Viktigt steg. Somliga kommer att hävda att beslutet kommer för tidigt. Jag är rädd att det snarare är för sent. Nya bosättningsbeslut försvårar en tvåstatslösning. Syftet med Sveriges erkännande är att bidra till målet att Israel och Palestina kan leva sida vid sida i fredlig samexistens, skriver utrikesminister Margot Wallström.
In english: ”Sweden today decides to recognise the state of Palestine”
I dag, torsdag, fattar regeringen beslut om att erkänna staten Palestina. Det är ett viktigt steg som bekräftar palestiniernas rätt till självbestämmande.
Sveriges traditionellt nära band med staten Israel kompletteras nu med en jämbördig relation också till den andra parten i den tvåstatslösning som israeler, palestinier och ett enat internationellt samfund ser som vägen till varaktig fred i Mellanöstern.
Vårt beslut kommer i ett kritiskt skede: Under det gångna året har vi sett hur fredssamtalen på nytt har gått i stå, hur nya bosättningsbeslut på ockuperad palestinsk mark försvårat en tvåstatslösning och hur våldet återvände till Gaza. Dagens erkännande är ett bidrag till en bättre framtid för en region som alltför länge präglats av frusna förhandlingar, förstörelse och frustration.
Genom vårt erkännande vill vi för det första ge vårt stöd till de moderata krafterna bland palestinierna: de som ska styra den komplexa palestinska statsbildningen och de som snart åter måste sätta sig vid förhandlingsbordet.
För det andra vill vi underlätta en uppgörelse genom att göra parterna i dessa förhandlingar mindre ojämlika. Målet är att Israel och Palestina ska kunna leva inom ömsesidigt erkända gränser, med 1967 års gränser som utgångspunkt och med Jerusalem som huvudstad för två stater och där eventuella markbyten endast accepteras om parterna framförhandlar det.
Och för det tredje hoppas vi kunna bidra till mer hopp och framtidstro bland de unga palestinier och israeler som annars riskerar att radikaliseras i tron att det saknas alternativ till våld och status quo. Till det sexåriga barn i Gaza som redan upplevt tre krig vill vi med vårt erkännande säga samma sak som till de jämnåriga i Israel: Vi tror fortfarande på en fredsuppgörelse som innebär att staten Israel lever sida vid sida, i fred och säkerhet, med en demokratisk, sammanhållen och livskraftig palestinsk stat.
Regeringen anser att de folkrättsliga kriterierna för ett erkännande av staten Palestina är uppfyllda.
Det finns ett territorium, om än med icke fastställda gränser. Det finns också en befolkning. Och det finns en regering med möjlighet att uppvisa inre och yttre kontroll.
Därutöver har världssamfundet bedömt att Palestina är statsdugligt, det vill säga har förmågan att åta sig de förpliktelser som åligger en stat.
Den palestinska myndigheten har förvisso inte full kontroll över Palestina, vare sig på Västbanken eller i Gaza. I fråga om Gaza finns efter den palestinska ämbetsmanna- och enhetsregeringens inrättande och försoningsöverenskommelsen mellan Hamas och Fatah bättre förutsättningar att påvisa sammanhållen inre kontroll. Att inte erkänna Palestina med hänvisning till den israeliska ockupationen skulle stå i strid med den folkrättsliga principen om ”ingen rätt ur en orätt”.
Regeringens bedömning att de folkrättsliga kriterierna är uppfyllda delas av folkrättsliga experter, däribland professorerna Ove Bring, Said Mahmoudi och Pål Wrange, som nyligen skrev i ämnet här på DN Debatt (20/10).
Sverige har tidigare erkänt stater – Kroatien 1992 och Kosovo 2008 – trots att dessa saknade faktisk kontroll över delar av sitt territorium. Palestina är liksom dessa ett speciellt fall. Såväl då som nu finns det också starka politiska argument för varför ett erkännande – ett beslut som avseende Palestina redan fattats av över 130 stater – är rätt väg att gå.
EU:s medlemsstater bekräftade 2009 sin beredskap att erkänna staten Palestina när det är lämpligt. Vi är nu beredda att gå före. Mot bakgrund av den svåra situationen i regionen och i ljuset av den folkrättsliga analysen ser regeringen ingen anledning att ytterligare dröja med ett svenskt beslut. Vi hoppas att detta kan visa vägen också för andra.
Det svenska erkännandet av staten Palestina kommer att följas av förstärkta insatser för att stödja utvecklingen av demokrati och mänskliga rättigheter i Palestina. Erkännandet innebär även ett ökat ansvar. På samma sätt som vi ställer tydliga krav på Israel kommer vi att göra det på Palestina. Det handlar till exempel om att bekämpa korruption, att respektera medborgerliga och politiska rättigheter samt att öka kvinnors inflytande. Självklart handlar det om ett tydligt avståndstagande från våld.
Det finns de som kommer att hävda att dagens beslut kommer för tidigt. Jag är rädd för att det snarare är för sent. Regeringen kommer nu tillsammans med de andra EU-länderna, liksom med USA och andra regionala och internationella aktörer, arbeta för att stödja förnyade förhandlingar om en slutstatusuppgörelse. En sådan uppgörelse måste vara framförhandlad i enlighet med folkrättens principer och garantera såväl palestiniernas som israelernas legitima krav på nationellt självbestämmande och säkerhet.
Israel och Palestina lever redan i dag sida vid sida. Målet är att de ska kunna göra det i fredlig samexistens med säkra och erkända gränser. Syftet med Sveriges erkännande är att bidra till en sådan framtid.