030.

• Gå före och omedelbart införa aktuella förbud och åtgärder mot onödig engångsplast.

• Se till att producenter och företag i hela värdekedjan tar ett helhetsgrepp och minskar användningen av jungfrulig plast. Plast som produceras bör ha hög kvalitet med ett värde på återvinningsmarknaden. Konsumtionen av jungfrulig plast måste ned och resursen tas om hand bättre i avfallshanteringssystemen.

• Införa åtgärder så att mer plast återvinns och att återvunnen plast får ett större värde.

• Tillsätta en nationell resurs för samordning av plastfrågan i enlighet med den statliga plastutredningens förslag.

• Låta tillverkarna ta en större del av avfallskostnaderna; miljöeffekter av nedskräpningen bör ingå i priset på exempelvis förpackningar, varor och transporter.

• Underlätta för konsumenten att göra rätt genom att exempelvis se till att det finns alternativ till onödiga engångsartiklar av plast samt erbjuda källsortering för förpackningar på stan och andra ställen där många människor vistas.

• Ta fram en färdplan för en cirkulär ekonomi för Sverige inför 2030.

Det är hög tid att agera kraftfullt för att stoppa plastföroreningen i Sverige och världen. Låt Sverige gå före i detta arbete!