DN Debatt. ”Därför lämnar vi samtalen om en ny bostadspolitik”

Under våren har Alliansen deltagit i blocköverskridande samtal om bostadspolitiken tillsammans med regeringen och Vänsterpartiet. Vi tror att det är bra med breda uppgörelser på områden som kräver långsiktighet. Det är bland annat därför som vi också för samtal kring en bred överenskommelse om överskottsmålet och ett nytt finanspolitiskt ramverk.

Alliansen har prioriterat bostadssamtalen av uppenbara skäl. Under de senaste åren har en långvarig bostadsbrist utvecklats till en akut bostadskris. Rapporter om trångboddhet duggar tätt. Bostadsbristen är allvarlig eftersom den begränsar människors frihet och möjligheter att flytta till jobb och utbildning. Dessutom begränsas företagens möjligheter att växa och konkurrera. En god tillgång på bostäder med olika upplåtelseformer är en förutsättning för integration, entreprenörskap och ekonomisk tillväxt.

Sedan regeringen tillträdde har reformarbetet inom bostadspolitiken avstannat. Fokus har flyttat från reformer som främjar byggande och rörlighet, till omfattande byggsubventioner som döms ut av både forskare och byggbranschen. Riksdagen har därför reagerat och fattat nio olika riksdagsbeslut för att uppmana regeringen att påskynda reformer. Därför välkomnade också alliansen i januari regeringens inbjudan till samtal med målsättningen att snabbt uppnå resultat.

Regeringen har i dessa bostadssamtal saknat den höga ambitionsnivån. Därför avser vi att under hösten lägga fram en rad alliansgemensamma förslag för behandling i riksdagen.

Inom ramen för bostadssamtalen har allianspartierna framfört fler än 30 förslag för att förenkla och snabba på byggandet, öka tillgången till byggklar mark och öka rörligheten i och utnyttjandet av det befintliga bostadsbeståndet, till exempel genom förändrade flyttskatter. Vi anser också att regeringens byggsubventioner bör avskaffas, eftersom de är ineffektiva och snedvrider marknaden. Tyvärr har regeringens egna förslag varit mycket begränsade, oftast enbart i form av mindre kraftfulla varianter av redan kända förslag från alliansen – i andra fall i rakt motsatt riktning. Regeringen vill dessutom finansiera med höjd fastighetsavgift, trots att det av regeringen själv beskrivits som en förutsättning för samtalen att allt ligger på bordet, utom just fastighetsskatten.

En blocköverskridande överenskommelse måste enligt vår mening vara både bred och djup och ge ett trovärdigt samlat svar på hur vi kan lösa bostadskrisen i Sverige. Efter fyra månaders samtal är tyvärr vår slutsats att regeringens förslag är alldeles för försiktiga för att lägga grunden till en stor bostadspolitisk överenskommelse. Det är också beklagligt att regeringen på flera områden valt att luta sig mot Vänsterpartiet och på så sätt försvårat en uppgörelse.

På följande sju områden har regeringen inte varit beredd att genomföra de reformer som krävs:

Respektera riksdagens beslut. En grundläggande förutsättning för en överenskommelse är att regeringen respekterar och genomför de beslut som fattats av riksdagen. Trots riksdagsbeslut är regeringen inte beredd att tillgodose vare sig tillkännagivandet om byggvänliga gränsvärden för buller eller främjande av modeller för hyrköp och ägarlägenheter.

Korta överklagandeprocessen. Att systematiskt överklaga kommunala beslut enligt plan- och bygglagen är i dag mer regel än undantag och resulterar ofta i stora förseningar. Alliansen anser dels att Länsstyrelsen ska tas bort som första instans för överklaganden, dels att sakägarkretsen – vilka som över huvud taget har rätt att överklaga – måste begränsas.

Reformera systemet med riksintressen. Under de senaste decennierna har antalet områden som markerats som riksintresse ökat kraftigt. Sveriges Kommuner och landsting skrev redan 2012 att ”om inte problemen åtgärdas anser SKL att systemet […] bör läggas ner”. Alliansen anser att regeringen eller en expertgrupp samlat ska utpeka riksintressen, inte som nu tolv självständiga myndigheter. Antalet riksintressen som begränsar nybyggnation bör minska, medan bostadsbyggande i sig bör klassas som ett eget riksintresse.

Reformera systemet för naturreservat. Tillväxten av nya kommunala naturreservat har varit i genomsnitt drygt tio per år sedan slutet av 1970-talet. De kommunalt beslutade naturreservaten är i mycket stor utsträckning tätortsnära. Alliansen anser att kommunala naturreservat endast ska inrättas efter ansökan hos regeringen. Möjligheterna att upphäva naturreservat när det är motiverat för bostadsbyggande bör också ses över.

Reformera strandskyddet i grunden. Strandskyddet bör decentraliseras för att frigöra mer mark till attraktiva boendemiljöer. Kommuner ska kunna ansöka om att upphäva strandskyddet, eller genom omvänt strandskydd aktivt ansöka om strandskydd för skyddsvärda lägen. Sedan 2009 gäller ett differentierat strandskydd som kan utvidgas upp till 300 meter. Alliansen anser att regelverket snarast bör återgå till den maxgräns på 100 meter som gällt fram till 2009. Samtidigt bör en större översyn av strandskyddet göras för att påbörja en decentralisering.

Förenkla för privatbostadsuthyrning. Privatpersoners upplåtelse av den egna bostaden är en viktig möjlighet att få ett mer effektivt utnyttjande av befintligt bestånd. Bostadsrättsinnehavarens ställning måste stärkas så att fler får tillåtelse att hyra ut sin bostad i andra hand.

Bättre utformning av flyttskatten. Situationen på bostadsmarknaden kräver också ökad rörlighet och bättre fungerande flyttkedjor. Alliansen anser att taket för uppskov av reavinstskatt bör tas bort och att eventuella förändringar av ränteuttag inte endast ska omfatta de äldsta.

Mot denna bakgrund är vi därför tvingade att tacka nej till fortsatta samtal med regeringen om bostadspolitiken. Det finns enskilda förslag från regeringen som är intressanta och som vi bedömer att vi kommer stödja i riksdagen. Det gäller exempelvis frågor kring planprocessen.

Men alliansen har varit tydlig med att vi bara ingår en överenskommelse om det är troligt att den kan utgöra ett samlat svar på hur Sveriges bostadskris ska lösas. Det finns inga tecken på att bostadssamtalen kommer att nå sådana resultat och därmed är dessa samtal inte längre meningsfulla. Tidigare stora överenskommelser – till exempel pensionsreformen eller migrationsöverenskommelsen – har kunnat beskrivas med ”före och efter reformen”. Regeringen har i dessa bostadssamtal saknat den höga ambitionsnivån. Därför avser vi att under hösten lägga fram en rad alliansgemensamma förslag för behandling i riksdagen. På så sätt tar vi vårt ansvar för en bättre svensk bostadspolitik.

Ulf Kristersson, ekonomisk-politisk talesperson (M)

Emil Källström, ekonomisk-politisk talesperson (C)

Erik Ullenhag, Liberalernas representant i bostadssamtalen

Jakob Forssmed, ekonomisk-politisk talesperson (KD)