Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Därför fälls tidningar för tio metoo-publiceringar”

Det räcker inte med att ha en försiktighetsprincip som fungerar bra i lugna tider. Den måste även stå pall för en storm på sociala medier, skriver Ola Sigvardsson.
Det räcker inte med att ha en försiktighetsprincip som fungerar bra i lugna tider. Den måste även stå pall för en storm på sociala medier, skriver Ola Sigvardsson. Other: Pernilla Wahlman

Under #metoo-rörelsen begicks en rad pressetiska övertramp som på ett oförsvarligt sätt skadade enskilda personer. Pressens Opinionsnämnd fäller i tio fall av elva tidningar för brott mot god publicistisk sed. Dagens beslut innebär en betydande utmaning inför framtiden för de svenska tidningarna. Det skriver Ola Sigvardsson, Allmänhetens Pressombudsman, PO.

En efter en spikades de upp i offentligheten, anklagade för sexuella övergrepp eller trakasserier: Aftonbladet-krönikören, Martin Timell och en profilerad medarbetare på Sveriges radio. En krönikör, en tv-kändis och en radiopratare. Snart följdes de av många fler. Men de elva fall som Pressens opinionsnämnd, PON, nu fattat beslut i gäller just de här tre personerna, samt en anmälare som valt att vara anonym i nämndens beslut.

Elva anmälningar. Tio fällningar. Ett mycket ovanligt utfall. Sett över ett år brukar de drygt 500 anmälningar PO får in, leda till cirka 35 fällningar i PON. Särskilt anmärkningsvärt är att fällningarna i de nu aktuella ärendena i flera fall gäller högprofilerade publiceringar, som gjorts efter en omfattande research av tidningarna.

De flesta fällningarna gäller Expressen. Alla fyra som omnämns ovan har anmält Expressen och tidningen har fällts i samtliga ärenden. Svenska Dagbladet fälls för artiklar där Aftonbladet-krönikören och Martin Timell pekats ut. Aftonbladet, Dagens Nyheter och Hänt i veckan för artiklar om Martin Timell. Tidningen Arbetaren fälls med PON:s starkaste formulering: grovt brott mot god publicistisk sed. Det gäller en anmälan från den person som valt att vara anonym. 

Det enda friande beslutet gäller Dagens Nyheters rapportering runt samma person.

Även om de komprometterande uppgifterna i någon mån kan beläggas, till exempel genom anonyma vittnen, måste varje utgivare ha den publicistiska styrkan att avstå från en namnpublicering om den riskerar att skada en enskild person på ett oförsvarligt sätt. Oavsett vad mobben kräver.

Vad är det då för fel tidningarna har gjort?

Det är inte att de rapporterat om #metoo-rörelsen. I fällningarna betonas att sexualbrott och sexuella trakasserier är ett allvarligt samhällsproblem. Det är således inte att, utan hur, tidningarna rapporterat som kritiseras.

Den svenska tryckfrihetslagstiftningen ger pressen stort svängrum. Pressetikens uppgift är att se till att det inte utnyttjas för att tillfoga enskilda människor oförsvarliga skador av det som publiceras. Ordet ”oförsvarliga” är centralt i sammanhanget. I praktiken betyder det att pressen får publicera nedsättande uppgifter om enskilda personer – om det är försvarligt. Till exempel kritisera en politiker som missköter sitt uppdrag eller en affärsman som gör sig skyldig till ekonomisk brottslighet.

I de tio fällda fallen har tidningarna gått för långt. Publicitetsskadan är oförsvarlig.

En orsak är att beläggen för det som tidningarna påstår är svaga. Det är visserligen inte PO:s sak att avgöra vad som är sant eller falskt, det är en uppgift för rättsväsendet. Men vilka uppgifter tidningarna lämnar som stöd för sina påståenden har betydelse för bedömningen av publicitetsskadan.

Ingen av de fyra har fällts i domstol för det som påstås om dem. Ingen hade vid publiceringstillfällena ens blivit åtalad misstänkt för sexualbrott. 

