Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Därför är det nödvändigt att se över statens utredningar”

Av de 250 kommittéer som har tillsatts under perioden 2015 till och med juni 2018 utgör ”enmansutredningarna” drygt 90 procent, skriver artikelförfattarna.
Av de 250 kommittéer som har tillsatts under perioden 2015 till och med juni 2018 utgör ”enmansutredningarna” drygt 90 procent, skriver artikelförfattarna. Foto: THOMAS KARLSSON / DN / TT

DN DEBATT 8/7. Statens utredningar får allt oftare kritik för att ha brister, vilket kan leda till att regeringen fattar beslut på dåliga underlag. Utredningstider har kortats och deltagandet från partier och organisationer har minskat. Av demokrati- och effektivitetsskäl är det hög tid att se över hur kommittéväsendet fungerar, skriver statsvetaren Marja Lemne och professor Göran Sundström.

Efter att SVT:s ”Dokument inifrån” avslöjat grava brister och fel i Måns Roséns utredning ”Träning ger färdighet” (SOU 2015:98) ställer allt fler frågan hur det står till med det anrika statliga kommitté­väsendet. Frågan har ställts vid ett flertal tillfällen under de senaste 20 åren. Och kritiken känns igen. Det hävdas att utredningarna görs allt snabbare, med både smalare och otydligare direktiv, av allt färre personer och med bristfälliga och dåligt redovisade metoder. Det påstås också att de styrs alltmer av regeringen, saknar genom­arbetade konsekvensanalyser och hastas igenom remissgranskningen. Allt detta anses ha lett till att regeringen allt oftare fattar beslut om reformer på underlag som brister i kvalitet.

Kritiken måste tas på allvar. Kommittéerna är en del av den svenska förvaltningsmodellen och uppges ofta ha varit viktiga i uppbyggandet av det svenska välfärdssamhället. Genom att de svenska departementen vid en internationell jämförelse är små och de statliga myndigheterna ofta är stora och förhållandevis självständiga har regeringen använt sig tämligen flitigt och kontinuerligt av sådana kommittéer – i över 400 år.

Det brukar hävdas att kommittéer främst används 1) som berednings­organ för regeringsavgöranden, där deras breda sammansättning ofta anses borga för att frågor belyses utifrån olika perspektiv och värden, 2) som arenor för politisk samverkan och kompromisser, samt 3) för produktion av kunskap. Ofta har de olika användningsområdena kombinerats i en och samma kommitté. Många reformer under efterkrigstiden – från försvar och försäkringssystem till skatter och skola – har sin grund i kommittéväsendet.

Möjligen har regeringen själv inte varit särskilt intresserad av att utreda frågan, särskilt som den allt oftare, hävdas det, tillsätter kommittéer för att visa handlingskraft eller för att begrava besvärliga frågor.

Men håller utredningarna i dag tillräcklig kvalitet? Här saknas det svar. Ingen verkar heller vilja veta mer om vilken kvalitet regeringens besluts­underlag har, eller hur kvaliteten skulle kunna förbättras. Utöver några ganska ålderstigna avhandlingar (den senaste från 1992) saknas det vetenskapliga studier som tar ett bredare grepp om det svenska kommittéväsendet. ESO genomförde en studie för 20 år sedan (Ds 1998:57), och Riksrevisionen några år senare (2004:2). Det är allt.

Varför det är så? Möjligen har regeringen själv inte varit särskilt intresserad av att utreda frågan, särskilt som den allt oftare, hävdas det, tillsätter kommittéer för att visa handlingskraft eller för att begrava besvärliga frågor. Det finns numera också en lång rad ”konkurrenter” som tar fram beslutsunderlag, exempelvis inomdepartementala utredningar, statliga analys- och utvärderingsmyndigheter, privata konsultfirmor som specialiserar sig på offentlig sektor samt tankesmedjor kopplade till såväl politik som näringsliv. Även forskningen har ökat i omfattning. I detta växande kunskapslandskap spelar kanske inte kommittéväsendet längre samma centrala roll för regeringens beslutsfattande. Kanske är det därför det publiceras allt färre statliga offentliga utredningar? I slutet av 1990-talet publicerades det över 150 utredningar per år, under de senaste åren har siffran legat på runt 100.