I Aftonbladet-krönikörens fall fanns en sedan fem år nedlagd förundersökning. En nedlagd förundersökning stärker emellertid inte tidningens grund för en namnpublicering. Är den nedlagd är personen såväl ur juridiskt perspektiv som etiskt att betrakta som oskyldig. Detta, även om den som en gång polisanmält honom, står fast vid sin anklagelse.

Martin Timell polisanmäldes hösten 2017. En anmälan är emellertid inget belägg för skuld. Vem som helst kan anmäla vem som helst för vad som helst. Att han senare skulle åtalas och frias i domstol var inte känt när artiklarna publicerades.

För de övriga två fanns varken anmälningar, utredningar eller någon som trädde fram och berättade. Det mesta var anonyma anklagelser, ibland från ett stort antal personer men ofta för händelser som ska ha inträffat för länge sedan.

Att en anklagelse är anonym behöver inte betyda att den är fel, men tidningens trovärdighet sätts på prov. Det beror på att läsaren inte får kännedom om vem som lämnat uppgiften, utan tvingas lita på att reportern gjort en rimlig tolkning av vad personen sagt. Anonyma anklagelser har för läsaren karaktären av andrahandsuppgift.

Att tidningen skriver att det rör sig just om anklagelser, inte fullt belagda faktum, minskar bara marginellt skadan för den utpekade. Anklagelser av detta slag har en tendens att klistra sig fast.

En nedlagd förundersökning. En polisanmälan. Anonyma anklagelser. Underlaget för namnpubliceringarna var helt enkelt skralt.

Mot detta står att anklagelserna som riktats mot anmälarna är mycket allvarliga, rör integritetskänsliga frågor där ord ofta står mot ord. För den som offentligt anklagas för sexualbrott – oavsett sanningshalt – kan konsekvenserna bli livsavgörande. Det blev ett antal personer varse hösten 2017.

Svaga belägg och allvarliga konsekvenser för de utpekade. Så skapar man oförsvarliga publicitetsskador.

Det är en pressetisk praxis att offentliga personer får tåla en hårdare granskning än privatpersoner. Samtidigt konstaterar nämnden i sina beslut att den offentliga ställningens betydelse för vad som kan publiceras inte är statisk, utan måste bedömas från fall till fall beroende på omständigheterna. Trots att de aktuella anmälarna på olika sätt varit kända i offentligheten, har det i de aktuella fallen inte funnits grund att publicera anklagelserna. 

Har namnpubliceringarna under #metoo inneburit en normförskjutning? Har vallen brustit? Sköljer namnpubliceringarna in i pressen som vore de sociala medier?

Så är inte fallet. Under #metoo-rörelsen lämnades det in cirka 25 anmälningar till PO från personer som ansåg sig illa behandlade i tidningarna. Det är en mycket hög siffra för att gälla en enda företeelse, men så var också #metoo en unik händelse med en sällan skådad kraft.

När #metoo hade passerat sin mest aktiva fas återgick pressen över lag till den försiktighet som är grunden för att inte tillfoga någon en oförsvarlig publicitetsskada. Anmälningarna till PO under våren 2018 har samma karaktär som före #metoo.

Men det finns en fråga som pressen har anledning att fundera över nu, när eftertankens stund har kommit.

Det räcker inte med att ha en försiktighetsprincip som fungerar bra i lugna tider. Den måste även stå pall för en storm på sociala medier. 

Att enskilda personer på sociala medier tvärsäkert publicerar komprometterande uppgifter kan aldrig vara grund för publicering i en tidning, som värnar journalistisk kvalitet. Och även om de komprometterande uppgifterna i någon mån kan beläggas, till exempel genom anonyma vittnen, måste varje utgivare ha den publicistiska styrkan att avstå från en namnpublicering om den riskerar att skada en enskild person på ett oförsvarligt sätt. Oavsett vad mobben kräver.

Det är en avgörande framtidsfråga för alla kvalitetsmedier. 


Fotnot: I den ursprungliga debattexten från PO namngavs ett antal personer som Dagens Nyheter av utgivarskäl valt att inte namnge. DN har därför anonymiserat namnen i texten.

DN Debatt.26 juni 2018

Debattartikel

Ola Sigvardsson, Allmänhetens Pressombudsman, PO:
”Därför fälls tio tidningar för metoo-publiceringar”

 

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.