Alltjämt lägger dock Regeringskansliet betydande resurser på kommittéerna. Från januari 2015 till juni 2018 utfärdade regeringen 438 kommittédirektiv, varav 206 var tilläggsdirektiv. Och de hundratalet utredningar som lämnas till regeringen varje år ska alla beredas. Att formulera direktiv, att gång på gång bereda förlängningar och att sedan ta emot betänkanden och efterföljande remissvar (som många gånger kan vara upp till något hundratal) är resurskrävande. Och då Regeringskansliet är relativt litet kan hanteringen av allt detta material bli betungande och leda till att andra viktiga arbetsuppgifter trängs undan.

Klart är också att kommittéernas utredningstider har kortats, samtidigt som deltagandet från partier och organisationer har minskat. Denna minskning sammanhänger med att så kallade särskilda utredare har blivit allt vanligare. På 1970-talet utgjorde dessa ”enmansutredningar” omkring hälften av alla kommittéer. Av de 250 kommittéer som har tillsatts under perioden 2015 till och med juni 2018 utgör de drygt 90 procent. Parlamentariska kommittéer av klassiskt snitt, där regering och opposition kan förhandla och kompromissa om viktiga reformer, är i dag en närapå utdöd art – under samma period utgjorde de endast 3 procent.

Stora förändringar har således ägt rum både i och omkring kommitté­väsendet under senare år, men i dagens utvärderingstäta Sverige vet vi föga om vad dessa förändringar har betytt för användningen av och kvaliteten i utredningarna. Det är därför, av såväl demokrati- som effektivitetsskäl, hög tid att se över hur kommittéväsendet fungerar och hur det eventuellt behöver förändras.

1

Granska kvaliteten. Vilken kvalitet håller egentligen utredningarna, och hur skiljer sig kvaliteten mellan olika typer av utredningar? En idé är att slumpa fram, eller välja olika typer av, utredningar och utsätta dessa för en anonym peer review-granskning. Metoden har tidigare använts av ESO, som lät team med forskare och erfarna utredare granska ett antal rapporter.

2

Undersök betydelsen. Hur ser regeringen och departementstjänstemännen på kommittéerna? Vilka typer av frågor blir föremål för kommittéer och varför? Vad är syftet med kommittéerna? Anses de vara lika viktiga som förut? Vilken roll spelar kommittéernas betänkanden för regeringens beslut och hur förhåller de sig till annat beslutsunderlag?

3

Skärp styrningen. Hur styrs kommittéerna? Varför tillsätts det allt fler enmansutredningar och allt färre flermansutredningar? Vem blir utredare (ordförande, ledamöter, sekreterare, experter och sakkunniga), och varför? Hur styrande är direktiven, och hur kommer de till? Är tidsramarna realistiska? Hur styr regeringen informellt kommittéerna under arbetets gång?

4

Modernisera remisshanteringen. Vad händer sedan med utredningarna? Hur fungerar det grundlagsreglerade remissväsendet? Vilka myndigheter får vilka utredningar på remiss, och varför? Hinner myndigheterna svara på alla remisser? Och hur tas yttrandena om hand i Regeringskansliet? Kan en digitalisering förbättra medborgarnas insyn?

5

Se över regleringen. Kommitté­väsendet regleras av en kommitté­förordning som preciseras genom en 20 år gammal kommittéhandbok. Regeringen kan tämligen fritt besluta om en kommittés form, arbetssätt, sammansättning och arbetstid. Kanske behöver denna reglering ses över? En viktig fråga är också hur regeringen säkerställer att erfarenheter från varje kommittés arbete tas tillvara och läggs till grund för nya kommittéer i en löpande lärandeprocess.

DN Debatt.8 juli 2018

Debattartikel

Statsvetaren Marja Lemne och professor Göran Sundström

”Därför är det nödvändigt att se över statens utredningar”

 

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.